- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 78. 1948 /
213

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 3 april 1948 - Parallelldrift mellan transformatorer med olika omsättning och kortslutningsspänning, av C Wilhelm Winsnes

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10 april 1948

213

medför här en förbättrad effektfaktor hela tiden
en ökning av uttagbara effekten, som blir
maximalt 15,2 MVA vid eos <p= 1.

Utjämningsströmmarna beräknas med ekv. (12).
De bli rent reaktiva, eftersom resistanserna
försummas. De anges i tabell 2, och som synes äro
de stora jämfört med tomgångsströmmarna.

I fallet med tomgångsomsättningen 32,0/3,088
kV överföra utjämningsströmmarna effekt från
transformatorerna 1 och 2 till 3. Detta förklarar
varför sistnämnda transformator icke först blir
överbelastad, som man skulle väntat sig på grund
av dess lägre kortslutningsspänning. Vid
tomgångsomsättningen 32,0/3,193 kV har
transformator 3 den högsta tomgångsspänningen, vilken
dock har ökats så mycket, att denna
transformator ensam utgör emk för utjämningsströmmarna.
Häri ligger förklaringen till att denna koppling
ur belastningssynpunkt är sämre än den förra.

I fig. 3 ha kurvorna för effektfaktorn 0.8
dragits ut till summabelastningen noll, för att visa
med hur stor effekt utjämningsströmmarna
belasta transformatorerna.

Kan parallelldriften förbättras med en reaktor
seriekopplad med någon av transformatorerna?
Ja, något, men reaktorn skall icke seriekopplas
med transformator 3, som har den minsta
kortslutningsspänningen, utan med trasformator 2.
Detta framgår av fig. 3. Har reaktorn sådan
reaktans, att transformatorgrenens totala reaktans
ökas från 8,5 till 10 %, kan vid eos ^^O^ en
summaeffekt av 16,4 MVA tas ut. Härvid blir
transformator 3 fullbelastad. Transformator 2
blir fullbelastad först vid summaeffekten 18
MVA, och transformator 1 vid ännu större.

Val av omsättning

Av ovanstående tillämpningsexempel framgår
att en skillnad i kortslutningsspänning kan
kompenseras med en omsättningskorrektion. Vid tre
eller flera parallellarbetande transformatorer är
det svårt att beräkna denna korrektion, men för
två transformatorer kan problemet lösas
någorlunda enkelt, om resistanserna äro försumbara
eller för båda transformatorerna ha samma
förhållande till reaktanserna.

Uttrycket (9) för belastningsströmmarna
förenklas vid två transformatorer till det välkända.

j _j Z 2__L Ei — Ei_/ ’ + /

Z1 + Z2 ’ Z\ -f- Z2 ^

j _j Z1__Ei — E2_j / j

Z1 + Z2 Z1 + Z2

Strömmen genom en transformator
sammansättes alltså av två komponenter, en proportionell
mot resulterande belastningsströmmen och en
konstant bestämd av spänningsskillnaden. Den
senare komponenten är utjämningsströmmen Iu,
som är lika men har motsatt riktning i de båda
transformatorerna.

Tabell 2. Utjämningsströmmarnas storlek

Träns- Utjämningsström vid

for- tomgångsomsättning

mator 32,0/3,088 kV 32,0/3,193 kV

nr A % av A % av

märk- märk-

ström ström

1 — 98 18 + 73 13

2 —166 23 + 123 17

3 + 264 14 —196 11

En grafisk framställning av ekv. (13) blir som
fig. 4 visar. Här ha visserligen Zx och Z2 ritats
med olika fasvinklar, enär figuren även skall
åskådliggöra exempel 2, men båda antas i
fortsättningen ha samma fasvinkel som deras
summa. De båda komponenterna, proportionella mot
belastningsströmmen, ligga då i fas, varför man
med cosinusteoremet direkt ur figuren, om är
impedansernas och därmed även
utjämnings-strömmens fasvinkel och <p belastningens, erhåller

h2 = /i’2 + Iu2 + 2 i; Iu eos (y — <p) \

i* = + iu2 — 2 u iu eos (y> — <p) i (14)

Önskar man nu att förhållandet mellan h och I2
skall vara detsamma som mellan märkeffekterna,
insättas i ekv. (14) de önskade värdena och löses
den för villkoret erforderliga
utjämningsströmmen. Denna utjämningsström alstras i sin tur av
en spänningsskillnad, som uttryckt i voit
huvudspänning är

A E = \J3 Iu (|Zi + Z2I) (15)

Härmed skall alltså spänningen korrigeras.

Det är på detta sätt möjligt att kompensera en
skillnad i kortslutningsspänning med en
omsättningskorrektion, dock endast vid en viss
belastning, eftersom korrektionen måste variera med
belastningen. Har man därför en relativt konstant
belastning, kan det vara lämpligt med en
omsättningskorrektion. Är belastningen mycket variabel,

Fig. i. För viss be
lastnings fördelning
erforderlig
utjämningsström.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:47:19 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1948/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free