Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 22 maj 1948 - Rörisolering och korrosion, av Folke Hagman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
TEKNIS K TIDSKRIFT
Fig. 1. Isolerat rörprov, färdig för provning.
sionshastigheten. Sedan isoleringen pålagts,
försågs denna med ändskivor av härdad masonit
(fig. 1) för att hindra uttorkning denna väg.
Provserier utfördes dels utan, dels med utvändig
vattentät beklädnad. I senare fallet användes
underhàllsfri takpapp (normalkvalitet, vikt ca
3,5 kg/m2). Pappen överlappades 5 cm i skarven
men klistrades (fogades) ej i denna. Pappen
najades på tre ställen med mjuk järntråd. Mellan
rör och ändskivor samt mellan dessa och
pappbeklädnaden tätades med varmasfalt. Rörens
ändar tillslötos med kork och tätades med
paraffin för att hindra invändig korrosion.
De iordningställda proverna nedsänktes därefter
med vissa tidsintervall i vatten med en tempera-*
tur av 50°C. Med ledning av uttorkningsdiagram
(fig. 2) fastställdes tidsintervallen mellan
vatten-dränkningarna till tre dygn för prover utan och
sex dygn för prover med pappbeklädnad. Under
uttorkningen förvarades proverna horisontellt,
vilande på masonitskivorna, i luft med en
temperatur av ca + 55°G och ca 25 % relativ
fuktighet. Proverna med beklädnad av takpapp
placerades härvid så, att den längsgående
pappskarven alltid vändes uppåt. Vattendränkningen
skedde för varje prov i ett och samma kärl under
hela försökstiden, varvid erforderlig mängd
vatten successivt tillsattes. Det använda vattnet, som
togs ur vattenledning, hade följande analysdata:
S04 = 0,0 mg/1, Cl2 = 5 mg/1, PH=7,2, total
hårdhet = 12,5°dH
Efter viss tid — varierande mellan ca 45 och
260 dygn — avbröts undersökningen. Sedan
isoleringen avtagits befriades proverna från lös rost
på elektrolytisk väg. Härvid anbringades
rör-provet som katod i ett bad av 10 %
NaOH-lös-ning. Som anod användes ett järnrör, vilket
placerades koncentriskt utanför rörprovet. Vid
elektrolysen avskiljes väte på katoden, varvid
korrosionsprodukterna reduceras och upplösas.
För fullständig avrostning krävdes ca 20 min vid
en spänning av 20 V mellan elektroderna. Efter
avrostning vägdes rören, viktsförlusten
beräknades i g/dnr och korrosionshastigheten i g/dm2 och
månad (30 dygn). Härvid anses hela
avrostningen ha skett på den isolerade rörytan, vilket
approximativt kan anses vara fallet, enär ingen
märkbar korrosion kunde iakttas på de
oisolerade rörändarna. I syfte att erhålla en mer
objektiv bild av angreppens karaktär än den, som
erhölls genom okulär besiktning och bestämning
av viktsförlusten, underkastades därjämte vissa
rör (4- c, 5 c, 6 c, 7 c) en ytindikering. Mätningen,
som utfördes vid K. Tekniska Högskolans
institution för verktygsmaskiner, omfattade för
varje rör dels mätning längs en representativ
generatris, dels bestämning av håldjupet för de
genom okulär besiktning utvalda fem djupaste
hålen. Mätningen utfördes i en mätmaskin SIP
MU-214 B med en nål (spetsradie ca 60 ju,), vilken
förflyttades med en steglängd av 2 mm vid
generatris- och 0.1 mm vid håldjupsmätningen. Nålen
var anbringad pa mätkolven till en mikrokator
- 300 u med en mätkraft av ca 1 g. Nålens läge
i vertikalled i förhållande till ett med ytans
huvudriktning parallellt referensplan indikerades
härvid av mikrokatorn. De på mikrokatorn
avlästa variationerna i avståndet mellan nämnda
referensplan och den undersökta ytan ha
sammanställts till profilkurvor.
Undersökningen har omfattat följande
isolermaterial: glasull (Glasullit), slaggull (Slaggullex).
stenull (Rockwool), vadd och magnesiamassa av
två olika fabrikat. Materialen ha inköpts i fria
handeln under år 1946 — med undantag för
stenullen, som uttagits från Rockwool-fabrikens
löpande produktion. Därjämte ha undersökts
stenullsmantlar, uttagna från en isolerad
kulvert-ledning, vilken tidvis legat under vatten, varvid så
svåra korrosionsangrepp uppstått, att ledningen
delvis måste läggas om. Proverna togos ut från en
del av ledningen, som ej legat under vatten.
Samtliga sten- och slaggullsprover ha utgjorts av
mantlar på underlag av wellpapp medan
glasullsproverna utgjorts av rörskålar. Vid isolering med
magnesiamassa utrördes denna med vatten till
lämplig konsistens, varefter massan pålades till önskad
tjocklek. Sedan proverna bandagerats, uttorkades
de före påläggningen av takpapp.
Slutsatser
En jämförelse mellan isolering med olika typer
av mineralull visar angrepp av ganska likartad
storlek och karaktär. Det absoluta värdet för
viktsförlusten framgår av tabell 1 och 2 samt
fig. 3 och 4. För att ge en bild av korrosions-
Fig. 2. Samband mellan isoleringens fukthalt och
torkningstid; 1 stenull, 2 glasull, 3 slaggull, A stenull, 5 glasull;
1, 2 med, 3—5 utan tät ytbeklädnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
