Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 29 maj 1948 - Det inrikes trafikväsendet, av Torsten R Åström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 juni 1948
353
Det inrikes trafikväsendet
o
Professor Torsten B Åström, Stockholm
Situationen före krisen
Efter lågkonjunkturen i början på 1930-talet
och dess krisartade återverkningar på
trafikverksamheten inom landet visade det inrikes
trafikväsendet år 1939, före den annalkande
världskrisen, bilden av stark utveckling under goda
ekonomiska betingelser. Detta gällde såväl
järnvägstrafik som vägtrafik och sjöfart samt flyg.
Även med de rubbningar som världsbrandens
utbrott den 1 september 1939 medförde på det
svenska trafikområdet, främst genom
restriktioner för flytande bränsle men även genom
ändrade transportförutsättningar överhuvudtaget,
blev 1939 i många avseenden ett rekordår på den
under 1930-talets senare år brant stigande
trafikkurvan. Järnvägarnas transportarbete hade
sålunda från en lågpunkt år 1932 med 2 500 milj.
godstkm och 2 260 milj. personkm år 1939
vuxit till respektive 6 060 milj. och 3 570 milj.
med gott ekonomiskt resultat. Elektrifiering av
linjenätet hade utförts i avsevärd omfattning och
planerades vidare, utbyggnaden av vissa
stambanelinjer från enkelspår till dubbelspår fortgick,
riksdagen fattade principbeslut om allmänt
förstatligande av de enskilda järnvägarna och i
samband härmed emotsågs en betydelsefull
rationalisering av järnvägsnätet. Järnvägarnas egen
lastbils- och busstrafik var under stark expansion och
de tidigare farhågorna för konkurrensen från
biltrafiken såsom ett hot mot järnvägarnas existens,
vilket föranlett statliga trafikutredningar1 i
början och mitten på 1930-talet, hade i stort sett
försvunnit och ersatts av en inställning på mera fri
tävlan.
Motorfordonsbeståndet i landet hade efter en
tillfällig nedgång 1932 och 1933 starkt vuxit med
ökande tendens och bestod sista kvartalet 1939
i runda tal, oräknat motorcyklar, av 5 100
bussar, 63 000 lastbilar och 181 000 personbilar,
motsvarande en "biltäthet" av i medeltal ett bilfordon
per 26 invånare. Jämfört med billandet USA och
dess biltäthet av en per 4 invånare var denna
siffra förhållandevis blygsam och man räknade
också med en utveckling fram till åtminstone i
medeltal en bil per 10 invånare inom överskådlig
framtid, motsvarande ungefär en tredubbling av
bilbeståndet i landet. Exempelvis vid
planläggningen för utbyggnaden av rikshuvudvägarna
fick denna siffra utgöra grundval för beräkning-
656.1/.6(485)
ar över biltrafiken. Det av biltrafiken samtidigt
uträttade transportarbetet låter sig på grund av
brist på statistiskt material icke närmare anges.
En grov överslagskalkyl över lastbilstrafiken år
1939 ger dock såsom storleksordning till resultat2
ca 1 500 milj. godstkm eller upp mot en
fjärdedel av godstrafikarbetet på järnvägarna.
Den inrikes sjöfartens transportarbete, som
under 1930-talet icke synes varierat alltför starkt,
är på grund av bristfälligt underlag och
avsaknad av officiella uppgifter än svårare att beräkna
men har uppskattats3 till storleksordningen 2 000
milj. tkm före kriget. En fortgående
motorise-ring och effektivisering av det större tonnaget
samt nybyggnad av stålfartyg av hög klass
präglade här utvecklingen ävensom en strävan till
förbättrade lossnings- och lastningsanordningar
i hamnarna.
Det svenska trafikflyget, om än alltjämt av
mycket blygsam omfattning i förhållande till övriga
trafikgrenar, hade under sin 15-åriga
verksamhetsperiod fram till 1939, särskilt de sista fyra,
fem åren, visat en utomordentlig utveckling och
emotsåg en nära förestående verksamhet
ekonomiskt helt på egna vingar, utan statlig
subvention. Dess totala transportarbete i såväl utrikes
som inrikes fart mätt i betalade tonkilometer
uppgick 1939 till 2,3 milj. Stora utvecklingsplaner
förelågo liksom även avsevärda investeringskrav
för flygfältsbyggen och andra markanordningar.
Krisen medför omställning
Redan i slutet på 1939 men framförallt genom
världshändelsernas utveckling 1940 och närmast
följande år ändrades här ovan skisserade
trafikbild väsentligt, och framförallt ändrades
förutsättningarna för den närmare
framtidsutvecklingen. Det huvudsakliga momentet härvid var
biltrafikens starka hopkrympning och
järnvägarnas eller överhuvudtaget den spårbundna
trafikens, icke bara återtagande av vad som under
1930-talets konkurrens förlorats, utan till stor del
även övertagande av de transporter biltrafiken
upparbetat. Härjämte tillkom en allmän ökning
av person- och godstransporter,
sammanhängande med den militära beredskapen och det
förändrade försörjningsläget ifråga om exempelvis
bränsle. Att järnvägarna därvid på ett så
förhållandevis gott sätt lyckades bemästra de högst av-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
