Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 3 januari 1948 - Industriledaren och samhället, av Nils Elfström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
TEKNISK TIDSKRIFT
på följande sätt: "Det är kommissionens
uppfattning, att de statsägda företagen skola följa
samma affärsmässiga principer, som böra gälla för
privata företag, ej endast i fråga om
driftsekonomin utan även beträffande pris-, kostnads- och
räntabilitetskalkylen. Detta innebär, att vid
försäljning av dessa företags produkter, antingen
denna sker till statliga organ eller på öppna
marknaden, de på denna marknad vid fri
konkurrens gällande priserna böra tillämpas. Vidare
böra företagen i sina kostnadskalkyler ävenledes
tillämpa marknadens priser. I priserna dolda
subventioner böra sålunda icke förekomma lika
litet som andra dolda subventioner i form av
un-dernormal ränta på lån från staten eller speciella
skattelättnader. I driftskostnaderna bör inräknas
förräntning av det å anläggningen nedlagda
kapitalet efter på marknaden gällande ränta samt
normala avskrivningar på anläggningarnas fulla
värde. Man bör därvid inte fordra snabbare
avskrivning än normalt, ej heller tillåta en alltför
lång avskrivningstid. Generellt kan sägas, att de
efter dessa principer beräknade kostnaderna böra
täckas av de priser, som kunna erhållas på
marknaden." Detta, som man har kallat "statsdriftens
magna charta" är en ytterst värdefull princip,
som verkligen bör fastslås av myndigheterna att
gälla för samtliga statliga företag. En dylik klar
och rät linje — som tyvärr icke anammats av
statsmakterna — skulle vara ett synnerligen
verksamt instrument för att få fram ett
förtroendefullt samarbete mellan näringslivet och staten,
mellan industriledaren och samhället. För den
som verkligen vet och förstår, vilka resultat en
förtroendefull samverkan mellan parter kan ge
och vad en ärlig och objektiv konkurrens mellan
de statliga och de enskilda företagen betyder för
produktivitet och framåtskridande bör det inte
vara svårt att ge sitt stöd åt den rättvisa princip,
som denna näringslivets magna charta innebär.
Tidigare har framhållits att industriledarna anse
sig ha samma rättighet och skyldighet som det
allmänna att bedöma statsdriftens arbetsformer
och resultat. Detta förpliktigar näringslivets män
att i sitt eget handlande följa samma regler som
man begär av andra, av staten. I dagens läge är
detta kanske inte så svårt men det gäller att
kunna stå på egna ben även när svårigheterna
kommer och dessa kunna komma snart nog. Det
gäller då att inte genast ropa på hjälp i form av
exportsubventioner eller höjda importtullar. Vi
få aldrig glömma, att den hjälp, som det
allmänna ger en viss näringsgren utöver vad som
tillkommer alla, i realiteten är en subvention. Genom
importrestriktionerna komma helt naturligt krav
på ersättningsproduktion. Det gäller då att hålla
huvudet kallt och tänka klart och nyktert. Det
är frestande att utnyttja den drivhusatmosfär,
som inflation och billiga pengar framskapat, för
att starta tillverkningar, som med hänsyn till vårt
lands förutsättningar äro direkt olämpliga. Här
kommer industriledaren i kontakt med
samhällets intressen och det gäller då att se saken i stort.
Det ligger också ett mycket stort ansvar på dem,
som från samhällets sida skola utreda problem,
som gripa in i näringslivets vitala delar. Vad jag
därvid närmast syftar på är att salmhällets
utredningsorgan, statliga kommittéer och
ämbetsverk samt även de kommunala myndigheterna,
när de nalkas hithörande frågor, skola dra nytta
av den verkligt ingående kännedom om det
industriella näringslivet, som vårt lands
industriledare i stort och smått representera. På detta
område är det verkligen värt besväret att göra
ordentliga och i ordets verkliga mening
förutsättningslösa, objektiva utredningar. Det gäller ju
frågor, som kunna ställa hela samhällsekonomin
på huvudet, om iman tager fel. Att såsom nu
ibland är fallet ha direktiven så snävt utformade,
att resultatet så att säga är på förhand indikerat,
samt lägga den politiska tyngdpunkten rätt redan
från början, är menligt för en sakkunnig
behandling. Vad bl.a. riksdagen först och främst
behöver är objektiva utredningar utförda av
fackmän; då har riksdagen ett riktigt
utgångsmaterial att arbeta med. Sin rätt och möjlighet
att lösa frågan politiskt har den lagstiftande
församlingen härmed ingalunda förlorat. Vad som
är av betydelse är att den tekniska utvecklingen
ej hämmas genom lagstiftning, när denna
tekniska utvecklings främsta mål ju är att tjäna
samhället — allmännyttan. Man frågar sig
därför om inte den utveckling mot bättre överblick
över näringslivet som den industriella
demokratin genom avtalet om företagsnämnder avser att
ge arbetsmarknadens parter bör leda
utvecklingen därhän, att samhällets och industrins
gemensamma och vitala problem dirigeras alltmera
mot arbetsmarknadens parters arbetsområde i
stället för från detta. Det är svårt att förklara
vad jag menar men jag skall förtydliga detta
med ett par korta exempel. För närvarande är
arbetstidslagstiftningen samt lagen om skydd vid
olycksfall och ohälsa i arbete under översyn. Två
kungliga kommittéer arbeta med dessa viktiga
frågor. Otvivelaktigt ingripa dessa i näringslivets
vitala delar. Det är av vikt, att sådana
synpunkter vägas mot varandra, som tillgodose inte blott
lagstiftningens ändamål utan även industrins
berättigade och välmotiverade syften. Vidare
måste kritiken av förefintliga missförhållanden
ges en positiv inriktning på så sätt, att man inte
löser frågan blott och bart genom ett kategoriskt
förbud utan även anvisar utvägar. En ingående
kännedom om dagsläget och inte minst den
väntade tekniska utvecklingen är nödvändig.
Underlaget för beslutet måste vara sakligt och
välmotiverat samt objektivt och framför allt
fullständigt. Om ej, vinner man i längden på att
vänta med att genomföra beslutet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
