Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 26 april 1947 - Näringslivet och den naturvetenskapliga akademiska utbildningen, av Henry Brahmer - Diskussion, av Erik Blomgren, Hans Thorelli, Arne Tiselius, Øyvind Bryde, Sven Hörstadius, C-G Aurell, Wilhelm Rohde, Karl-Gustav Friskopp, Ingvar Lindqvist, Edy Velander, Bengt Nygård, Hilding Högberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 april 1947
385
doktorer, licentiater, akademiska och tekniska,
utgöra en överväldigande majoritet eller 84 % av
alla. Det räcker sålunda endast mera sällan att
vara fil. kand. eller fil. mag. för att bli
industriforskare. Samma intryck ge de examensmeriter,
som innehas av forskare vid de statliga tekniska
instituten. Vid dessa ha endast omkring 10 %
lägre examen än doktors- eller licentiatexamen.
Förhållandet mellan teknologer och akademiker
saknar icke intresse. Här ha akademikerna klar
majoritet och äro 70 % av samtliga. Detta kan
tolkas antingen såsom ett bevis för att
teknologiskt högre utbildad personal hellre tar annan
industriell anställning än forskningstjänst eller
också att den akademiska skolningen bättre lämpar
sig för forskningsarbete än den teknologiska.
Siffermaterialet ger icke tydligt besked om vilket
som är det sannolikaste. Mot 48 akademiskt
utbildade forskare svara 42 akademiker med
industritjänst utan forskning, medan mot 17
teknologie doktorer och med dem något så när
jämförbara, som ha forskningstjänst, svara 12 med
annan industriell verksamhet.
Slutligen har den lika känsliga som intressanta
frågan uppställts om lönsamhet vid olika slag
av-tjänster där akademisk eller högre teknologisk
utbildning kommit till användning. Det material,
som stått till buds för denna frågas besvarande,
är ännu mindre än det som ovan sagts omfatta
202 personer. I senaste taxeringskalender ha
återfunnits 137 av dessa och för dem är deras totala
taxerade inkomst känd. Inkomst av extra arbete
och av egen förmögenhet ingå således medan
låneräntor fråndragits. De nedan anförda
uppgifterna böra således läsas med detta i minnet och
kunna icke tillmätas någon särdeles hög grad av
representativitet för de löner, som i de olika
fallen verkligen utbetalats.
Det synes löna sig bäst att ha industriell
verksamhet av annat slag än forskning om man har
högre teknologisk examen. Industriellt verksam-
Tabell 7. Utbildningens och verksamhetens lönsamhet
( medeltaxe ringsbelopp )
kr/år
Relativtal
34 lärare vid högskolor ..... . . 21 300 105
14 lärare vid lägre tekniska
läroverk ................... . . 17 400 86
21 ämbetsmän .............. . . 18 900 93
25 industriforskare .......... . . 18 900 93
8 forskare vid statsinstitut . . .. 16 900 83
35 industriellt verksamma . . 24 600 122
Medeltal för 137 personer . . 20 300 100
Personer
Enbart akademiskt bildade . . . . . 18 100 75 100
Ingenjörer med akademisk
examen .................... . . 22 100 28 122
Tekn. dr .................... . . 25 000 28 138
Dr-ingenjörer ............... .. 23 000 6 127
137
ma forskare nå nämligen endast upp till 76 % av
de förstnämndas inkomster. Är man akademiker
synes man få 16 % mindre inkomst än om man
har högre teknologisk examen. Som
industriforskare intar man i inkomsthänseende en bättre
ställning än både statsanställda forskare och
lärare vid lägre tekniska läroverk men har 12 %
lägre inkomst än lärare vid de tekniska
högskolorna. Lyckas man få annan industriell
verksamhet än som forskare så tycks man ha utsikter att
förbättra sina inkomster med väl 30 %.
Vad här sagts motsäger således icke den gängse
uppfattningen att tekniska forskare, vare sig de
ha akademisk eller teknologisk utbildning eller
arbeta i statlig eller enskild tjänst verkligen ha
genomsnittligt sett lägre inkomster än de, som
med motsvarande utbildning ha annan tjänst än
som forskare. Detta förhållande bör med
berättigande benämnas ett missförhållande, som kan
hindra det så önskvärda och eftersträvade
framstegsarbetet i vårt land och bidra till förklaring av
bristen på tekniska forskare. Må vara att
forskningsarbetet belönar sin utövare med den
stimulerande spänning, som sökandet efter nytt
tekniskt land innebär, men det kan hända att
spänningen sjunker i mån som den egna ekonomin ger
anledning till jämförelser av deprimerande art.
Diskussion
Amanuens Erik blomgren, Uppsala:
Universitetsundervisningen vill bibringa de studerande forskarutbildning eller
i varje fall lägga grunden till en sådan utbildning. Den vill
stimulera till kritiskt tänkande och söker att bygga upp
ett på grundfenomenen baserat vetande om tingen. De
tekniska högskolorna åter måste till stor del vara inriktade
på utbildningen av driftledare och organisatörer, vilket
sker på bekostnad av den grundläggande
naturvetenskapliga utbildningen. De åtgärder, som eventuellt skall vidtas
för att göra den akademiska utbildningen mer lämpad för
industrin, får inte rubba universitetsutbildningens speciella
karaktär. Det vore till skada både för industrin och
universiteten. En vidgad kontakt mellan universitet och
näringsliv skulle däremot vara till stort gagn för båda parter.
Studieresor och praktikantutbyte är synnerligen värdefulla
för att öka akademikernas intresse för industrin och dess
forskningsproblem.
Överingenjör Hans Thorelli, Stockholm: Industrimän
och akademiker förstår inte alltid varandra. Vi talar
kanske inte precis samma språk. Den fundamentala frågan:
vad fordrar industrin av akademikerna, kan varken
inledaren, överingenjör Brahmer, eller jag tillfredsställande
besvara. Inom min bransch har vi knappast någon
erfarenhet av akademiker såsom forskare. Vad menas förresten
med forskare? Är exempelvis en man inom Telefon AB
L M Ericsson, som arbetar med sannolikhetskalkyl, gör
trafik- och upptagetstatistik på telefonstationer, forskare i
detta ords egentliga mening? Är en akademiker lämplig
och användbar för sådant arbete? Samma frågor gäller
även andra verksamhetsgrenar inom företaget, såsom t.ex.
elektroakustik, material för reläer, television, radar och
elektriska räkneapparater. Jag vill nog anse, att dessa
utvecklingsfrågor är forskningsproblem och att kostnaden
för dem bör skrivas på forskningskontot. Därmed skulle
överingenjör Brahmers uppgifter för industrins
forskningsutgifter vara alltför låga. I några fall har vi haft kontakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
