Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 33. 13 september 1947 - Explosiva gas-luftblandningars farlighet och blandningshanstighet, av Dietrich Müller-Hillebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 september 19 AJ
679
hexan. Detta måste beaktas om man vill dra
allmängiltiga slutsatser ur ovan beskrivna försök.
Undersökningar i större rum
Vi komma som nämnt till det resultatet, att
ångor som äro tyngre än luft bilda en kompakt
massa, som följer varje luftrörelse och som enligt
diffusionslagarna utbreder sig tämligen långsamt.
I större rum är förhållandet i princip detsamma;
man kommer här att ännu mera få räkna med
luftströmmar. Egenskapen hos gaser och ångor
att relativt länge förbli kompakt tillsammans
möjliggör en enkel provning av rumsfläktarnas
funktion. På det ställe, där explosionsfarliga gaser
och ångor väntas uppträda, kan luftströmningen
lätt undersökas med rök, t.ex. av ammoniak eller
titantetraklorid. och man kan då observera hur
luften avlägsnas genom fläktarna. Man kan också
blanda dimman med en tyngre, ej explosiv gas eller
ånga när man vill prova fläktens effektivitet mot
t.ex. kolvätens ånga. Så kan man också lägga
märke till de döda rum, som ofta äro svåra att
undvika, och om nödvändigt skaffa hjälpmedel
för deras utluftning.
För att experimentellt undersöka förhållandena
i ett större rum uppställdes i ett rum med 26,4 nr
yta, 4,5 m höjd och med en nyttorymd av 110 m3
en skäl med en avdunstningsyta av 1,6 nr 34 cm
över golvet. Skålen fylldes med 15 1 hexan.
Rummet hade en 2.2 m bred dörr, som förde utåt och
som var tillsluten. Ånghalten mättes i närheten
av väggen på 2,4 m avstånd från skålen. Försöken
pågingo tills bet37dande mängder hexan
avdunstat. Hexanets medelavdunstningshastighet
utgjorde 0,94 1/nr h stillastående luft och 3,18 1/m2 h
i rum med en lufthastighet av ca 30 cm/s.
Rumstemperaturen var till en början 14°G och sjönk
sedan till 11°C. Från skålen avdunstade en
ångmängd av 90,1 i/nr h resp. 586 l/m2 h och
blandade sig med luft (samtliga volymtal hänföra sig
till 760 torr och 20°C).
Den experimentella undersökningen (fig. 3)
visade, att blandningens koncentration nere vid
golvet raskt ökade under den första halvtimmen.
Hastigheten var emellertid betydligt mindre än
vid försöket i behållaren. Detta kan lätt
förklaras, ty den yta, som stod till förfogande för
avdunstningen vid detta försök, var i förhållande
till rumsytan endast a/io så stor som vid det
första försöket, och rumstemperaturen var lägre.
Tar man hänsyn till detta råder en
tillfredsställande överensstämmelse mellan försöken. Efter
ca 1 h tilltog emellertid ångmängden ej mera. Den
förblev konstant under ca 4 h och sjönk sedan åter
för att 11 h efter försökets början bli omätbart
liten. På ca 1,85 m höjd steg koncentrationen till
0.24 vol-% och höll sig sedan konstant vid detta
värde, som ligger långt under den undre
explo-sionsgränsen. Förklaringen till detta märkvärdiga
förhållande var följande: mellan den 2,2 m breda
dörren och golvet fanns en luftspalt på några
millimeter, och genom denna kunde ångan
långsamt avvika. Den koncentrationsminskning vid
golvet, som sätter in 5 b efter försökets början,
berodde på att en lätt vind blåste upp.
Vid ett andra försök sattes luften inne i rummet
i rörelse med en "solfjäder" på 1 m2, med 1 m
utslag en gång per sekund. Lufthastigheten i
närheten av skålen åstadkom, som vi redan angivit,
en 6,5 gånger större avdunstningshastighet.
Dessutom gjorde luftrörelsen att koncentrationerna
vid golvet och på 1,85 m höjd voro praktiskt
taget desamma. På 2 h 45 m avdunstade 14 1, dvs.
9,3 kg hexanvätska, eller i ångform 2,59 m3. Vid
fullständig omblandning i rummet skulle volym-
2 59
koncentrationen ha varit yj^ = 2,35 vol- % •
Faktiskt uppmättes efter 2 h 45 m på 1,85 m höjd en
koncentration av 2,17 vol-%. Som man ser är
denna ringa cirkulation tillräcklig för att erhålla
en tämligen jämn explosiv blandning i hela
rummet.
Praktiska resultat
Om nu en större mängd vätska hade utgjutits,
ej i en skål om 1,65 nr utan på en 16,5 gånger
större golvyta, skulle den under en tidsenhet
avdunstade mängden ha varit 16,5 gånger större.
Det uppstår då 15,5 m3/h hexanånga. För att
med säkerhet stanna under den undre
explosionsgränsen skulle en kraftig rumsventilation vara
nödvändig. Kunde man i medeltal tillåta en
koncentration av 0,5 % måste luften i det 110 m3
stora rummet växlas
15,5
0,005 X 110
28,2 gånger per timme
I allmänhet är en anordning för rumsventilation
ej dimensionerad för sådana förhållanden:
luftväxling 3—10 gånger per timme är det vanliga.
Vi kunna härav dra följande slutsatser: i rum,
där på grund av arbetets art eller oundvikliga
otätheter explosiva luftblandningar kunna upp-
Fig. 3. Tidsförloppet av hexankoncentration i ett större
rum vid olika höjder H, med och utan luftrörelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
