Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 27 mars 1948 - Maskiner och arbetsmetoder vid väg-, flygfälts- och ledningsarbeten i USA, av Björn Börjeson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. t. Vanlig lastbilstyp.
Med hänsyn till komprimeringsproblemets stora betydelse
kan det vara av intresse att återge vad Californiens
normalbestämmelser för vägbyggnader bl.a. föreskriva om
utförandet av komprimeringen. Bankskikten skall göras
tjockare vid mitten än vid sidorna. Den relativa
komprimeringen av fyllningen skall icke vara mindre än 90 %
av den, som på ett föreskrivet sätt är laboratoriemässigt
bestämd. Intill kulvertar, landfästen, vingmurar etc. eller
där det eljest ej går att använda vältar eller tunga
maskiner skall skikten icke vara tjockare än 10 cm före
komprimeringen, och varje skikt skall komprimeras genom
handstampning eller på annat godkänt sätt.
Bankfyllnads-skikt inom 75 cm från balanslinjen få ej vara tjockare än
10 cm efter komprimeringen, med undantag av att den
komprimerade tjockleken hos skikt, som ligger mellan 30
och 75 cm under balanslinjen, må ökas till en tjocklek,
som högst motsvarar maximistorleken hos det använda
materialet. Under inga omständigheter får dock den
komprimerade tjockleken därvid vara större än 45 cm. Varje
skikt skall vältas med tre vals vält eller fårfots vält, tills det
är komprimerat i enlighet med de föreskrivna
fordringarna. För bankfyllnad i övrigt gäller att jordmaterial eller
material, som består av grus eller småsten, eller som i
volym räknat innehåller mindre än 25 % av skärv större
än 15 cm, skall utläggas i skikt, som icke överstiger 20 cm
i tjocklek fore komprimeringen. Varje skikt skall även
därvid vältas med trevalsvält eller fårfotsvält, tills det är
komprimerat i enlighet med de föreskrivna fordringarna.
Vidare gäller för den bankfyllnad, som ligger mer än 75 cm
under balanslinjen, att material, som i volym räknat
innehåller 25 % eller mera av sten, som är för stor för att
komprimeras i 20 cm skikt, skall utläggas i skikt med en
tjocklek, som ej överstiger maximistorleken hos de i
materialet ingående stenarna. I intet fall får därvid
lagertjockleken överstiga 90 cm. Varje lager skall komprimeras av
de lastade transportvagnarna över hela bredden ävensom
av vältar. Fårfots vältar skall ej användas för att
komprimera stenfyllningar. Bankmaterial, som icke innehåller
tillräcklig fuktighet för att medgiva komprimering i enlighet
med de gällande fordringarna, skall vattnas enligt
särskilda föreskrifter antingen vid schaktningen eller i
banken. Material, som innehåller överskott av fuktighet, skall
tillåtas att torka till rätt konsistens, innan det
komprimeras. Bankfyllningar av sand utläggas i ca 60 cm tjocka
skikt och komprimering åstadkommes genom vattning av
lager, som icke överstiga 180 cm i tjocklek. I detalj är
föreskrivet huru vältarna skall vara konstruerade.
Vanliga vältar få ej vara lättare än 10 t. För fårfotsvältarna
är angivet storleken samt avståndet mellan fötterna.
Vidare är föreskrivet att åtminstone en trevalsvält eller en
240 cm bred fårfotsvält skall användas för varje 150 cu.y.
(ca 110 m3) fyllningsmassa, som utlägges per timme. I
stället för den ovan angivna vältutrustningen får
entreprenör efter medgivande av beställaren använda annan
utrustning, om med den kan åstadkommas en relativ
komprimering hos varje skikt av minst 95 %. Så långt
Californiens vägbyggnadsbestämmelser.
I fråga om maskinerna på arbetsplatserna förekommer,
Fig. 2. Euclid-vagn med bottentipp.
bortsett från några få undantag, inga egentligen nya typer.
Det var de gängse slagen, som var i användning, dvs.
grävmaskiner, bandtraktorer med schaktblad eller scrapers,
scrapervagnar, traktortåg eller andra stora transportvagnar
samt lastbilar. Man kunde emellertid konstatera, att
utvecklingen särskilt beträffande maskinernas hastigheter på
sistone gått snabbt framåt.
Av grävmaskiner hade entreprenörerna — alla
anläggningsarbeten utfördes på entreprenad — gått in för vissa
storlekar för olika slags arbeten. För schaktning och
lastning ansåg man, att man knappast kunde ha maskiner med
mindre skopa än 1,1 m3, i varje fall inte för berglastning,
där 1,8 m3 skopa var den vanligaste.
Ordnandet av transporterna är en mycket viktig detalj
och många gånger kanske den viktigaste av det hela vid
utförandet av ett terrasseringsarbete. Den saken har
amerikanarna naturligtvis klart för sig, och på de flesta
arbetsplatser vi besökte,’ fann vi, att organisationen i det
avseendet var perfekt. Det var inte bara transporterna, som
var väl ordnade. Hela arbetsproceduren var samordnad till
hög effektivitet och man hade därvid kommit till vissa
maskiner och transportvagnar eller kombinationer därav,
som de mest lämpliga för olika ändamål och under olika
förhållanden. Avgörande härvidlag var materialets och
transportvägens beskaffenhet samt transportlängden. Då
det var fråga om sten- och bergmassor, ansågs helt
naturligt, att änd- eller sidtipp var nödvändig på
transportvagnarna. För jordmassor däremot kunde och ofta med
fördel vagnar med bottentipp användas.
Om transporterna sker på vanlig väg eller där
framkomligheten är lika god som på en sådan, är det i allmänhet
mest ekonomiskt att använda lastbilar. På större avstånd
råder intet tvivel om den saken. Här må inskjutas, att de
förekommande lastbilarna i allmänhet kunde ta mycket
större laster än de, som används i vårt land för
motsvarande ändamål. I fråga om flaken skilde lastbilarna
sig också från de svenska. Icke ett enda sådant av gängse
svensk typ kunde upptäckas. Alla lastbilar var försedda
med korta men höga flak av kraftig stålkonstruktion med
lasten väl centrerad på bakhjulen. Bilarna motstod
därigenom bättre påfrestningar vid lastningen, varjämte
tippningen kunde ske snabbare och bilarna blev mera smidiga
att köra (fig. 1).
Om transporterna sker under mera primitiva förhållanden,
på terrasseringar eller liknande ställen, användes andra
transportvagnar. Vid kortare transporter begagnades då
bandtraktorer med scrapers och sedan, allt efter som
avståndet ökades, scrapervagnar, traktortåg och trailers. Upp
till vilka distanser man med god ekonomi kunde använda
de olika typerna, var man nog rätt väl på det klara med,
även om begreppen förvirrades genom att förbättrade
typer döko upp undan för undan. Man hade nog sålunda
t.o.m. 1946 ansett, att den ekonomiska transportlängden
för ex. scrapervagnar (typen Tourna-pull) var upp till ca
1 mile. Sedan nya typer av dessa vagnar nu kommit fram,
som även lämpar sig för grävmaskinsbelastning och som
har väsentligt större topphastigheter än de gamla typerna,
får säkert denna siffra ökas. För större transportlängder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
