Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 11. 13 mars 1948 - Framställning av högprocentig syrgas och användningar i organisk storindustri, av Anders Rasmuson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12(5
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 10. Förbrukning och
sönderdelning av ångan
(t.v.) samt
gassammansättning (t.h.) som
funktion av syrehalten i syre
—ång-blandningen.
I den zon, där det sekundära syret tillsättes, blir
temperaturen något högre, upp till 1 050°. Dessa
låga reaktionstemperaturer medför, att en stor del
av vattenångan ej spaltas, och detta ökar givet
ångförbrukningen och därmed driftkostnaderna.
Om man däremot använder en fast bränslebädd
för förgasning med syre—ångblandning, blir
slaggens konsistens i förbränningszonen beroende
på halten syre i blandningen (fig. 10). I vanliga
schaktgeneratorer avlägsnas askan med hjälp av
mekaniska räkor eller dylikt. Här måste man
undvika sintring, och då måste syrehalten hållas
under ca 22 %. Inom området 22—35 % kan
man inte förgasa i en stationär bädd, på grund av
att slaggen sintrar samman. Vid över 35 % får
man slaggen i smält form, och den kan avtappas
från generatorn på ungefär samma sätt som vid
masugnar. Det kan ofta vara nödvändigt att
sänka slaggens smältpunkt genom tillsats av ett
flussmedel, t.ex. kalksten.
Högtemperatur förgasning av kolstybb
Sådana smältgenerator av konventionell typ
har utexperimenterats i Tyskland för förgasning
av bl.a. koksstybb. En annan typ av
smältgene-ratorer, som till utförandet mest påminner om en
masugn, är Thyssen—Galocsy-generatorn. En
experimentgenerator med en avverkning av 40 t
per dag uppfördes vid Krupps fabriker i
Wanne-Eickel. I denna förbrändes för värmealstring i
generatorn ca 12—16 % av den erhållna gasen i
den nedersta munstycksgruppen (fig. 11). I de
ovanför sittande munstyckena tillsattes
sekundärt syre. Uppdelningen av syret har bl.a. till
ändamål att öka reaktionszonens höjd.
För att få en jämn fördelning av bränslet och
en likformig förgasning över hela tvärsektionen
har man satt in en cylinder av järnplåt i den övre
delen av generatorn. Bränsleinmatningen, som
sker i toppen, utföres på ett sådant sätt, att
bränslet kommer att packa sig i mellanrummet
mellan väggen och plåtcylindern. Övre delen av
generatorn är inmurad med eldfast tegel. Bottnen
däremot är inklädd med kolblock för att för-
hindra angrepp från den smälta slaggen.
Använder man järnhaltigt bränsle, avtappas järnet
vid generatorns botten. På grund av den höga
temperaturen i generatorn spaltas ca 80 % av
den tillförda ångan, och härigenom erhålles en
mycket god driftekonomi. Bränsleförbrukningen
är låg, då man erhåller en praktiskt taget kolfri
slagg. Den erhållna gasen har en
sammansättning av 2—4 % koldioxid, 65—70 % koloxid och
23—25 % väte. Som bränsle användes koks eller
kolrik aska av 40—60 mm styckestorlek.
Hydrocol-förfarandet
I Amerika har 99,5-procentig syrgas bl.a. funnit
användning vid en modifierad
Fischer—Tropsch-process, som vanligen går under namn av
Hydro-col-förfarandet (fig. 12). Utgångsmaterialet är
här naturgas, som vid 1 150° partialförbrännes
med syre till koloxid och väte.
Partialförbränningen kan eventuellt kombineras med en
katalytisk sekundärprocess, i det att de primärt er-
e
Fig. 11. Thyssen—Galocsy-generator i Wanne-Eickel, t.h.
upptill munstgckenas placering, nedtill anordning för
kylning av väggen i generatorns nedre del.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
