Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 15. 10 april 1948 - Cellulosaindustrins produktionsförhållanden, av Gösta Hall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
TEKNISK TIDSKRIFT
nyttiggörande. Tekniskt sett har många eleganta
lösningar föreslagits, och legio är de produkter
som kan framställas med ligninet som
utgångsmaterial, färgämnen lika väl som limämnen,
konsthartser lika väl som vanillin. Hittills har
dock alla ansträngningar gäckats när det gällt
att få fram en ekonomiskt lönande metod
lämpad för stordrift — för varje kilogram
torrsubstans som skall utvinnas måste nämligen nio
kilogram vatten bortskaffas, så utspädda är
vanligtvis de avfallslutar man har att arbeta med.
Häri ligger det största kruxet. Kanske kommer
man en dag att finna lösningen i något nytt
förfarande för vedens uppslutning, ett förfarande
som tillhandahåller den utlösta vedsubstansen i
en mera koncentrerad form. Kanhända har man
vid den tidpunkten också kommit bättre
underfund med det gåtfulla ligninets egenheter och
användbarhet som råmaterial för nya
tillverkningar. Det är av oskattbart värde att en högborg för
träkemisk forskning på bred basis nu är i
vardande i vårt land. och stora är de förhoppningar
vi på längre sikt knyta till Svenska
Träforskningsinstitutets verksamhet. Under tiden arbetar
cellulosaingenjörerna energiskt och målmedvetet
på torrsubstansens tillgodogörande i största
möjliga utsträckning i form av bränsle i brist på en
bättre lösning.
Ytterligare förädling av råvaran eller inte?
Vi har nu som hastigast belyst de skogliga och
teknisk-vetenskapliga aspekterna av
frågekomplexet, och det återstår att sondera den rent
industriella sidan. Det kan då först som sist
konstateras, att den akuta bristen på råvara omintetgör
alla planer på ytterligare expansion i horisontell
led, förmodligen under hela 1900-talet. Det
återstår då att se i vad mån förutsättningar finns för
en fortsatt vertikal utbyggnad.
En tendens till längre driven förädling av
råvaran är i och för sig inte någonting nytt,
tvärtom har detta spörsmål redan ägnats ingående
uppmärksamhet under en lång följd av år inom
skogsindustrin. Dagens krav på ett effektivt
tillvaratagande av varje möjlighet till ökat
exportvärde har dock givit särskild relief åt frågan. Den
svenska cellulosaindustrin kan med stolthet se
tillbaka på en kontinuerlig och rationell
utbyggnad under de senaste decennierna, siktande på
ökad förädling. Detta faktum bekräftas med all
önskvärd tydlighet av följande tabell:
33 %, och silkemassan, som introducerades
kommersiellt i Sverige först i början av 1920-talet, har
i allt högre grad hävdat sin ställning. Förra året
svarade den kvantitativt för halva exporten
av-blekta kvaliteter, och värdemässigt för ännu
mera. Produktionen har också inriktats på
värdefulla specialkvaliteter, av vilka den viktigaste
utnyttjas för tillverkning av cordsilke till
bilindustrin. Med den omfattande utbyggnad av landets
cellulosablekerier som skett, skulle den svenska
industrin teoretiskt kunna leverera närmare
500 000 t/år silkemassa. Det är en kapacitet som
motsvarar ungefär 60 % av hela världsbehovet,
mätt efter förra årets förbrukning. Populärt
uttryckt, är det en kvantitet som skulle räcka till
tio par silkesstrumpor om året åt hela världens
kvinnliga befolkning.
Tillverkningen av silkemassa erbjuder vissa
bestämda fördelar ur producentsynpunkt, som
stimulerat intresset för en omläggning från
papperscellulosa. Erfarenheten har framförallt visat, att
priskurvan är mindre konjunkturkänslig än för
pappersmassan. Det har sin naturliga förklaring
däri, att några pristryckande lager aldrig kan
uppstå för silkesmassefabrikerna, även om
tiderna är aldrig så dåliga. All silkemassa måste
nämligen tillverkas enligt bestämda specifikationer,
enär köparnas krav på såväl arkformat som
kemiska och fysiska egenskaper varierar högst
väsentligt. Tillverkningen av papperscellulosa kan
däremot i tider av överproduktion ur
försäljningssynpunkt obehindrat fortsättas så länge
lagerutrymme finnes i massamagasinen.
En paradoxal situation
Förädlingsvinsten brukar normalt visa större
marginal för den mera förädlade varan. Sett ur
skandinavisk synvinkel, råder emellertid för
närvarande det egendomliga förhållandet på
massaområdet, att produktionen ställer sig ekonomiskt
ofördelaktigare ju längre förädlingen drives. Det
är säkerligen ett fenomen av rent temporär
karaktär, men inte desto mindre väl värt att
uppmärksamma. Det visar nämligen med all
tydlighet, att man inte kan gå fram hur snabbt och hur
långt som helst på förädlingsvägen. Orsakerna till
denna anomali är flera. Konstsilkeindustrin och
pappersindustrin har visserligen det gemensamt,
att de båda är stora avnämare för blekt
träcellulosa, men det är också nästan den enda
beröringspunkten. Konstsilkeindustrin står för sin del
i ett mycket nära sammanhang med
textilindustrin. Det kan därför mycket väl inträffa att när
pappersindustrin ännu befinner sig i en
hausse-period, så talar samtidigt
konstsilkeproducenter-na med fog om baisse. Härtill kommer att
cellullen, som numera utgör en mycket väsentlig del
av viskosfabrikernas tillverkning, står i ett visst
konkurrensförhållande till bomullen. Detta
kännetecknar bäst dagens läge.
Blekt cellulosa
i % av totala
exporten
Viskosmassa i
% av totala
exporten av
blekt massa
1913 ..............................................6 0
1927 ..............................................9 35
1937 ..............................................20 45
1947 ..............................................33 52
Under perioden 1913—1947 har den blekta
cellulosans andel i totalexporten stigit från 6 % till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
