Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 26 april 1947 - Byggstandardiseringens modulutredning, av N Lundqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 april 1947
395
Fig. 1. Plan av modulmåttsatt trevåningars stenhus.
Byggstandardiseringens modulutredning, av Lennart
Bergvall och Erik Dahlberg, Sveriges Industriförbund,
Stockholm 1946. 90 s„ 144 fig. 10 kr.
Inom verkstadsindustrin anser man det numera
självklart vid all rationell tillverkning, att delar, som är
avsedda att monteras tillsammans till större enheter, skall
passa ihop. Den tid, då man fick stå och fila och justera
för att kunna montera t.ex. en telefonapparat, är sedan
länge förbi. Nu gör man, innan tillverkningen igångsättes,
noggrant genomtänkta och inåttsatta ritningar såväl på
detaljerna som för den monterade produkten. Alla mått, som
inbördes skall stämma överens, toleranssättes. Vill man
sedan kunna använda samma delar i olika konstruktioner
tar man standardiseringen till hjälp.
På allra senaste tiden har man funnit, att även
husbyggandet bör kunna rationaliseras. Man har därvid tagit
lärdom av verkstadsindustrin. Det är då i främsta rummet
tiden för passning och det därmed sammanhängande
materialspillet, som man vill komma åt, genom att göra de
delar, som ingår i ett hus, sådana, att de redan från början
passar ihop. Man vill också undvika att som nu
framställa en stor del av inredningsdetaljerna på arbetsplatsen
och i stället fabriksmässigt tillverka enheter färdiga för
inmontering. Som exempel kan nämnas skåp, som nu
oftast bygges på arbetsplatsen, och rör, som bockas och
gängas med enkla redskap. Arbetet på byggnadsplatsen,
vilket alltid måste ske med enkla verktyg, bör reduceras
till minsta möjliga.
Den princip, som nu lagts fram som grund för
standardiseringen inom byggnadsverksamheten, innebär i korthet
fastställandet av en aritmetisk serie n X d (ni— 1, 2, 3 . . .),
vars talvärden skall användas för alla dimensioner, som
skall passas samman. Väljer man såväl dimensioner på
rum, våningshöjder och muröppningar m.m. som tegel,
plattor, skåp och rörstammar i denna serie, passar delarna
in utan kapning eller passning, fig. 1. Differensen d i den
nyssnämnda serien benämnes av utredningen modul.
Genom att diskutera hur modulmåttsättning kommer att
inverka på husbyggandet har man kommit fram till en
modul på 100 mm som den lämpligaste för svenska för-
Fig. 2. Murtegel; t.v.
nuvarande 7,5 X 25
tegel; t.h.
modultegel; de
snedstrec-kade stenarna är
stenar som måste
huggas på platsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
