Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 24 april 1948 - Bombröjning i England under kriget, av G L
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 2. Magnetisk
urverks-stoppare, anbragt på 250
kg bomb.
Fig. 3. Anordning för
ut-skruoning au tändrör.
Det låg nära till hands att försöka skada urverket eller
åtminstone hålla det stående på magnetisk väg. Även om
orofjädern i urverket var omagnetisk så var tredje och
fjärde hjulens axlar och bussningar av stål. Ett
tillräckligt starkt magnetfält kunde här öka friktionen så att
verket stannade, vilket genast hördes i stetoskopet. Urverket
låg emellertid djupt ner, skyddat av bombens järnhölje.
Den första konstruktionen drog 200 A och kunde endast
stoppa verket för några sekunder, därefter blev apparaten
för het. Steg för steg utvecklades emellertid smidigare
apparater, som till slut arbetade med endast 25 A, fig. 2.
Därtill kom att en tredjedel av denna strömstyrka räckte
att hålla verket stående sedan det hejdats.
Den magnetiska metoden var principiellt ej
tillfredsställande; det gällde att definitivt bringa rörets urverk att
stanna. Lösningen blev även här ingjutning av en vätska,
i detta fall sockerlösning med utexperimenterad
viskositet. En enkel fyllningsapparat konstruerades, över
tänd-röret, som skruvats ut något, sattes en gummimanschett
insmord med vaselin. Man evakuerade så röret till ca 100
torr varefter sockerlösningen fick sugas in, vilket
lyssnaren kunde följa i stetoskopet.
Enligt ovanstående metoder behärskade man de tre
tänd-rörtyperna. Dock återstod att dra ut rören. Om nu detta
var försett med försåtanordningen Zus 40 gick detta ej.
Man lät då röret sitta kvar och tömde bomben. Därefter
täcktes den med sandsäckar och röret fick detonera. Det
var alltså angeläget att få veta om Zus 40 fanns eller ej.
Man var därför tvungen att röntgenfotografera bomberna
och en särskild apparat konstruerades för detta ändamål.
Eljest skruvades rören som sagt ur innan bomben
tömdes. Olika apparater konstruerades för detta arbete, vilket,
även om rören hade satts ur funktion, borde kunna ske
på avstånd. För detta arbete konstruerades en mycket
enkel apparat, fig. 3. Rörets låsring skruvades bort och i
stället gängades ett rör på, i vars övre ände satt en
trumma med 350 mm radie. På trumman var en tråd upplin-
dad, och en dragkraft på endast några kp på denna
erfordrades för att gänga ur röret.
Tömningen av bomben var den tredje uppgiften. Ibland
kunde bomben skruvas isär samma väg som den
monterats men oftast omöjliggjorde korrosion och deformation
detta. Man fick då skära upp bomben. Till en början
användes termit och man fick då ett 5 cm hål. Innehållet
tog eld men den kunde släckas. Då en mindre explosion
inte gjorde någon skada på bombkyrkogårdarna, fick
branden fortsätta, och detonationen brukade då inträffa
när ungefär två tredjedelar av innehållet brunnit. Försök
gjordes att öppna bomben med syra, men den slutliga
lösningen blev en apparat "Trepanning and Steaming-out
Apparatus", fig. 4, med ångdriven borr och ett
ångmun-stycke, fig. 5, som automatiskt fördes in i det borrade
hålet, så att ångan under borrningen kunde fungera som
kyl- och smörjmedel. Munstycket matades sedan
automatiskt fram allt efter som bombinnehållet sjönk. Ånga
tillfördes genom en inre slang till munstycket, vars främre
del bringades i rotation av ångtrycket. Det upphettade,
emulgerade sprängämnet pressades ut genom samma
munstyckes yttre del och genom en yttre slang och fick rinna
ut och stelna ett par meter från bomben. Hela förloppet
manövrerades från ångpannan. Borrningen tog 5 till 10
min och urblåsningen 1 till 4 h för bomber från 50 till
250 kg. Apparaten kunde användas för bomber med upp
till 8 mm skal. Hela anläggningen kunde förflyttas med
en 3 t lastbil. Senare konstruerades kraftigare don,
användbara för grövre bomber, bestående av en apparat för
skärningen och en för urblåsningen. Konstruktionsarbetet
försvårades av att endast icke-magnetiskt material såsom
austenitiska legeringar och metaller fick användas. En
tredje typ av bomböppnare skar upp bomben i en cirkel
runt omkring tändröret på bombens båda sidor, varefter
hela röret kunde dras ut. Därefter fordrade bombens
tömning inga särskilda försiktighetsmått.
Fig. 4. Ångdriven
fjärrmanövre-rad apparat för hålborrning och
ångutblåsning.
Fig. 5. Ångmunstycke till
apparaten enl. fig. 4. A. ,/2"
slang-montering för ångtillförsel; B.
roterande spets, driven av den
utströmmande ångan; C. det
emulgerade sprängämnet
passerar genom dessa hål ut genom
ca 2 m lång ytterslang, trädd
på D.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
