Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 7. 14 februari 1948 - Centrifugalseparatorer och deras användning, av Einar Fröding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Princip för separatorkula,
t.v. utan, t.h. med koniska plåtar.
Fig. 2. Separering av suspension.
Fig. 3. Separering av suspension i
cylinderkula.
radiellt mot kulans centrum. Resultanten av
hastigheterna Vx och V!2 blir en hastighet V3 med
droppens rörelseriktning mot punkten P på
närmaste plåt. Då droppen når plåten är den
ut-separerad från vattnet trots att dettas hastighet
är mycket högre än droppens.
Med de avstånd mellan plåtarna som användas
i moderna centrifugalseparatorer kan man i
många fall erhålla en fullständig utseparering av
partiklar även om deras radiella hastighet är
mindre än en tiondel av strömningshastigheten
för den vätska, i vilken de äro suspenderade.
Separering av suspensioner
Fig. 2 visar en kula avsedd för separering av
suspensioner. Partiklarna i vätskan äro
markerade med svarta prickar. Vätskan inströmmar
genom en central del, fördelningskorset, vars
understa del är utformad på sådant sätt, att
vätskan fördelas likformigt runt plåtarnas
ytterkant. Då vätskan strömmar inåt mellan plåtarna,
utsepareras partiklarna på dessas undersida och
glida ut i det rum, som bildas mellan plåtarna och
kulans vägg, slamrummet, i vilket partiklarna
uppsamlas. Då slamrummet är fyllt, måste kulan
tas isär för rengöring.
Om halten av föroreningar är mycket hög, bli
avbrotten i separeringen ofta förekommande,
vilket innebär, att separatorns verkliga kapacitet
i hög grad reduceras. Man använder i sådana fall
separatorer med kulor, vilka ha större
slamupp-tagningsförmåga. Fig. 3 är en sektionsbild av
en sådan. I stället för koniska plåtar är denna
kula försedd med koncentriska cylindrar, på
vilka partiklarna utsepareras; den har därför
fått benämningen "cylinderkula". Pilarna visa
vätskans rörelse från den innersta till de yttre
cylindrarna och från dessa till rummet mellan
kulväggen och den yttersta cylindern. Den
separerade vätskan avledes genom en öppning, som
står i förbindelse med detta rum. Dä
separeringsrummen mellan cylindrarna ha olika avstånd
från kulans rotationscentrum och centrifugal-
kraften står i direkt relation till
centrumavståndet, avsätta sig de lättast utseparerade partiklarna
på de inre, de mera svårseparerade på de yttre
cylindrarna och kulväggen. Detta har i ett par
fall visat sig vara av praktiskt värde.
Cylinder-kulor ha på grund av den längre
separeringsvägen betydligt lägre separeringseffekt i
förhållande till sin volym än kulor med plåtar och
ha därför begränsat användningsområde.
Med en kula som visas i fig. 4 kan man utan
avbrott av separeringsprocessen separera
suspensioner, i vilka partiklarna äro tyngre än
vätskan. Kulans vägg är, som synes av figuren,
dubbelkonisk. Koniciteten är beräknad så att
partiklarna glida längs kulväggens ytor mot ett
antal vid största kuldiametern anordnade
öppningar. Dessa äro vanligen försedda med
utbytbara munstycken, med vilka
utströmningsmäng-den regleras. Kulor av denna typ kallas därför
munstyckskulor.
Då partiklarna avgå genom öppningarna,
medföljer alltid en viss kvantitet vätska, vanligen
större än partiklarnas totala volym.
Användningen av dessa separatorer är därför begränsad till
produkter, för vilka vätskeförluster vid
separeringen icke är någon nackdel.
Separering av emulsioner
Man separerar emulsioner med kulor av den
konstruktion, som visas i fig. 5. Oljedropparna
Fig. 4. Kontinuerlig separering av suspension i
munstyckskula.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
