Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 27 mars 1948 - Dränstickare för 20 m djup och 28 t kraft, av Torsten Kallstenius - Internationell bro- och byggnadskongress - Internationell kongress för tillämpad mekanik - Maskiner och arbetsmetoder vid väg-, flygfälts- och ledningsarbeten i USA, av Björn Börjeson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27 mars 19*8
195
Hjälpanordningar och manöverorgan
Vid maskindelar av den storlek, som det här är fråga om,
och där man begär snabba manövrer, måste servokraft
användas. I dränstickaren finns därför inbyggt ett
tryckoljesystem för domkrafterna och för vertikalhållningen
av masten samt ett tryckluftsystem. Maskinens
egentliga arbetsoperationer manövreras med
tryckluftscylind-rar. För undvikande av frysning vintertid torkas luften
efter kompressorn i ett spritfilter. Manövreringen sker
centralt från ett ventilbatteri. Ventilerna kan påverkas
var för sig men normalt påverkas de av en kamaxel, där de
olika operationerna representeras av kammar. När
kamaxeln (fig. 7) roterat ett varv, har maskinen fullgjort en
arbetscykel. Under pågående åkrörelse samt då stickröret
är i rörelse, är kamaxeln låst, så att inga operationer kan
ske i otid. Kamaxeln frigöres åter, när stickröret nått
inställda ändlägen eller när maskinen förflyttat sig avsedd
inställbar sträcka. Kamaxeln kan drivas för hand men
även helautomatiskt via en automatväxellåda, som får
rörelseimpulser från ljuvudmaskineri och åkmaskineri.
Drän-djupet kan inställas för hand med en ratt. Från
förarplatsen når man samtliga manöveranordningar. Från
reservförarplatsen kan växling, fram—back-koppling,
styrning och bromsning utföras.
Maskinen kan betjänas av två man, vilka tack vare
automatiseringen kan koncentrera sin uppmärksamhet på alla
tillfälliga faktorer. I stenfri mark med konstant
dräneringsdjup kan maskinen arbeta helautomatiskt, vilket den även
gjort. Spilltiderna är de minsta möjliga. En komplett
arbetscykel med 20 m stickdjup kan, inklusive
förflyttning, utföras på 70 s. Vid mindre djup går det fortare.
Vajerbyten och experiment har tagit mycken tid under den
nu avslutade arbetssäsongen. Arbetsresultat på 100—200
dräner per skift har dock varit vanliga, och bästa resultat
är 340 dräner på ett skift. Automatiken fungerar väl även
i stark kyla.
Maskinen kommer att förses med registreringsverk för
antal stick, drändjup och markmotstånd. Härvid
möjliggöres även, att stickröret automatiskt vänder, när det stöter
på fast botten eller en större sten. Man måste alltid räkna
med att stickröret, vilket ju måste dimensioneras snålt för
att förorsaka minsta möjliga hål och minsta möjliga
mark-motstånd, kan komma att utsättas för övermäktiga
påkänningar. Det är därför ordnat så, att utbyte kan ske
snabbt.
Internationell bro- och byggnadskongress.
Internationella Föreningen för Bro- och Byggnadskonstruktioner
ordnar 13—18 september 1948 kongress i Liége (Tekn. T.
1947 s. 390). Föredrag och diskussioner behandlar
förbindningar och konstruktiva detaljer hos stålbyggnader,
nyare byggnadssätt vid betongbyggnader, stålbroar med
stora spännvidder, platt- och skalkonstruktioner av
armerad betong samt säkerhetsgrad och dynamiska
inverkningar vid byggnadsverk. Efter kongressen ordnas ett par
dagars studiefärder; särskilt damprogram är ordnat.
Endast föreningsmedlemmar äger rätt delta. Anmälan skall
vara inkommen till Internationella Föreningens sekretariat
i Zürich senast 1 april 1948. Närmare upplysningar erhålles
genom Svenska Nationalkommittén i anslutning till
Internationella Föreningen för Bro- och
Byggnadskonstruktioner, Odengatan 41, Stockholm Va.
Internationell kongress för tillämpad mekanik.
International Union of Theoretical and Applied Mechanics
håller sin sjunde kongress i London den 5—12 september
1948. Föredragen är uppdelade på fyra sektioner r
elasticitet och plasticitet; aerodynamik, hydrodynamik och
meteorologi; termodynamik, värmeöverföring etc.;
svängningar, smörjning, experimentella metoder etc. Visningar
anordnas av statliga och industrilaboratorier. Närmare
upplysningar lämnas av professor W Weibull, Bofors.
Maskiner och arbetsmetoder
vid väg-, flygfälts- och
ledningsarbeten i USA
Överingenjör Björn Börjeson, Stockholm
625.08 : 625.7/.8
625.712.65 +625.78
På uppdrag av Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen företog
förrådsdirektör Erik Nelander och jag under våren och
försommaren 1947 en resa till USA i syfte att studera
sådana maskiner och maskinella arbetsmetoder, vilka
kommer till användning inom Väg- och Vattenbyggnadsverkets
verksamhetsområde. Resan företogs i bil och routen var
i stort New York—Washington—New Orleans—Californien
r-r Denver — Minneapolis — Chicago—Boston—New York.
Förutom en mångfald arbetsplatser för väg-, bro-,
beläggnings-, flygfälts- och ledningsarbeten besöktes
maskinindustrier, väglaboratorier och vägförvaltningar. På alla
arbetsplatser, som besöktes, var den maskinella driften
genomförd i all den omfattning, som syntes vara möjlig.
Påfallande var därvid den standardisering av
arbetsmetodiken, som skett för olika förhållanden. Den ena
arbetsplatsen var ofta en kopia av den andra, även om skalan
kunde variera i de skilda fallen.
Terrasseringsarbeten
Vid terrasseringsarbeten var dessutom påfallande den
ytterliga omsorg, som man lade ned vid utförandet av
vägkroppen och underbädden och motsvarande delar vid
flygfälten. Dåligt material avlägsnades därvid och utvalt,
ej sällan sorterat kom till användning, där så behövdes.
Det var särskilt den vikt man lade vid komprimeringen och
det sätt, på vilket den utfördes, som drog
uppmärksamheten till sig. Komprimeringen genomfördes nämligen alltid
med den största noggrannhet och efter bestämda regler.
Komprimeringsproblemet, som vi här hemma icke sysslat
med så länge, var praktiskt taget löst i USA för 10—12
år sedan. Det är visserligen inte vetenskapligt exakt
klarlagt men man behärskar det ändock så väl, att vägar och
flygfält kan byggas färdiga i ett sammanhang, dvs.
beläggning kan utan risk för sättningar utföras omedelbart
efter att terrasseringen och underbädden är färdiga.
Metoden är den, att massorna i fyllningar utläggs i tunna skikt,
som komprimeras i en med hänsyn till materialets
beskaffenhet i förväg bestämd omfattning, så att sättningar,
svällningar eller andra rörelser elimineras. Tidigare skedde
komprimeringen enligt bestämmelser, som föreskrev det
antal gånger en vält eller en tung maskin skulle passera
över skikten. Numera bestämmes den genom jämförelse
mellan prov, tagna från fyllningen, och laboratoriemässigt
utförda täthetsprov, som gjorts med samma material
under standardförhållanden i fråga om fuktighet och
komprimering. Tätheten hos materialet varierar med fuktigheten.
Har materialet ringa fuktighet, blir dess vikt till en
början större, om fuktigheten ökas, för att så småningom
minska. Vid viss fuktighet uppstår maximitäthet. Av stor
betydelse är således, att materialet har en sådan fuktighet,
att den över huvud taget medger en god komprimering.
Vanligt är att materialet är för torrt. Komprimeringen sker
förutom med de för terrasseringsarbetenas utförande
använda tunga maskinerna vanligen med fårfotsvältar men
även med gummihjulsvältar och ibland med vanliga
vältar. Genom den omsorgsfulla och långt drivna
komprimeringen krymper självfallet i allmänhet materialet från
skärningarna avsevärt i bankarna.
Föredrag i avd. Väg- och Vattenbyggnadskonst den 13 okt. 1947.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
