Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 4. 24 januari 1948 - Enheter och måttsystem inom värmetekniken, av Torsten Widell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 januari 1948
43
att man i England och Amerika skulle kunna
tänkas övergå till kcal men möjligen till joule.
I det för snart 20 år sedan utkomna arbetet
International Critical Tables användes för övrigt joule
som värmeenhet.
En fullständig utredning av de fördelar eller
nackdelar, som skulle uppstå vid införande av
MKS-systemet, skulle föra för långt. Enligt min
mening borde man emellertid så snart som
möjligt helt övergå till MKS-systemet inom
värmetekniken. För ytterligare belysning av frågan ges
i det följande en sammanställning av de
vanligaste inom värmetekniken förekommande
enheterna med speciell hänsyn till MKS-systemet
samt en tabell över omräkningsfaktorer.
Enheter inom värmetekniken
Såsom nämnts är MKS-systemet i fråga om de
mekaniska enheterna uppbyggt på samma sätt
som CGS-systemet. Grundenheterna äro här 1
meter (m) för längd, 1 kilogram (kg) för massa och
1 sekund (s) för tid. Enheten för kraft är 1
newton (n). En newton är därvid den kraft, som
ger massan 1 kg accelerationen 1 m/s". Man får
följande omräkningsfaktorer.
1 n = 1 kg m/s3 = 105 gcm/s® = 103 dvn
1 kp = 9,80665 n.
Energienheten blir i MKS-systemet 1
newton-meter (nm), varvid
1 nm = 1 joule = 1 Ws = 107 dyn cm=107 erg.
I det absoluta praktiska elektriska systemet är
energienheten
1 joule =1 Ws=l voltamperesekund=10T erg,
varigenom även de elektriska enheterna kan
sammanföras i MKS-systemet.
Förutom dessa metriska system förekommer i
engelskspråkig litteratur två olika anglosaxiska
måttsystem, det ena med pound (lb) som
massenhet och det andra med pound som kraftenhet.
I fråga om energienheter råder en viss
förbistring. Inom värmetekniken räknar man vanligen
med enheten 1 kilokalori (1 kcal), varmed avses
den värmemängd, som åtgår för att värma 1 kg
vatten från 14,5 till 15,5°G. Detta är den s.k.
15°-kalorien och den användes bl.a. av Statens
Provningsanstalt vid angivande av ett bränsles
värmevärde. För denna enhet gäller att 1 kWh
(int.)= 860,4 kcal. Här avses de internationella
elektriska enheterna. I ångtabeller räknas dock
i allmänhet med "internationale Tafelkalorie",
definierad av 1 kWh (int.)=860 IT-kcal. Då man
emellertid såsom nämnts frångår de
internationella elektriska enheterna och övergår till de
absoluta, har man icke längre någon glädje av
detta enkla omräkningstal, då man med de
absoluta enheterna får 1 kWh = 859,7 IT-kcal. För
de absoluta elektriska enheterna passar
15°-kalo-rien bättre, varvid 1 kWh = 860,1 kcal. För att
få en kalori i anslutning till MKS-systemet har
konsultativa kommittén för termometri inom
internationella kommittén för mått och vikt
föreslagit att 1 kilokalori skall definieras av 1 kWh
(abs.)= 860 kcal. Därmed har man dock fått
ännu en kalori, och detta är knappast önskvärt.
I engelsk och amerikansk litteratur användes
vanligen enheten British Thermal Unit (BThU
eller BTU). För denna finnas tre olika
definitioner men i allmänhet är 1 BThU = 0,252 kcal.
Som enhet för tryck inom värmetekniken
användes vanligen 1 at=l kp/cnr. För absolut
tryck användes beteckningen at a och för
övertryck at ö. Vid användning av MKS-systemet
räknar man trycket lämpligen i n/nr, varvid 1 at =
= 9,80665’ 104 n/m3. För 105 n/ur användes
benämningen 1 bar (b)=l()00 millibar (mb).
Enheten bar är endast 2 % större än at. Tryck, som
anges i mm vattenpelare eller mm
kvicksilverpelare, skola omräknas med det lokala värdet på
tyngdaccelerationen, om man skall vara riktigt
noga. I Stockholm är tyngdaccelerationen 9,8184
m/s2, dvs. 1,2 °loo större än normalaccelerationen.
Vid beräkningar och i uppgifter om fysikaliska
data rörande gaser har det visat sig vara
praktiskt att räkna med mängder motsvarande
volymen 1 m3 vid visst bestämt tryck och viss
bestämd temperatur. Härvid har i allmänhet som
normaltillstånd använts trycket 1 Atm och
temperaturen 0°G. Den på detta sätt definierade
"enheten"’ har vanligen benämnts
"normalkubikmeter" och betecknats 1 Nm3. Någon enhet i
egentlig bemärkelse kan det dock icke vara tal
om, då enheten givetvis måste vara 1 m3.
Beteckningen Nm3 är därför ej lämplig utan bättre
synes vara den av Wennerberg vid TNG
föreslagna m3 N, som skulle betyda m3 vid
normaltillstånd, varmed avses 1 Atm och 0°C. Detta
normaltillstånd är alltså bundet till den
"fysikaliska" atmosfären 1 Atm = 760 mm Hg (vid
normalacceleration och tätheten 13,5951 g/cm3) =
= 1,03323 at = 1,01325 b. En konsekvent
tillämpning av MKS-systemet fordrar emellertid, att
man räknar med trycket 1 b. Betecknar man
motsvarande normaltillstånd med Nb. får man
1 in3 N= 1,01325 m3 Nb.
Med 1 m3 Nb. avses alltså 1 m3 vid
normaltillståndet 1 b tryck och 0°G temperatur.
Viskositeten för vätskor och gaser anges på
många olika sätt. För exempelvis oljor användes
ofta englergrader eller redwood- eller
saybolt-sekunder, men man börjar här övergå till
CGS-systemet med enheten 1 stok (St) = 1 cnr/s eller
1 centistok (cSt) = 10"~3 St för den kinematiska
viskositeten. I MKS-systemet blir enheten 1 nr/s =
= 104 St = 10,; cSt. För den dynamiska
viskositeten användes inom det tekniska måttsystemet
kps/m2 (i litteraturen hittills vanligen kg s/m"). I
CGS-systemet är enheten 1 poise (P) = 1 dyn *
• s/cm3 = 1 g/cms. I MKS-systemet blir enheten
1 ns/m2 = 1 kg/ms = 10 P.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
