Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 24 april 1948 - Axel F Enström †, av Sigurd Nauckhoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
TEKNISK TIDSKRIFT
Axel F8 Enström †
En sällsynt omfattande och gagnande svensk
ingenjörs-gärning ändades vid Axel F Enströms bortgång den 31
mars 1948. Under många år har han troget arbetat inom
den svenska tekniken och länge har han stått som en av de
främsta representanterna för den svenska ingenjörskåren
och den teknisk-vetenskapliga forskningen, ej blott i vårt
land utan även runt om i världen. I ordets fullaste
bemärkelse var han en teknisk ambassadör, som överallt
skaffade sig själv vänner för livet och vårt land utmärkta
förbindelser på de tekniska vetenskapernas vida fält.
Axel F Enström föddes den 21 augusti 1875 i ett
småborgerligt hem i Stockholm. Hans studietid präglades av
ekonomiska svårigheter, och för att så fort som möjligt
komma ut i förvärvslivet genomgick han en treårig kurs
vid en lägre handelsskola. Ehuru han var försedd med de
bästa betyg skolan kunde ge, tyckte dock ett par av hans
lärare att den tolvårige gossen ej var mogen att börja
sin egen bana utan de erbjöd honom fri undervisning för
att han skulle kunna komma in i femte klassen i en
elementarskola. Redan efter tre års gymnasiestudier var han
färdig att som sextonårig privatist avlägga stundentexamen
vid Nya Elementarskolan.
Den för många så svåröverkomliga tröskeln till Tekniska
Högskolan klarades givetvis omedelbart tack vare de
vackra studentbetygen. Studierna i fackskolan M, vilken under
tredje årskursen för första gången fick den
underavdelning för elektroteknik varifrån Enström utexaminerades
1894, måste han, liksom hela den tidigare studietiden, av
ekonomiska skäl interfoliera med privatundervisning, nu
huvudsakligen som biträdande lärare vid Stockholms
Realgymnasium i matematik, fysik och kemi. Lika fullt var
hans avgångsbetyg från KTH fyllt av överbetyg. Även
närmast efter sin examen ägnade han sig i rätt hög grad
åt undervisning, dels som assistent i fysik vid Tekniska
Högskolan, senare i tio år som extra lärare i fysik och
elektroteknik vid Artilleri- och Ingeniörshögskolan. Under
åtta år var han också lärare i elektroteknik vid
Sjökrigshögskolan.
Sina egna studier fullföljde han vid Uppsala Universitet
där han 1896 avlade fil. kand.-examen och 1902 fil.
lic.-examen i fysik och matematik. Den akademiska lagern
vann han, då han 1939 kreerades till filosofie hedersdoktor
vid Uppsala Universitet.
Redan 1897 hade Enström åtagit sig konsulterande
uppdrag som elektroingenjör men det var först 1903, då han
tillsammans med Carl Rossander och Torsten Holmgren
övertog den av Axel Estelle grundade Elektriska
Profningsanstalten, som hans framgångsrika och mångåriga
verksamhet på detta område satte in. Många av vårt lands be-
tydelsefulla kraftanläggningar under denna tid planlades
och byggdes i samverkan med honom.
Ett stort antal officiella uppdrag förde Enström i nära
kontakt med Kommerskollegium, och det var därför
ganska naturligt att han 1916 kallades att överta tjänsten som
byråchef och föredragande för industriärenden i detta
ämbetsverk. Det var också i denna tjänst som han blev i
tillfälle att planlägga och genomföra
Ingeniörsvetenskapsakademiens tillblivelse, den skapelse till vilken Axel F
En-ströms namn för all framtid skall vara knutet. Själv var
han den förste att framhålla, att han ej skulle ha lyckats
genomföra sin planer utan det kraftiga stöd som han fann
hos sin dåvarande chef, K A Fryxell, och hos dåvarande
finansministern Fredrik Thorson, och utan de industrimän
med Gunnar Dillner i spetsen, som på kort tid
samman-bragte akademins grundfond.
I sin egenskap av verkställande direktör för IVA 1919
—1940 kunde han inrikta akademins verksamhet i de
banor han själv utstakat. Han nedlade också ett mycket
målmedvetet och energiskt arbete härpå, bland annat I
de specialkommissioner, som han startade för studiet av
flera viktiga aktuella problem, t.ex. Korrosionsnämnden,
Svetskommissionen, Tryckkärlskommissionen,
Acetylen-nämnden m.fl. Han var också en av grundarna till den från
akademin fristående Sveriges Standardiseringskommission.
Även Tekniska Museet tillkom på Enströms initiativ.
Det fanns knappast någon mera prominent teknisk eller
industriell organisation här i landet som icke i en eller
annan funktion till sig knutit den mångsidige och kloke
teknikern, ingenjören, vetenskapsmannen eller
organisatören Axel Enström. Det skulle därför föra för långt att
räkna upp alla de uppdrag av denna art, som han
innehaft. Men med tacksamhet bör här erinras om det myckna
arbete, som han i olika former ägnat Svenska
Teknologföreningen. Han var 1906 ordförande i denna förening och
ej mindre än tre gånger beklädde han ordförandeposten i
avdelningen för elektroteknik. Ären 1900—1906 var han
även redaktör för Teknisk Tidskrifts avd. för
Elektroteknik. Ar 1945 kallades han till hedersledamot i
Teknologföreningen.
Den högre tekniska undervisningen låg honom varmt om
hjärtat. I tjugofem år tillhörde han K. Tekniska
Högsko-lans styrelse och i egenskap av ordförande i 1934 års
Chal-merskommitté hade han tillfälle att göra insatser även i
denna högskolas utveckling.
En mycket stor del av sitt arbete och sitt intresse under
de senaste tre decennierna ägnade Enström åt studiet av
periodiciteten i konjunkturförloppen. Den första mycket
uppmärksammade avhandlingen härom utgav han 1914.
Hans teorier föranledde mycket stridiga omdömen och
särskilt nationalekonomerna kunde i regel ej acceptera
dem. Här kan erinras om att det var ett rent tekniskt
utredningsarbete som gav honom uppslaget till dessa
forskningar. Enström hade nämligen i uppdrag att värdera
Sveriges vattenkraft mot bakgrunden av stenkolspriset och
dess växlingar och tog därvid till utgångspunkt Sauerbecks
partiprisindex. Han konstaterade i de med hjälp härav
konstruerade kurvorna en påtaglig cyklisk regelbundenhet
som väckte hans matematiska intresse och som allt sedan
dess varit föremål för hans bearbetning tillsammans med
ett omfattande material ur andra källor. Det är att
hoppas att detta av honom sammanbragta studiematerial jämte
hans egna, ej publicerade arbeten blir bevarat för den
framtida forskningen på detta område.
En minnesruna över Axel F Enström kan ej ge den rätta
bilden av hans livsgärning utan att den tecknas mot
bakgrunden av hans personlighet. Hur imponerande var ej
denna i sin styrka och rätlinjighet! Han hörde till de
lyckliga människor, som genom en klarsynt, för att icke säga
filosofisk penetrering av världsgåtorna skaffat sig en fast
grund för sin livssyn. Den var väl ej direkt fotad på den
gängse religionen som sådan men den religiösa etiken var
dock rättesnöret för hans livsfilosofi. Sigurd Nauckhoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
