Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 11. 13 mars 1948 - Framställning av högprocentig syrgas och användningar i organisk storindustri, av Anders Rasmuson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 mars 19i8
155
Framställning av högprocentig syrgas
och användningar i organisk storindustri
Civilingeniör Anders Rasmuson, Stockholm
För framställning av syre i stor skala användes
två förfaranden, av vilka det ena är baserat på
elektrolys av vatten och det andra på
fraktionering av flytande luft. Det senare förfaringssättet
tycks dominera i fråga om de sedan 1930-talet
uppförda fabrikerna, särskilt i de fall då man inte
samtidigt har användning för väte.
Fraktione-ringsförfarandet, som efter sin förste uppfinnare
ofta kallas det lindeska, framkom redan före det
förra världskriget. De moderna anläggningarna
är uppbyggda efter samma principer men har
förbättrats termodynamiskt sett och i sina
tekniska detaljer. Syrgas kan nu framställas så
billigt, att man ekonomiskt kan ersätta luft med
syrgas i processer, där detta medför tekniska
fördelar. I vissa fall har den billiga syrgasen
möjliggjort ett tekniskt och ekonomiskt
genomförande av processer som eljest icke kunnat
praktiskt tillämpas.
Framställningsmetoder
Lindé—Frcinkls metod
De nva tyska syr gasfabrikerna är utförda efter
ett system, som blivit kallat Linde—Frankls efter
sina båda huvudkonstruktörer (fig. 1). Här
komprimeras luften med hjälp av turbokompressorer
till 4,6 at ö, och efter vattenkylning ledes
huvuddelen av luften till en värmeväxlare. Där kyles
den med hjälp av från fraktioneringskolonnen
kommande gaser och ledes därefter in i bottnen
av denna. I fraktioneringskolonnen uppdelas
luften i kväve och syre. En mindre del av den
vattenkylda luften av 4,6 at ö komprimeras efter
rening till 180 at a och kyles därefter med hjälp
av vatten, ammoniak och gaser från
fraktioneringskolonnen till —130°G. Den ledes in på
fraktioneringskolonnen, och dess ändamål är att
kompensera värmeupptagandet från omgivningen.
I den ursprungliga Linde-anläggningen
utgjordes värmeväxlarna av vanliga tubkylare. Dessa
sattes lätt igen av is och fast koldioxid, som
ut-kondenserade ur luften. Franki ersatte därför
tubkylarna med regeneratorer, som i ett första
661.93
tempo avkyldes av de kalla gaserna från
fraktioneringskolonnen och i nästa tempo upptog värme
från den komprimerade luften. Som fyllning i
dessa regeneratorer använde Franki rullar av
korrugerad aluminiumplåt (fig. 2). Med dessa
fyllkroppar erhölls en mycket stor
värmeöverföringsyta, enligt uppgift ca 1 000 nr/m3.
Under avkylningstempot bortföres samtidigt de
under föregående tempo avsatta föroreningarna
av is och kolsyra. Regeneratorerna arbetar i två
grupper, en för kvävet och en för syret. På grund
av arbetssättet kan syret med dessa
värmeväxlare inte erhållas med större renhet än ca 98 %.
Fig. 1.
Linde—Frankl-cinlügg-ning för framställning av
98-procentig syrgas; 1
fraktio-neringskolonn, 2 filter för
rening av det flytande syret
från den nedre delen av
kolonnen, 3 avskiljare
(gasformigt från flytande kväve), 4,
5, 6 värmeväxlare.
Föredrag i avd. Kemi och Bergsvetenskap den 10 oktober 1947.
Fig. 2. Fyllkroppar till Franki-värmeväxlare, tillverkade av
korrugerad aluminiumplåt; korrugeringen bildar 45° vinkel
mot rullens längdaxel, och remsor av plåten rullas två
och två, så att korrugeringarna bildar 90° vinkel med
varandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
