Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 29 november 1947 - Försäljnings- och distributionsarbetets rationalisering, av Torbjörn Öström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2.9 november 1947
891
av försäljarrapporter. Detta är gott och väl,
men det är ledsamt att se i vilken ringa
omfattning detta utmärkta material ntnyttjas inom
åtskilliga försäljningsavdelningar. På många håll
sättas de bara in i pärmar efter en nog så
flyktig granskning och betraktas sedan blott som
allegat till reseräkningarna. Över huvud taget är
det beklagligt vilket försummat kapitel
försäljningsstatistiken utgör. Detta beror nog närmast på
att man stirrat sig blind på försäljningssumman
som det enda måttet på försäljarens
prestationsförmåga och bortsett från sådana för
försäljningsekonomin så väsentliga faktorer som
order-storlekar och besöksfrekvens.
Kontorsrationaliseringens problem
Då försäljaren lämnat ifrån sig sin order, tar
kontorsrutinen vid. Av stor betydelse för
kontorsrutinens utformning är det skick i vilket orderna
överlämnas. Jag sade nyss, att man i görligaste
mån bör låta kontoret överta sådant arbete,
vartill försäljarens tid är för dyrbar, men en sak
anser jag att man bör hålla styvt på. Ordern bör,
då den lämnas till kontoret, vara så tydlig, att
den duger att expediera efter och även som
fakturaunderlag. I vissa fall, då den skall utgöra
order till tillverkningsplanering och verkstad
eller då den skall effektueras från ett flertal från
varandra skilda lageravdelningar, kan det
visserligen vara nödvändigt att omskriva inkomna
order, men i dessa fall låter man i regel denna
orderutskrivning samtidigt vara ett första led i
fakturaskrivningen. För detta system är
ormig-eller dittometoderna särskilt lämpliga, men man
kommer ändå knappast ifrån att det med tanke
på eventuellt ändrade kvantiteter eller helt
rest-förda varuposter är ganska osmidigt att skriva
fakturan innan man vet vad man kommer att
kunna leverera. Om man bortser från detta
särfall bör alltså inkomna order vara så uppställda,
att de begripas av var och en inom företaget som
skall behandla dem. Det lämpligaste är att ett
andra orderexemplar kan tjäna som packsedel
respektive mottagningskvittens. Med litet god vilja
brukar man även kunna använda en brevorder
från kunden för expediering och prissättning. Där
glappar det visserligen beträffande packsedeln,
men hela packsedelsproblemet löses ju alltid bäst,
om man kan ligga så väl framme med
faktureringen, att faktura med kopior äro färdiga, då
varan skall sändas i väg. Som ett exempel på hur
man i varje fall inte bör göra kan jag nämna
att det finns företag, där orderna omskrivas tre
gånger — en gång på orderavdelningen, en gång
på lagret och en i faktureringen — innan affären
är utagerad.
I detta sammanhang bör man nog säga några
ord även om telefonorderna. Nästan överallt, där
jag råkat på telefonförsäljning i någon större
omfattning, sitta försäljarna och göra sina noteringar
på vanliga blocklappar för att först senare skriva
om eller låta skriva om orderna på acceptabla
orderblanketter. Det är givet att
telefonförsäljarens tid för skriverier under själva samtalet är
mycket knapp, men jag tror ändå, att alla parter
skulle vinna på att han utrustades med
förnuftigt uppställda orderblanketter med
kopieringsmöjlighet, där han redan från början kunde
skriva var sak på sin plats, så att efterarbetet kan
inskränkas till komplettering och förtydligande.
En elegant lösning på detta problem, vilken
emellertid endast är möjlig i företag med någorlunda
begränsat sortiment, är att varje förekommande
eller i varje fall gångbar artikel står tryckt på
orderblanketten. Denna utgör då samtidigt ett
gott minnesstöd för försäljaren, då han skall tala
om vad han har att bjuda på.
Då man har tillfälle att se en massa kontor i
arbete, märker man att arbetseffektiviteten oftast
sjunker, då kontoret växer över en viss storlek,
som man kanske skulle kunna kalla
kontorstek-niskt optimum. Anledningarna härtill äro flera.
En av dem är att personalens samhörighetskänsla
med företaget blir mindre och mindre ju mer ett
företag börjar likna ett ämbetsverk. Detta märker
man inte minst nu, då kontorspersonalens
rörlighet är större än vanligt. Många stora kontor kan
nu närmast liknas vid vandrarhem. I ett företag,
där jag gjort ganska ingående analyser av
arbetseffektiviteten, hade förra året ej mindre än 19
personer kortare eller längre tid arbetat med en
fakturering, som normalt kräver två personer.
Det är inte att undra på att under sådana
förhållanden varken de individuella prestationerna
eller samarbetet blir tillfredsställande. En annan
sak, som knappast är ägnad att öka prestationen
per anställd i en stor organisation, är att man blir
tvungen att tillsätta ett tämligen stort antal
avdelningschefer. Om sålunda en orderavdelning, ett
kundregister, en fakturering eller en reskontra
omfattar mer än låt oss säga fem personer
vardera, blir ofta någon på varje avdelning
betraktad som avdelningschef. Man brukar ibland
skämtsamt kalla denna kategori av
avdelningschefer "trekvarttumsbossar" och karakterisera
dem som ledare utan ledareegenskaper men med
en viss motvilja mot att utföra direkt produktivt
arbete. Detta är närmast att betrakta som en
yttring av centraliseringens avigsidor, och
botemedlet är nog i flertalet fall någon art av
decentralisering. Dels kan man då tänka sig möjligheten
att göra nederlag och avdelningskontor så
självständiga som möjligt, varigenom man kan avlasta
huvudkontoren i betydligt högre grad än vad som
nu vanligen är fallet inom flertalet industriers
försäljningsorganisationer. Om man exempelvis
har ett orderkontor och lager i Göteborg och detta
ej är av alltför ringa omfattning, synes det mig
i många fall vara tämligen groteskt att skicka
upp de färdigexpedierade ordersedlarna till ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
