Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 2 augusti 1947 - Tågradio på 2660 Mp/s, av D H - En infraröd mörkerkikare, av E L - Kristallikriktarnas egenskaper, av D H
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3(576
TEKNISK TIDSKRIFT
i det närmaste pannkaksformat, dock så att strålningen
även är riktad något snett uppåt för att inga* avbrott i
förbindelsen skall uppstå, då tåget går uppför och utföi
backar.
Antennen består av sex system av horisontalt orienterade
dipoler monterade ovanpå varandra och på en halv
våglängds avstånd. Varje system består av tre dipoler, vilka
är så placerade och utformade, att de tillsammans bildar
en cirkel. Mellan systemen sitter bikoniska paraboliska
koner, som tjänstgör som reflektorer. Antennens totala
höjd är 650 mm. Jämfört med en vanlig rundstrålande
antenn koncentrerar den strålningen i önskad riktning tio
gånger (Electronics jan. 1946). D H
En infraröd mörkerkikare. Under kriget använde bägge
krigförande sidor kikare för mörkerseende. Dessa kikare
är försedda med bildrör, vilka transformerar osynliga
strålar till synliga. De föremål som skall iakttas bestrålas med
en infraröd, för ögat osynlig strålning och kan då ses i
kikaren, vilket ur militär synpunkt givetvis har mycket
stor betydelse.
Kikaren, fig. 1, består av ett linssystem, som ger en bild
på bildrörets skärm. Denna är genomskinlig och på insidan
försedd med en beläggning, som är känslig för infraröda
strålar. Från beläggningen emitteras elektroner i
proportion till den infraröda bestrålningen och genom ett system
elektronstrålelinser samlas elektronstrålningen till en bild
på en skärm i andra ändan på röret. Denna skärm är
belagd med fluorescensmassa, och man erhåller alltså där
en för ögat synlig bild. Denna bild granskas sedan i ett
okular.
Själva hjärtat i apparaten är bildröret, fig. 2. Den
elektronoptiska avbildningen måste vara mycket god och ge
en ömvändning av bilden. Dessa villkor uppfylles av det
valda elektrostatiska linssystemet, som dessutom har den
fördelen att det har låg vikt. Man har vidare lagt ned
mycket arbete att få lämpliga beläggningar för den
fotoelektriska katoden och fluorescensskärmen. Det har visat sig
lämpligast att utföra bildröret med en förstoring av 0,5,
detta med hänsyn till ljusstyrkan. Genom användning av
lämpligt okular kommer man till en total förstoring av 1.
De första typerna som användes under kriget var
avsedda för signaländamål eller för spaningstjänst, i sist-
m
Fig. 1. Princip för infraröd-kikare.
Fig. 3. Infraröd dubbelkikare.
nämnda fall vanligen fastsatta på ett gevär, som var
försett med en extra avtryckare för startning av omformaren
och siktanordningen. För bilkörning i mörker var det
önskvärt att få fram en dubbelkikare och vid slutet av
kriget hade man en sådan typ, fig. 3, färdig för
masstillverkning.
Ett svårt tekniskt problem som blivit löst på ett elegant
sätt är strömförsörjningen. Matningen sker från ett 3 V
torrbatteri. Den amerikanska typen driver en
vibratorom-formare, som lämnar ca 0,1 W vid 4 000 V. Batteriet, som
räcker för 2,5 h drifttid, väger jämte omformare 1 kg
De tyska kikarna har en roterande omformare, som höjer
batterispänningen till 15 000 V. Omformaren, som är stor
som en valnöt, har en hastighet av 10 000 r/m. Den mängd
ozon som alstras förstörde till en början alla smörjmedel.
Senare lyckades man framställa ett nytt smörjmedel,
klorerad paraffinolja, så att omformaren fick en livslängd av
3 000 h (Morton och Flory i RCA Rev. 1946 h. 3). EL
Kristallikriktarnas egenskaper. Kristalldetektorn är
hittills oöverträffad för centimetervågor (Tekn. T. 1946
s. 748). Man har försökt ersätta den med en diod men
funnit att elektrongångtiden mellan katod och anod
begränsar diodens användbarhet. Om dioden skall vara
användbar vid t.ex. 10 cm våglängd får inte avståndet mellan
anod och katod vara mer än 0,1 mm. Härvid blir dock
anod—katodkapaciteten så stor att motsvarande impedans
blir endast några få ohm. Kristalldetektorn däremot har
endast en elektrongångväg av 0,0001 mm och en kapacitet
på 0,1 pF. Kristalldetektorns största olägenhet har tidigare
varit dess instabilitet vid mekaniska stötar, men dessa
olägenheter har eliminerats. De bästa kristallikriktarna är
nu de, där kristallen är av ren kisel och fjädern av
volfram. De föroreningar som förekommer i kommersiell
kisel tas bort genom pulvrisering och kemisk behandling.
Pulvret smältes i deglar av beryllium, varigenom oxidation
förhindras. Det har visat sig att en tillsats av något
beryllium och 0,25 % aluminium höjer kristallens elektriska
hållfasthetsegenskaper. Efter smältningen skäres
kisel-styckena i skivor, slipas och poleras, varefter ytorna etsas
med fluorvätesyra. Ett av de senaste rönen är att en
tillsats av 0,002 % bor vid kristalltillverkningen reducerar
kristallens resistivitet från 5 till 0,05 ohm/cm2. Detta sker
dock på bekostnad av de elektriska
hållfasthetsegenskaperna.
En fjäder av en molybden—volframlegering ger ett
mycket högt förhållande mellan spärr- och
genomsläppsmot-stånden (Wireless World mars 1947). D H
4000 V
Fig. 2. Princip för bildrör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
