Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 29 maj 1948 - Landformerna i nordvästra Jämtland, av C Sjöblom - Island og dets tekniske Udvikling gennem Tiderne, av Richard Smedberg - Livets fullhet, av Richard Smedberg - Bad i hemmet förr och nu, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366
TEKNIS K TIDSKRIFT
ningar av stränderna föreligger vid sänkningen av
Limingen. Av avhandlingen framgår dock att sådan risk icke
föreligger.
Denna avhandling har således icke endast ett
vetenskapligt värde utan har även stor betydelse för lösande av
vattenkraftsproblemen. Regleringsföreningen har haft nytta
av de utomordentligt noggranna djuplodningarna och av
materialbeskrivningarna vid bedömande av
erosionspro-blemen. C Sjöblom
Island og dets tekniske Udvikling gennem Tiderne,
av Thorvald Krabbe. Nordisk Forlag, Köpenhamn 1946.
364 s., 202 fig., 6 kartor. 25 kr.
Förf. har de största förutsättningar att skriva denna
historik på grund av sin tjänstgöring på ön 1906—1937,
först som "landets ingeniör" och slutligen som chef för
fyr- och hamnväsendet. Arbetet tillkom i Köpenhamn
under det andra världskriget, då förbindelserna med
Island var avbrutna. Flera institutioner har ekonomiskt stött
verkets fullföljande, icke minst den framstående
civilingenjör Knud Højgaard, vilken även arbetat på Island
som entreprenör. Med hänsyn till förf:s fackutbildning har
byggnadstekniken blivit det väsentliga innehållet. Denna
yrkesgren är ju också en av kulturens största
förutsättningar, särskilt behövlig i ett avlägset örike. När man
slutläst boken, har man stor aktning för ett folk, som numera
uppgår till endast 120 000 själar — ca 1 person per km2 —
och som lyckats åstadkomma så mycket. Man bör dock
ej förgäta, vad danska staten och dess ingenjörer därvid
betytt.
Islands tekniska utveckling började spira efter ett 1
000-årigt lugn i slutet av 1800-talet och har sedan stegrats,
särskilt under de bägge världskrigen. Historiken är delad
på 14 kapitel, ur vilka följande må framhållas. Sålunda
räknade man 1937 med 7 131 km vägar, av vilka större
delen var framkomliga för bil sommartiden. Underhållet
är jämförelsevis dyrt. En ganska nymodig maskinpark
finnes. Brobyggandet karakteriseras av flodernas
våldsamma vattenväxlingar. Trät användes tidigare — framför
allt i hängbroar — men sedan 1890-talet är det
järnfackverk och därefter (1907) armerad betong, flerstädes i
ståtligt format. 1945 hade man 330 broar med större
spännvidd än 10 m. Järnvägsfrågor har dryftats sedan
1906 utan resultat men det är ju tänkbart att möjligheterna
till elifiering kan medföra en lösning. Väsentliga är
naturligtvis luft- och sjöfart, men något av tekniskt intresse
framkommer ej i skildringen. Kartläggningen behandlas
utförligt. Sagoöns första karta förskriver sig från
1000-talet, men först under det 1600 :e århundradet får arbetet
en inera exakt karaktär. 1909—1944 har kartläggningen
avslutats i sedvanliga nordiska skalor. Fyrväsendets
uppbyggande börjar 1878 med typer, som vi känner igen från
vårt land. Dalénljusets införande 1910 är som överallt i
världen den stora vändpunkten. Sedan 1928 har man också
radiofyrar. Nu finns inalles 135 fyrar. Hamnbyggande och
kustskydd är en synnerligen viktig verksamhet sedan 1911
och framför allt efter 1930. Inga tekniska nyheter
förekommer. Telegrafförbindelser med yttervärlden började
man diskutera 1853, men det var först Marconis
uppfinningar i seklets början, som satte fart på arbetet. 1906
fick man kabelförbindelse med Europa via Shetlandsöarna.
1914 hade Island 16 000 km landlinjer för telefon. Där som
annorstädes betecknar L M Ericssons utrustning de stora
framstegen. Automatiseringen begynte 1932.
Landets vattenkraft uppskattas till 4 milj. hk, av vilka
2,25 avses för storindustri och 1 milj. hk för borgerliga
behov. Birkeland—Eydes metoder för salpeterframställning
väckte stora förhoppningar varför man 1923 skyndade
sig att koncessionslagstifta för att avskräcka det
erforderliga storkapitalet. Resultat kan nu redovisas med ett
sextio-tiol bygdekraftverk om 0,5 till 50 hk (i medeltal 10 hk)
från det första världskriget med sedvanligt ekonomiskt
bakslag, som vi känner igen här hemma. Fr.o.m. 1916
försöker man sig på större enheter, så att 1946 var
anläggningarna över 40 hk fördelade sålunda:
st. hk
vatten ..................... 18 41 037
värme ..................... 13 2 655
s:a 31 43 682
med 295 km högspänningsledningar. Landets mest säregna
naturtillgång är jordvärmet. Dess tillgodogörande har
skett sedan 700 år, men först under 1700-talets
saltkokning får det industrikaraktär för att i nutid vara av stort
intresse även i tekniskt avseende. I Reykjavik (45 000 inv.)
är nyttiggörandet en väsentlig kommunal angelägenhet
sedan 1880. Anläggningen (1939—1943) har kostat 30 Mkr.
och spar årligen kol för 6 Mkr. (Tekn. T. 1946 s. 1043).
Husbyggandet är också särpräglat. På grund av bristen
på trä och lämplig sten intar numera betongen första
rummet. Det är ett förvånansvärt stort antal monumentala
byggnader i huvudstaden. Kostnadsindex har stigit från 100
(1939) till 356 (1944), medan Stockholms siffror äro resp.
100 och 139. 1921 fick Island en stadsplanelag, tillämplig
för orter med mer än 200 personer.
Näringslivet präglas av jordbruk och fiske, görande
livsmedelsindustrin till landets främsta. Andra råvaror var
ursprungligen havssalt och myrmalm men numera svavel
och leror m.m. Hantverket företer samma omväxling som
hos oss.
Slutkapitlet ägnas förvaltning, organisation och
undervisning. Det är den vanliga historien om juriststatens
motstånd till ingenjörernas övertagande av utvecklingen. För
högskoleutbildning måste ungdomen söka sig till Danmark,
Norge, Sverige och Tyskland före det andra världskriget
men därefter även till England och USA. För den lägre
undervisningen är det däremot ganska väl sörjt. Den år 1912
bildade Verkfrædingafjelog Islands införde 1937 lagskydd
för civilingenjörstiteln, men den nationella
språkrensningen förvandlade den välkända titeln till
"byggingaverk-frædingur"!
Utstyrseln är god, men karttextningen kunde ha varit
bättre. Richard Smedberg
Livets fullhet, av Emmanuel Roblès, översättning från
franskan av Anders Cyrus, KF:s Förlag, Stockholm 1947.
288 s. 7,50 kr.
Det är sällan skildringar från Spanien nå oss. Här föras
vi upp i Pyrenéerna till ett stort dammbygge med
ändamål att skona odlad bygd från översvämningar och att
öka avkastningen genom bevattning. Arbetsplatsen ligger
ödsligt med usla bostäder, uppskörtande krögare, hårt
arbete och sträng ordning. Det oaktat är boken en lovsång
över arbetarnas kamratskap och stolthet över bygget. Den
maskinella utrustningen förefaller att vara rätt modern.
Landskaps- och folkskildringarna ha must men arbetarnas
språk är alltför litterärt.
Läsningen stores tyvärr av tekniska skönhetsfläckar. Så
t.ex. diskuteras med många siffror flodkatastrofens
orsaker, varvid man söker bevisa, att den beror på
medelvattenmängden, medan ju högsta kända vattenföring är
syndabocken. Ett par ofta återkommande tekniska uttryck
äro tafatta översättningsförsök. Bokens franska titel
"Travail d’homme" är nog bättre.
Varför söker ej förlagen TNC:s hjälp?
Richard Smedberg
Bad i hemmet förr och nu, av Gösta F Sandström och
Olof Thunström. KF:s Bokförlag, Stockholm 1946. 84 s.,
ill. 12 kr.
Gustavsbergschefens lidelse för allt vad badrum och
toalettanordningar heter har väl varit den främsta
drivfjädern till att detta moderna svenska arbete om bad och
badkultur har kommit till stånd med ett så fullständigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
