Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 22 maj 1948 - Rörisolering och korrosion, av Folke Hagman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
TEKNIS K TIDSKRIFT
Fig. 5. Profilkurvor, erhållna genom ytindikering längs
en för varje prov representativ generatris; 4 c stenull,
5 c slaggull, 6 c glasull, 7 c vadd.
såväl S som S03 kunnat konstateras i senare
fallet. Något direkt samband mellan
korrosions-hastighet och svavelhalt synes — för det område
inom vilket denna här varierat — ej kunna
utläsas av försöksresultaten. Sålunda visar t.ex.
magnesiaprovet med den större svavelhalten
svagare korrosionsangrepp än det andra provet. Då
en ökning av mängden sulfatsvavel borde
medföra en ökning av vattnets ledningsförmåga och
därmed även av korrosionen måste frånvaron av
detta samband i försöksresultaten tyda på att
andra faktorers inverkan på
korrosionshastigheten dominerat.
De vid undersökningen erhållna
korrosionsangreppen överensstämma till sin allmänna
karaktär med de skador, som kunnat iakttas under
praktiska förhållanden. De kännetecknas sålunda
Tabell 3. Isoleringen försedd med utvändig beklädnad av
wellpapp och bandage (a-prover) samt takpapp (b-prover);
vattendränkning av de förra med tre, av de senare med
sex dygns mellantid
Prov Isoler- Isoler- Volym- S so3 Prov-
Vikt-material tjocklek vikt tid förlust
nr mm kg/dms °/o °/o dygn g/dm2
8 a
1)
9a
]j
10 a
b
Stenull
30
30
Magnesia 30
30
Magnesia 30
30
0,32 )
0,33 /
0,65 )
0,62 I
0,77 \
0,72 i
0,46 0,30
0,24 0,16
\ 130
| 130
f 130
( 130
( 130
I 130
2,9
6,2
4,5
10,7
6,8
14,7
av rätt utpräglade lokala anfrätningar, "pittings".
En påtaglig skillnad synes dock råda i
angreppens intensitet, i det att man i praktiken — som
inledningsvis framhållits — i vissa fall redan
efter några månader erhållit så svåra skador att
rören på enstaka ställen perforerats, dvs. ett
håldjup av över 3 000 jx uppnåtts. Detta innebär att
korrosionshastigheten får anses ha varit ca 5—6
gånger högre än vid provningen.
Av intresse är att det prov, som utförts med
isolermaterial (stenull) från en på vissa ställen,
i samband med vattendränkning, svårt
korrode-rad kulvertledning t.o.m. visat en något lägre
korrosionshastighet än övriga prover av samma
material. Orsaken till den intensifiering av
angreppen, som kan äga rum under praktiska
förhållanden, kan vara flerfaldig. Den viktigaste torde
vara humushaltigt eller på annat sätt aggressivt
vatten. Korrosionen gynnas sålunda i hög grad
av i vattnet lösta, elektrolytbildande salter, t.ex.
klorider och sulfater. I det vid undersökningen
använda vattnet kunde någon sulfathalt ej
påvisas. Till jämförelse kan nämnas att sulfathalten
i grundvattensprov, som uttogs i samband med
omläggningen av ovannämnda kulvert, uppgick
till ca 30 mg/1. Även temperaturen inverkar
sannolikt härvidlag i det att denna ofta är ett eller
annat tiotal grader högre än den temperatur vid
vilken provningen ägt rum.
En jämförelse, under i övrigt identiska
förhållanden, mellan prover med olika isolertjocklek
visar en viss ökning av korrosionshastigheten
med isolertjockleken. Vid avvikelser i
isolertjock-leken ha försöksresultaten korrigerats med
hänsyn härtill.
En jämförelse mellan korrosionshastigheten för
de parallellprover, som utförts (5 d—f, A c, d,
5 c, d, 6 c, d, 1 c, d), visar god överensstämmelse
mellan dessa. Avvikelsen från medelvärdet
uppgår sålunda i genomsnitt till endast ca 4 %.
Provningsresultaten torde därför få anses äga en för
undersökningens syfte tillfredsställande
noggrannhet; givetvis böra de dock bedömas med en viss
försiktighet, med tanke på de variationer i fråga
om sammansättning, struktur och volymvikt hos
resp. isolermaterial, som man alltid måste räkna
med i praktiken.
Under inverkan av den upprepade
vattendränk-ningen och uttorkningen har en viss struktur-
Fig. 6. Håldjup 1200
för de genom
okulär
besiktning utvalda fem
djupaste hålen
samt
medeldjupet för dessa
hål; 4 c stenull,
5 c slaggull, 6 c
glasull, 7 c vadd.
1000
800
600
400 —
200
5 hal nr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
