Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 22 maj 1948 - De »vadande» motorfordonen vid invasionen i Normandie, av W S - Vandrande pråm, av sah - Minröjaren »Snake», av W S - Beväpningsproblem vid överljudsfarter, av sah - Vingar med A-form, av sah - Lufttemperatur och flygsäkerhet - Normalbestämmelser för luftfarten, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352
TEKNIS K TIDSKRIFT
raskning. Det första landsättningsfartyg som kom fram
råkade nämligen innehålla endast dylika stridsvagnar och
då de imponerande maskinerna styrde mot stranden spred
de skräck i det lokala försvaret. Den tyska kommunikén
för dagen talade även om "den nva engelska
Goliat-tanken" (B Rowcroft i Engineering 30 jan. 1948). XV S
Vandrande pråm. Ett nytt amfibiefordon, som kan
transportera 60 t manskap eller materiel över vatten, sand, lera,
dy, strandmark och som dessutom klättrar över sluttningar
och går i kuperad terräng, har konstruerats av
amerikanska armén och fått namnet "Walking barge". Ytterligare
användning som nu utprovas är för utläggning av
väg-mattor, som plattform för utförande av vattenbyggnader,
som bärgningsvagn för grundstötta lastningsbåtar, som
rörligt skyttevärn och för krigföring i arktisk isterräng.
Fordonet består av tre hopkopplade pontoner av svetsad
stålplåt, s/10" på sidorna och i bottnen. De två
ytter-pontonerna är vardera 2 m breda och den inre 5 m;
längden överallt är 18 m och höjden 2,7 m. På land rör sig
pråmen språngvis genom att mellanpontonen lyftes en
halvmeter över marken, flyttas framåt 3 m och åter sänkes
ned; därefter lyftes på samma sätt ytterpontonerna, vilka
är däckade och uppbär lasten. På pontonernas undersida
finns fenor, vilka dras in under framåtrörelsen och sedan
sänks ner för att pontonerna skall få grepp i lös mark.
Drivkraften lämnas av två stridsvagnsdieselmotorer med
två växlar och back. Hur mekanismen fungerar hålles
hemligt. I vatten drivs pråmen av en propeller som kan ställas
i olika vinklar. För styrning på land finns plattor i aktern
på ytterpontonerna, med vilkas hjälp man kan få ett
bromsande moment som får pråmen att vrida sig för
kursändring (W E Young i Milit. Eng. jan. 1948). sah
Minröjaren "Snake" användes under kriget av de
amerikanska styrkorna för att snabbt skapa trygga
genomgångar genom minfält. "Ormen" består av två parallella,
långa och smala sprängladdningar inneslutna mellan två
35 cm breda dubbelrännor av metall, som sättes ihop i
längder upp till 120 m. Den bogseras i hopsatt skick till
kanten av minfältet, varifrån en stridsvagn skjuter den
framför sig in över fältet, där den bringas att detonera
genom beskjulning med kulspruta från stridsvagn mot
två anslagständrör. Rännans profil är sådan, att "ormen"
är böjlig i vertikalled men tillräckligt styv i horisontalled
för att behålla en någorlunda rak bana då den skjutes
fram. Sprängladdningarna är inneslutna i 1,5 m långa,
14 cm breda och 10 cm höga aluminiumbehållare som
lägges efter varandra i rännorna. Sprängämnesmängden
uppgår till ca 2 t och bela anordningen väger ca 4 t.
Hopsättningen tar en timme under gynnsamma förhållanden.
Metoden anses på amerikanskt håll vara den enda kända att
Fig. 1. Minröjaren ’’Snake’’ skjutes fram au stridsvagn.
snabbt skapa en minfri väg utan att utsätta
röjningspersonalen för eld från handvapen (S N W Bergrien i K.
Krigsvetensk.-Akad. Handl. 1947 h. 10). W S
Beväpningsproblem vid överljudfarter. Med Lockheed
"Shooting Står", som är det första amerikanska
reaktions-jaktplanet i aktiv tjänst, hade sommaren 1947 icke fällts
en bomb eller lossats ett skott på sex månader, beroende
på de problem som kom upp då planet först togs i bruk.
Redan vid 800 km/h visar det sig att vanliga bomber är
för veka, så att styrfenorna slits av i luften eller bomben
på annat sätt blir ostyrbar. Vidare är det omöjligt all
öppna bombluckor vid dessa hastigheter. Kulsprutetorn och
skjutvapen måste monteras så att endast några få
centimeter sticker ut ur flygplanet, dels för att de skall kunna
manövreras utan alltför stort kraftbehov och dels för att
undvika aerodynamiska störningar på flygplanet.
Projektilernas utgångshastighet måste vidare ökas, vilket tyder
på att raketprojektiler kommer att ersätta eldvapen och
bomber. Redan vid "marschfarten" 800 km/h är all
precision vid riktningen utesluten, om den görs beroende av
mänsklig reaktion; nva automatiska sikten måste därför
konstrueras. säll
Vingar med A-form. De nyaste flygplanen för
överljud-fart har nu, utöver sina pilformade vingar, fått en nv
vinkel, nämligen en negativ V-form ("negative dihedral"
eller "cathedral"), vars nödvändighet har framkommit vid
NACA-tunnelförsök, efter alt praktiskt taget ha varit
övergiven sedan 1909.
På konventionella flygplan användes V-formen för att
förbättra stabiliteten i rollplanet. Då flygplanet av ett
osymmetriskt kytt försättes ur balans kommer vid V-form
den nedåtgående vingen att få högre anfallsvinkel än den
uppåtgående, och dess därmed ökade lyftkraft återställer
stabiliteten. Vid pilformad vinge förstoras denna effekt,
särskilt vid högre lyftkraftkoefficienler. Genom att i
stället för V-form använda A-form får man ett flygplan utan
V-effekt vid låga lyftkraftkoefficienter (planflykt med hög
fart) men normal V-effekt vitl höga koefficienter (start och
landning). Även stabiliteten i girplanet ökar med ökande
A-vinkel och ökande lyftkraftkoefficient, och likaså ökar
stabiliteten i loopingplanet genom att dykningstendens vid
överstegring motverkas.
Det kan i detta sammanhang nämnas, att Boeing XB-47,
"Stratojet"-bombplanet, även den har nedåtlutande vingar,
men i detta fall har vingarna givits så stor böjlighet, alt
de vi belastning genom luftkrafterna böjer sig uppåt till
konventionell V-form. Avsikten med konstruktionen
förefaller oklar (Aviation Week 29 dec. 1947). sah
Lufttemperatur och flygsäkerhet. Betydelsen av
ändringar i temperaturen och det atmosfäriska trycket för etl
flygplans prestationsförmåga har genom nyligen
inträffade trafikolyckor blivit aktuell. Eftersom luftens täthet
och tryck varierar med temperaturen innebär höjd
lufttemperatur att flygplanet beter sig som om flygvikten hade
ökats. För ett vanligt fyrmotorigt flygplan motsvarar
sålunda en temperaturhöjning av 1°C en viktökning på
165 kg. En ökning av temperaturen med 10°C innebär
alltså samma minskning av ett flygplans prestationsförmåga
som en ökning av flygvikten med över 1,5 t. Olyckor kan
också — särskilt under heta sommardagar — förorsakas
av dylik "överlastning". Frågan är nu under utredning
hos ICAO.
Normalbestämmelser för luftfarten. Den första
uppsättningen av ICAO:s standardbestämmelser för luftfarten
har nu fastställts av organisationens verkställande utskott.
Den omfattar fordringar på piloter och besättningar på
internationella flyglinjer; flygkartor; trafikbestämmelser;
måttsystem; väderlekskoder. Dessa standardbestämmelser går
nu till medlemsstnterna för individuellt antagande. säll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
