Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 29 maj 1948 - Sveriges kraftförsörjning, av Richard Smedberg - Råd och anvisningar för byggande och underhåll av enskilda vägar, av Gunnar Larsson - Landformerna i nordvästra Jämtland, av C Sjöblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 maj 1948
365
Sveriges kraftförsörjning, en översikt utgiven av Kungl.
Vattenfallsstyrelsen i samarbete med Svenska
Elverksföreningen och Svenska Vattenkraftföreningen, Stockholm
1947. 33 s., 33 fig.
Denna utsökta trycksak ger en god överblick. 1946 var
Sveriges totala kraftalstring 14 000 milj. kWh, eller 2 100
kWh/invånare, vilket endast överträffas av Norge och
Kanada. ökningen per år utgör ca 6,5 %. På landsbygden är
för närvarande 85 % av hushållen elfierade och inom få
år är återstoden klar, varigenom Sverige ligger först. Endast
50 000 avsides belägna hem kan ej nås av ledningar.
Av kraftproduktionen är ca 98 % hydroelektriska.
Totalförbrukningen fördelar sig sålunda procentuellt:
storindustri 70, järnvägar 10, tätorter 15 och landsbygd 5 %.
Kraftverk med en fullt utbyggd effekt av över 100 000 kW är
åtta, nämligen:
Effekt Fallhöjd
kW m
Harsprånget ............. 260 000 103
Trollhättan .............. 220 000 30
Krångede ................ 210 000 60
Hjälta ................... 165 000 85
Porjus ................... 135 000 57
Stadsforsen .............. 130 000 30
Hölleforsen .............. 120 000 26
Järpströmmen ........... 115 000 60
Det uppges, att vi ha ett tjugotal regleringsföreningar.
Vilka? Beträffande kraftöverföringen erinras om att
numera endast staten får bygga ledningar med en spänning
över 200 kV. Detta torde innebära en vändpunkt i
vattenfallsfastighetstaxeringen.
Den totala vattenkraftstillgången utgör ca 150 000 milj.
kWh, av vilka endast 40 000 milj. kWh är
utbyggnadsvärda: 35 % är tillgodogjorda.
Om en ny upplaga utges, är det önskvärt, att flodnamnen
överensstämma med de officiella, att man skiljer på
begreppen "kraftverk" och "kraftstation" samt att man
förklarar färgbeteckningen på kartan s. 11.
Richard Smedberg
Råd och anvisningar för byggande och underhåll
av enskilda vägar, utarbetade av Allan Lenander.
Svenska Vägföreningen, Stockholm 1947. 48 s., 33 fig. 1 kr.
Den finurliga inplaceringen av titelns småord och
omslagssidans vackra landskapsbild med den idylliskt
slingrande vägen gör, att man omedelbart fattar tycke för
denna lilla skrift.
Ämnet är uppdelat i flera huvudavdelningar, av vilka
den första ger en snabbild av vägväsendet i vårt land,
lagen om enskilda vägar, finansiering med bilskattemedel,
olika slag av enskilda vägar och hur en enskild väg intas
till allmän. Här förvånar man sig över att organisationen
för vårt vägväsende behandlats så knapphändigt. Andra
avdelningen handlar om bestämmelser angående
statsbidrag för byggande och underhåll av enskilda vägar.
Bland de upplysningar, som erhålles, märkes, att frågor
rörande utfartsvägar handlägges av länsstyrelsen i
samråd med vägförvaltningen, medan skogsvårdsstyrelsen
behandlar spörsmålen om skogsvägarna.
Upprättandet av arbetsplaner för enskilda vägar är
rubriken på tredje avdelningen. Här har förf. samlat en mängd
goda råd och anvisningar, men var och en må ju förstå,
att man inte rymmer allt om arbetsplaner på 8 sidor och
därför måste rådet att hänvända sig till vägteknikern
poängteras kraftigt. Den fjärde och sista avdelningen ger
enkla råd för byggande och underhåll av enskilda vägar.
Varje fas i byggandet har fått sitt särskilda stycke med
tydlig rubrik, vilket gör det hela överskådligt. Det är svårt
att bedöma, hur lekmannen reagerar, då han läser
broschyren. Är hans kanske diffusa förkunskaper tillräcklig
grund för de många gånger rätt speciella anvisningarna?
Fackmannen däremot tycker nog till att börja med, att
det är rätt mycket, som är uteglömt. Man får emellertid
betänka, att det här handlar om enskilda vägar, där
byggnadssätt och åtgärder måste anpassas därefter.
Slutomdömet blir därför, att förf. lyckats bra med sitt urval.
Bildmaterialet utgöres nästan uteslutande av fotografier,
vilka tyvärr ej alla är så tydliga, som man skulle kunna
önska. Vidare omnämnes de i endast ringa grad i själva
texten, vilket ytterligare förtar deras syfte. Man hade
väntat sig schematiska längd- och speciellt tvärprofiler,
som kunde ge mycket goda upplysningar om hur vägar
bör vara uppbyggda. Gunnar Larsson
Landformerna i nordvästra Jämtland och angränsande
delar au Nordtröndelag, av Olof Ängeby. Medd. Lunds
Univ. Geogr. Inst., avh. XII. Gleerups, Lund 1947. 202 s.,
95 fig., 4 pl. 10 kr.
Genom denna doktorsavhandling har en hel del nytt
material kommit att tillföras vår kännedom om dessa trakter.
Förf. har 1939—1946 gjort geomorfologiska och
kvartärgeologiska forskningar vid Faxälvens sjöar inom Sverige
och Norge. Man får en översikt över hur landskapet
småningom utformats till sitt nuvarande utseende, framför
allt genom glacialerosionen men även genom älvarnas
erosion och den nötning, som vind och vatten medför
under de oändligt långa tidsperioder det här är fråga om,
ävensom av olikformig landhöjning.
Förf. framhåller bl.a., att vattendelaren flyttats åt väster.
Genom olikformig landhöjning efter istiden med större
höjning i öster än i väster har överstjälpning av en del
sjöar från öster till väster ägt rum. Så har t.ex.
Tunn-sjöen, som förut hade sitt avlopp åt Sverige, numera
västligt avlopp.
"Ströms Vattudal", varmed förf. menar sjösystemet från
och med Kvarnbergsvattnet till och med den egentliga
Ströms Vattudal, är vårt lands största sjökedja, på
omkring 160 km. Den är numera endast på två ställen
avbruten av forsar. Något ovanför mitten av denna sjökedja
fanns tidigare en isfördämning, som åstadkommit en sjö
med icke mindre än 650—700 km2 yta. För ca 8 500 år
sedan bröt sig sjön igenom isfördämningen och i
samband därmed tömdes sjön, varvid jämvikten kom att
rubbas, vilket har varit orsaken till den stora olikformigheten
i landhöjningen. Tunnsjöpartiet kom därvid att sänkas
omkring 16 m, Kvarnbergsvattnet omkring 75 m,
Jorm-sjöarna och Kycklingvattnet närmare 40 m och slutligen
partiet vid Hetögeln och Fågelsjön omkring 110 m.
Vattenståndet kom att stiga kraftigt i Ströms Vattudals nedre
del. I samband härmed bildades de nu befintliga forsarna
på denna sträcka. Gäddedeforsen har förut varit 15 m
högre än nu och vid Hetögelns utlopp i Fågelsjön har i
postglacial tid funnits en fors på omkring 10 m; nu är
fallhöjden där ca 0,2 m.
Förf. har bland annat gjort en noggrann undersökning
av stränderna till sjön Limingen inom Norge. För den
ifrågasatta regleringen av denna sjö med ca 8 m sänkning
har det varit av värde att veta, att vattenståndet i den del
av Limingen, där de viktigaste tillflödena finns, dvs.
västra delen, troligen varit ca 25 m lägre än nu.
Avloppet från Limingen har genom älvens egen erosion sjunkit
med ett par meter. Den planerade sänkningen av Limingen
kan ge tillfälle till ytterligare undersökningar här. Härom
skriver förf.: "Den nya strandlinjen kommer att skära den,
som fanns omedelbart efter tappningen, vid en punkt,
belägen ett stycke sydost om Devika. Stabiliteten av de
issjödeltan, som befinner sig ovanför vattenytan, torde
härigenom ej förändras, då den nuvarande stranden så
gott som överallt skurit sig in till fast berg eller morän.
Issjötappningen har redan inneburit en stark påfrestning
för dessa deltaavlagringar och den nya påfrestningen blir
sannolikt avsevärt mindre. Materialets grova beskaffenhet
i issjöavlagringarna göra glidningar mycket osannolika."
Från norsk sida har ifrågasatts om icke risk för utras-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
