Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 19. 8 maj 1948 - Kraftmobilisering och vattenhushållning vid kraftverken i vattenbristtid, av Folke Petri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
TEKNISK TIDSKRIFT
i drift samt sådana mottrycksanläggningar vid
sjukhusen, vilka normalt endast utnyttjas för
reserv. Även dessa kraftbelopp äro små men
värdefulla. Här gäller om någonsin regeln
"många bäckar små göra en stor å".
Det är icke osannolikt att vi under driftåret
1948/49 få en bättre vattentillgång än under det nu
passerade. Effektmobiliseringen kommer då att
kunna tillämpas i den ursprungligen förutsedda
formen och med all säkerhet få en mycket stor
betydelse. Det är därför av största vikt, att de
kraftstationsägare, vilka ännu icke träffat sådana
ekonomiska avtal att ett deltagande i
effektmobiliseringen kan ske, så snart som möjligt göra
detta. Skulle vi under nästa år få goda
vattenförhållanden, är det icke omöjligt att just
effekt-mobiliseringen kan nedbringa kraftbrislen till ett
mycket lågt värde. Osäkerhetsmomentet utgör
givetvis bränslefrågan för värmekraftverken.
Vidare vill jag påpeka önskvärdheten av att de nu
hårt ansträngda ångkraftverken överses ordentligt
under sommaren så att de till hösten äro fullt
driftklara. Arbetena böra vara klara i augusti 1948.
Speciella åtgärder
för att förbättra vattenhushållningen
Bland de åtgärder, som genomförts för att
förbättra vattenhushållningen, bör i främsta rummet
nämnas de utökade sjöregleringarna.
Vattenfallsstyrelsen har med hänsyn till det svåra läget
begärt utökade regleringsmöjligheter i Vänern. Av
fig. 6 framgår gällande dämnings- och
sänkningsgräns för sjön. Som synes är man tvingad att vid
återfyllningen under vårfloden följa vissa
trappsteg i sänkningsgränsen. Vattenfallsstyrelsens
ansökan avsåg en befrielse härifrån. Ansökan var
utformad på så sätt, att styrelsen, för den
händelse det rekonstruerade vattenståndet — dvs. det
som skulle förelegat om sjön ej reglerats — ligger
under det verkliga, får följa en rät linje ifrån
punkten 43,16 m den 1 maj till punkten 43,45
den 1 augusti. Härigenom skulle man utan risk
kunna sänka Vänern längre än som annars skulle
varit fallet. Enligt gällande dom tvingas man
nämligen ligga med viss marginal för att kunna
klara hörnen i trappstegskurvan den 1 juni och
1 juli. Den nya bestämmelsen, som kombinerats
med en något skärpt regleringsbestämmelse under
månaderna september och oktober, vilken dock
saknar betydelse för kraftförsörjningen, har
medgivits av K.M:t och var en tungt vägande orsak
till att man i januari 1948 vågade avstå från
att ytterligare skärpa kraftransoneringen. Det är
givetvis Vattenfallsstyrelsens önskan att slippa
utnyttja den utökade rätten till reglering i
Vänern. En sådan reglering skulle kunna få
synnerligen besvärliga konsekvenser, då sjöfarten kan
komma med skadeståndsanspråk. För
närvarande ser det ju också ut som om saken icke skulle
bli aktuell.
m öh.
Fig. 6. Vänerns vattenstånd från den 1 april 1947;
sänkningsgränser - enligt tidigare dom,––-enligt dorn
den 1012 1948.
Även på andra håll har det varit fråga om
utökade regleringstillstånd. Dalälvens
regleringsförening har sålunda begärt rätt att sänka Siljan
46 cm under gällande sänkningsgräns. I dom den
16 januari 1948 medgavs en sänkning av 30 cm.
Härav få 15 cm utnyttjas utan förbehåll men
de resterande 15 cm först efter vissa
undersökningar angående risken för erosion vid
utloppet. Det är med hänsyn till denna risk som
icke hela det begärda tillståndet kunnat lämnas.
Även för sjön Venjan har en tillfällig, extra
sänkning medgivits. Ett annat exempel på mera
tillfälliga vattenregleringar är sjön Unden, soin
avvattnas till Vättern. Vattenhushållningen i Unden
skötes av Göta Kanal-bolaget. Inför höglasttiden
i december 1947 överenskoms med bolaget en
ökad avtappning av Unden till förmån för
kraftintressena, som disponera icke mindre än 90 m
fallhöjd från Unden till havet.
I detta sammanhang bör även omnämnas det
goda samarbete, som ägt rum inom ramen för
gällande domar i de älvar, där fallhöjden
disponeras av flera olika företag. Jag tänker här
närmast på Indalsälven, där kraftstationerna äro
fördelade på fyra företag med tidvis ganska
olikartade regleringsbehov. Det har här varit möjligt
att träffa successiva överenskommelser om
regleringar och kraftutbyten, som syftat till bästa
totalverkningsgrad för kraftproduktionen i älven.
Härigenom ha betydande energibelopp tillförts
landet.
En sak av särskilt intresse är de åtgärder, vilka
i höstas fingo företas för att med minsta möjliga
förlust för kraftproduktionen klara flottningen. I
Lule älv skulle sålunda under sommaren
ned-flottas en rekordmängd av omkring 6 milj.
klam-par. För slutrensningen under september skulle
enligt flottningsföreningens beräkningar krävas
en tappning från Porjus av 500 m3/s under tre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
