Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 3. 17 januari 1948 - Mineralografi — en metallografi för icke-metaller, av J Arvid Hedvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 januari 1948
31
nas vår ofullständiga kunskap om uppkomsten
eller utbildningen av aktiva ytcentra eller
groddar av en sig bildande reaktionsprodukt. Man
kunde antaga att ultraljudvågor i detta hänseende
skulle influera på förloppet. I från bieffekter
renodlade experiment visade sig detta också
(1943) vara fallet. Anlöpning av järn i syre eller
av koppar i jod- eller svavelånga studerades
kine-tiskt och visade sig förlöpa med helt annan
hastighet vid ultrabeljudning än utan13.
Studiet av groddproblemet är av största
allmänna betydelse för det fasta tillståndets
reaktionslära, ej minst från den synpunkten, att en
stor del av de hastigt förlöpande reaktionerna i
icke jonledande system måste förklaras genom
vandring av oladdade molekylkomplex utefter
fasgränser, en vandring, som Volmer visat vara
möjlig till och med för mycket stora organiska
molekyler.
När ett outforskat område, det må nu vara
geografiskt, kemiskt eller annat, är av mycket
växlande natur, så skulle det självfallet vara felaktigt
att utifrån enstaka iakttagelser söka dra
allmänna slutsatser (Wagners första försök att
förklara alla pulveromsättningar genom
jonvandring är ett exempel härpå). Den upptäckarglädje,
som i större eller mindre grad hör till all
forskningsverksamhet, blir särskilt i sådana fall ett
naturligt led i arbetsmetodiken. När kemister
önskat att ändra ett ämnes reaktionsförmåga, så
ha de varierat temperaturen eller i ett begränsat
antal fotokemiskt intressanta fall belysningen.
Idén att undersöka, om ändringar i en fast
kropps magnetiska eller elektriska tillstånd skulle
kunna inverka på dess kemiska
reaktionsförmåga var 1934 ny. Det gällde som vanligt att hålla
den eventuella effekten fri från andra. Därför
utfördes försök med ferroinagnetiska ämnen (Ni,
Heuslerlegeringar, CoPd, ferriter etc.), som inom
ett curieintervall eller vid en curietemperatur
övergå från ferro- till paramagnetiskt stadium
utan ändringar i gitterstrukturen.
I samtliga fall av undersökta katalytiska eller
andra processer konstaterades, att det
paramagnetiska tillståndet är mera ytaktivt!l. En utförd
kinetisk undersökning klarlade närmare
anledningen härtill14.
Ett annat arbete3™ visade vid ungefär samma
tid, att av värmerörelsen framtvingade elektriska
ompolarisationer (seignettesalt) också inverka på
ytaktiviteten.
Bägge dessa undersökningar visa uppenbarligen
hän på nya obearbetade fält och utvidga
begreppen magnetokemi och elektrokemi, framför allt
om undersökningarna utvidgas och fördjupas till
studiet också vid utifrån anlagda starka
magnetiska eller elektriska fält. Det synes ej
osannolikt, att därvid t.ex. möjligheter att modifiera
(selektivera) inverkan av en katalysator böra
framkomma.
Det är klart, att varje störning av en kropps
inre tillstånd, strukturell eller energetisk, utövar
inflytande på ytaktiviteten. Fotokemin är därför
ej begränsad till vad som i allmänhet menas med
fotokänsliga substanser. Varje ämne ändrar sin
ytaktivitet, då det bestrålas med absorberbara
våglängder. Varje ämne har således olika
kemiska egenskaper i "mörker" och i "ljus".
Undersöker man adsorptionsjämvikter, t.ex. för
ett fosforescerande ämne, så visa sig skillnaderna
mycket stora1"’15’16. Givetvis är det här fråga om ett
samspel mellan adsorbens och adsorbendum, så
att verkan kan vara större eller mindre, men den
måste alltid finnas, även för ett färgat ämne
vilket som helst.
Denna ännu endast skymtande utvidgning av
begreppet fotokemi går vidare, i det att det också
visat sig, att olika kristallytor hos ett ämne
besitta olika ljuskänslighet. För CdJ2 svärtas t.ex.
prismaytorna men ej basytorna vid bestrålning
med ultraviolett ljus17. Att även sådana faktorer
som upplösningshastigheten ändras har också
uppvisats18.
Då det blivit möjligt att överblicka huvuddragen
av ett nytt område, så är både från teoretisk och
teknisk synpunkt nödvändigt att börja de
kvantitativa mätningarna. Resultat av dylika sedan
länge pågående arbeten ha i några lämpliga fall
ovan anförts eller citerats. Den teoretiskt
viktigaste uppgiften är fastställandet av själva
reaktionsmekanismen, och det har redan nämnts, att
denna är av mycket skiftande art. Sedan några
år pågå enligt olika metoder undersökningar
härav, och åtskilliga resultat ha redan publicerats19-28.
De använda metoderna äro mätning av
ledningsförmåga, röntgning av reaktionsskikten och
"märkning" av substanserna genom inblandning
av radioaktiva isotoper för direkt mätning av
diffusionsförmågan. Arbetsprogrammet är så
upplagt, att dessa mätningar avse att lämna
upplysningar även om den ännu så länge ganska
ofullständigt kända karaktären av olika slags
gitterfel och om den likaledes ytterst litet kända
gitterstrukturen vid högre temperaturer. Även
från teknisk synpunkt är sådant teoretiskt arbete
ofrånkomligt, ty en rationellt skött industri av
i dag måste veta, ej endast att en process äger
rum utan också h u r den förlöper. Under senare
år ha också petrografin och mineralogin sökt
kontakter med denna forskning, då det framgår att
vissa genetiska problem kunna få sin lösning
genom uppträdandet av pulverreaktioner i
jordskorpan.
Denna korta översikt har avsett att ge en
orientering över ett i Sverige framvuxet
forskningsområde och vad detta erbjuder av teoretiskt
intresse och praktiska tillämpningar. Området är
ännu ungt och många ofullständigt eller ej alls
beträdda stigar locka till vandring. Risken för
trängsel är ej stor, ej ens om många laboratorier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
