Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 19. 8 maj 1948 - Kraftmobilisering och vattenhushållning vid kraftverken i vattenbristtid, av Folke Petri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 maj 1948
309
leverantörer träffa sådana avtal, att
kraftinmatningen från de olika verken kunde äga rum på
de tider under dagen, då kraftbehovet för hela
landet är störst. Organisationen uppbyggdes så,
att Riksdriftbyrån vecka för vecka skulle ånge
"auktoriserade toppkrafttider", under vilka de
verk, vilka delta i effektmobiliseeringen, skola
köra för fullt. Skulle de lokala
belastningsförhållandena ligga så till, att verket under normala
omständigheter icke skulle drivits för fullt
under de angivna tiderna och sålunda
kraftinmatning komme att äga rum till annat företag, borde
i förväg uppgörelse vara träffad om hur
betalning härför skulle erläggas. Intresset för
effekt-mobiliseringen blev från början stort och under
sommaren 1947 träffades många avtal härom.
Utvecklingen gjorde emellertid, att planerna för
mobiliseringen icke kommo att tillämpas på just
det sätt man förutsett. På grund av den svåra
vattenbristen visade det sig nämligen icke
möjligt att genomföra någon ökad produktionsinsats
från vattenkraftverken, varför det närmast blev
ångkraftverken, som kommo i fråga, och även
för dessa på ett något annat sätt än man räknat
med. Redan i augusti månad blev det nödvändigt
att få till stånd en kontinuerlig drift av all
tillgänglig ångkrafteffekt för att i största möjliga
mån täcka den uppkomna energibristen. Den
insats, vilken på detta sätt gjorts av landets
ångkraftverk, har varit betydande. Man kan
konstatera, att sedan augusti 1947 och fram till mars
1948 har i genomsnitt en effekt om 70—80 MW
inmatats från de mindre "mobiliserade" verken.
Dessa tillhöra i första hand kommunala företag
eller enskilda industrier och insatsen är värd allt
erkännande.
Man får en uppfattning om den sammanlagda
ångkraftproduktionens storlek av fig. 5. Den
anger produktionen vecka för vecka under det
gångna belastningsåret och motsvarande värden
för belastningsåret 1946/47, då
ångkraftproduktionen relativt sett var ganska riklig. Som synes
är ökningen mycket stor och produktionen, som
utgöres dels av mottryckskraft, dels av
kondens-och dieselkraft, ligger sedan september —
bortsett från julperioden — vid 40—50 MkWh/vecka.
Det kan vara av intresse att nämna, att ett av de
mobiliserade verken är Skibyverket i Danmark,
från vilket under lång tid kraft levererats över
Öresund. Den totala kraftleveransen från detta
verk har uppgått till 15 MkWh, varvid förbrukats
en kolmängd om 10 000 t. Uppgörelsen har haft
den formen, att vi i Sverige stått för
kolleveransen samt till det danska företaget betalat viss
körningsavgift.
Såsom redan nämnts ha de mobiliserade
verken inmatat ett effektbelopp av i genomsnitt 75
MW. Det energibelopp, som genom dessa verk
tillförts landet, har under högbelastningssäsongen
t.o.m. den 1 mars 1948 uppgått till sammanlagt
Fig. 5. Ångkraftinmatningen inom CDL vecka för vecka;
- 1947148,..... 1946147.
150 MkWh. Detta energibelopp är nästan precis
lika mycket som produktionen i vardera av de
båda storkraftverken i Stockholm och Malmö
under samma tid. Det har sålunda varit möjligt
att genom mobiliseringen bildligt talat skrapa
fram ett nytt storkraftverk. I Västeråsverket har
produktionen under samma tid varit ca 200
MkWh.
Den energi, som erhållits från de mobiliserade
verken, har tillförts olika industrier, vilka äro av
särskild betydelse för folkförsörjningen eller för
exporten. I följande tabell anges en ungefärlig
fördelning av kraften på olika
användningsområden.
MkWh %
Cellulosaindustri ........................ 80 53
Järn- och metallindustri.................. 37 25
Kemisk industri ......................... 17,5 12
övriga .................................. 15,5 10
150 100
Som synes har det största kraftbeloppet
konsumerats av den för våra valutatillgångar
betydelsefulla cellulosaindustrin, men även
leveranserna till den metallurgiska och kemiska
industrin äro avsevärda. Det behöver icke förtigas,
att den på detta sätt alstrade kraften blivit
dyrbar. De verk det här är fråga om äro icke byggda
för kontinuerlig energikörning och ha i många
fall varit ganska medfarna. Med hänsyn till det
stora värde, som under nuvarande förhållanden
kan åsättas de produkter, vilka tillverkats med
kraften, har det dock varit väl motiverat att
genomföra kraftproduktionen, även om det
erforderliga bränslet delvis förbrukat hårdvaluta.
Såsom exempel på den omfattning
effektmobiliseringen haft, kan nämnas, att möjligheterna att
utnyttja Marinens dieselmaskineri prövats. I flera
fall ha dessa maskiner kommit till användning.
Särskilt intressant är ett fall, där man vid
Fjäderholmarnas avmagnetiseringsstation placerade en
ubåt, vilken via avmagnetiseringsomformaren
matade in kraft till det samkörande nätet.
Inmatningen visade sig gå utan tekniska svårigheter. På
detta sätt kunde nätet tillföras ca 600 kW, vilket
visserligen är ett ringa belopp men i ett ansträngt
läge betydelsefullt. Nu fick saken av olika skäl
närmast karaktären av ett prov. Vidare ha
Flygvapnets reservstationer vid olika flygplatser varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
