Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 15. 12 april 1947 - Smältborrning av hårda, fattiga järnmalmer, av Nils Tollhagen - Glasbeläggning av murverk, av Wll - Järn- och stålindustrins utveckling under 1946, av r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3(358
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 3. Blåsröret kommer ut från hålet strax innan
brännaren når hålkanten.
heten på spelet, som sänker brännaren så, att den följer
med i det ökade tempot. Om det däremot är magnetit, man
kommer på, går borrningen saktare, emedan materialet
snarare smälter än spricker sönder. Även detta hörs på
brännarens ljud och märks i detta fall på mindre
spänning på vajern. Då bör i stället motorns hastighet minskas
för att bibehålla det lämpligaste avståndet mellan
brän-narspetsen och bergytan.
Vid ett tillfälle tändes lågan och blåsröret nedsänktes i
ett hål, som innehöll 5 m vatten. Detta täcke av vatten
hindrade inte arbetet, emedan trycket på syret och bränslet
hölls högt nog för att förhindra baktryck att släcka lågan.
Brännaren sänktes till hålets botten genom vattnet och
fortsatte att borra normalt; vattnet försvann snart tack
vare ånga och gastryck som utvecklades.
Det måste betonas, att trots att goda resultat har
erhållits hittills, är denna utrustning helt experimentell.
Försök görs med olika flussmcdel, bränslen, olika
brän-nai utformningar och med varierande borrteknik.
Denna försöksutrustning är mycket mera komplicerad
än den, som är avsedd att användas i arbete. Det kan sägas
bestämt, att utrustningen kan skötas av två man, en
skötare och en medhjälpare, den förstnämnda vid
kontrolltavlan. Under ideala förhållanden är ingen av dessa fullt
sysselsatt.
Av stor betydelse speciellt för brytningen av taconiterna
är det, att hålen drives med stor hastighet. Samtidigt
väntas bättre sönderdelning av sprängstenen på grund,
dels av spänningarna, som uppstår runt hålet, dels av de
omtalade sprickorna radiellt ut från hålet. Denna
kombination av snabb borrning och bättre sönderdelning av
sprängstenen kommer att ge lägre kostnad för malm till
krossen. En annan fördel, som iakttas, är den, att hålen
kan utvidgas till större diametrar upp till 30 cm eller mera
i ett för övrigt 15 cm hål. Därigenom kan laddningar
placeras på ett ändamålsenligare sätt, än vad normala i
stort sett likformiga hål tillåter. Även detta bör ju
väsentligt kunna bidra till minskade sprängämneskostnader.
En stor fördel är givetvis att det praktiskt taget inte finns
några slitpunkter på smältborrningsutrustningen.
Borrkronor, som användes 1924 i dessa taconiter, måste vässas om
efter 15 till 60 cm borrning.
Graniter, skiffrar, magnetiter och åtskilliga olika silikater
har med gott resultat smältborrats. Sålunda bör
användandet av smältborrning vara möjligt på annat berg,
särskilt som man fritt kan välja ett flussmedel, som lämpar
sig för fyndigheten i fråga (A W Knoerr i Mining Engng
J. nov. 1946). Nils Tollhagen
Glasbeläggning av murverk. Under senare år har man
i Amerika för eldfasta murverk utexperimenterat
bestrykningsmedel, som bildar en glasartad yta på murverket.
Be-strykningsmedlet består av en blandning av finmald
eldfast lera och metalloxider, utrörda med olja eller vatten,
så att konsistensen blir lämplig för påstrykning med
pensel eller sprutmålning — den senare metoden ger i
allmänhet bäst resultat, då den ger den jämnaste ytan.
På-sprutningen sker i ett 1,5—3 mm tjockt lager, och så gott
som omedelbart därefter kan eldstaden tas i bruk. Då
murväggarna börjar värmas brinner oljan upp eller vattnet
avdunstar, och vid fortsatt uppvärmning blir beläggningen
allt hårdare. När en för varje kvalitet bestämd temperatur
uppnås, inträffar en förglasning av beläggningen, som
därvid smälter till ett mjukt glas, som är tillräckligt plastiskt
för att följa med vid murverkets expansion men som
ändock är motståndskraftigt mot nötning, även i värme.
Förglasningstemperaturen ligger för olika kvaliteter mellan
7X0 och 1 540°C och motsvarande högsta tillåtna
murverks-temperaturer mellan 1 040 och 1 760°C.
Vanligen sker påstrykningen av beläggningen endast i ett
lager, men hållfastheten blir bättre, om två lager pålägges.
Det första lagret måste först förglasas, varefter murverket
måste kallna, innan det andra lagret kan läggas på.
Den på sådant sätt erhållna beläggningen medför flera
fördelar. Murverket blir mer hållbart, dels genom att
sprickbildningen minskas, därigenom att glaset tränger in
i eventuellt uppkomna sprickor och håller fast lösa
tegelbitar, dels genom att angreppet av slagg minskas, då glaset
icke innehåller några ämnen, som lätt angripes av slaggen.
Detta senare är av speciell betydelse vid porösa tegel.
Vidare har den glasartade ytan större reflexionsförmåga
mot värmestrålningen än en obehandlad tegelyta, och
därav följer att murverkets temperatur blir lägre och
värmeförlusterna mindre vid en och samma
eldstadstem-peratur. Slutligen medför glasbeläggningen att murverket
blir i hög grad gastätt. vilket bl.a. är av stor betydelse för
ugnar, där man kan få en snabbare uppeldning och
minskad värmeförbrukning.
Bestrykningsmedel kan också användas vid murning i
stället för eldfast murbruk, och härvid får man ett mycket tätt
och hållbart murverk (Ind. Heating jan.—fehr. 1946). Wll
Järn- och stålindustrins utveckling under 1946
framgår av den berättelse, som Järnverksföreningen framlade
vid sitt årssammanträde i Örebro den 31 januari 1947. 1
fråga om exporten av malm, som uppgick till 5,3 Mt, har
läget avsevärt förbättrats. Under åren 1937—1939
utgjordes exporten av malm i genomsnitt ca 13 Mt. Exporten
av järn och stål uppgick däremot endast till 119 300 t
mot 111 600 t 1945 och 360 000 t i genomsnitt under de
båda sista krigsåren. Importen av tackjärn utgjorde
91 100 t, ferrolegeringar 14 700 t, skrot 70 300 t och
smidbart järn i alla former 424 200 t. Motsvarande siffror för
år 1945 är 17 400 t tackjärn, 3 600 t ferrolegeringar,
19 300 t skrot och 33 100 t smidbart järn. Produktionen
av tackjärn som år 1944 nådde en siffra av 853 300 t har
gått ner; år 1945 till 761 400 t och 1946 till 678 100 t.
Under åren 1937—1939 utgjorde tackjärnstillverkningen i
medeltal ca 650 000 t. Av göt producerades förra året
1 202 700 t mot 1 203 400 t år 1945. Produktionen av
kvalitetsgöt har dock stigit med ca 70 000 t. Åren 1937—1939
var produktionen i medeltal ca 1 075 000 t. Kvantiteten
valsat järn och stål, 813 000 t, har minskat med ca 40 000 t
jämfört med 1945. För år 1937—1939 var
genomsnittsproduktionen 750 000 t. Nedgången i produktionen under
förra året har i första hand orsakats av bristen på folk.
Järnverkens orderstock är för närvarande mycket stor
och leveranstiderna ofta allt för långa. Det inhemska
prisläget är stabilt och i huvudsak oförändrat. r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
