Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 24. 12 juni 1948 - Kemiska undersökningar av virus och bakterier, av Sigge Hähnel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 juni 1948
385
Kemiska undersökningar
av virus och bakterier
Civilingenjör Sigge Hähnel, Stockholm
För ca 50 år sedan upptäckte Iwanowski och
senare Beijerinck, att orsaken till mosaiksjuka
hos tobak icke är en infektion av bakterier utan
av ett annat sjukdomsalstrande agens, som
numera kallas virus. Under de följande 50 åren
upptäcktes ett stort antal virus, och man finner
alltjämt nya. Man vet sålunda nu, att sjukdomar
såsom smittkoppor, gula febern, barnförlamning,
vissa typer av hjärnhinneinflammation, mässling,
påssjuka, influensa och vanlig "förkylning"
orsakas av virus. Bland djursjukdomarna har t.ex.
svinkolera, mul- och klövsjuka samt rabies visat
sig bero på virus. Även växter kan angripas av
speciella virus, vilket yttrar sig på olika sätt.
Storlek, mutationer och andra egenskaper hos virus
Man har uttryckt den icke orimliga tanken, att
några eller de flesta virus skulle vara
degenererade avkomlingar av bakterier. Därför finns
möjligen ett mer intimt samband mellan virus och
bakterier än det, att båda kan orsaka sjukdomar.
Virus skiljer sig från bakterier däri, att de
i allmänhet är mindre, och framför allt däri, att
de endast förökar sig inom levande celler. Det har
sålunda visat sig omöjligt att liksom bakterier
odla dem på syntetiska medier. Detta
sammanhänger kanske med förhållandet, att virus till
skillnad från bakterier är svagt eller ej alls
morfologiskt differentierade. Vidare är virus starkt
beroende av de yttre betingelserna och förökas
sålunda blott i vissa bestämda slag av levande
celler. Influensavirus frodas t.ex. blott i vissa celler
hos människa och hos några djurarter. Ett annat
viktigt och karakteristiskt drag hos virus är, att
de ibland under sin tillväxt eller förökning
förändras eller undergå mutationer till nya raser,
som orsaka något olikartade sjukdomar. De har
därför förmåga att åtminstone i viss mån anpassa
sig till nya yttre betingelser*.
När ett virus förändras på detta plötsliga,
diskontinuerliga sätt, kan det bli mer virulent eller
mindre virulent än före mutationen. Genom
sådana förändringar uppstår sannolikt de nya
viru-lenta raser, som plötsligt kan härja hela
städer, provinser eller länder. Å andra sidan kan en
* En utförligare beskrivning av virus ledsagad av några
elektronmikroskopiska bilder har givits av Sjölin och Stenhagen i Tekn. T.
1946 s. 989.
576.85
576.858
mutation ge upphov till en mycket mindre
virulent ras, som kan användas till skyddsympning
och därigenom göra miljoner individer immuna
mot mer virulenta, kanske dödliga raser av
samma virus. Denna utväg att skydda mänskligheten
mot förhärjande sjukdomar användes åtminstone
i ett fall redan för 3 000 år sedan, ehuru man då
ej hade en aning om, vad man gjorde. På denna
tid, när sjukdomar ansågs framkallade av onda
andar eller ovanliga atmosfäriska förhållanden,
var det känt, att man genom att behandla den lätt
rispade huden på en frisk person med innehållet
från kopporna hos en, som angripits av
smittkoppor, kunde åstadkomma en blott svag reaktion.
Den på detta sätt ympade personen var sedan
immun mot smittkoppor. Det är sannolikt, att den
virulenta virusrasen modifierades vid passagen
genom huden, varvid en mindre virulent ras
uppstod. Icke förrän år 1798 rekommenderades en
specifik metod för skyddsympning mot
smittkoppor. Detta år upptäckte nämligen Jenner, att
serum från kor angripna av kokoppor kunde
användas för att göra människor immuna mot
smittkoppor. Ehuru sjukdomens verkliga orsak då
alltjämt var fullkomligt okänd, och förfarandet
alltså var rent empiriskt, har denna typ av
vaccinering sedan dess allmänt använts.
Den första hos människan konstaterade
virussjukdomen var gula febern, vars orsak och
sprid-ningssätt (genom myggor) utreddes av Reed och
medarbetare år 1901. Denna sjukdom vållade
stora svårigheter vid byggandet av
Panamakanalen och härjade våldsamt vid flera tillfällen i de
södra delarna av USA. År 1930 fann emellertid
Theiler, att gula feberns virus kunde förändras
genom passage genom råtthjärnor. Senare
modifierade han virus ytterligare genom odling på
vissa vävnader. Den på detta sätt erhållna rasen
kallas 17 D och används nu för skyddsympning.
Ovan nämnda modifierade raser av vissa virus
har erhållits genom tillfälligheter. Det har t.ex.
visat sig omöjligt att framställa 17D mot gula
febern genom odling av virulent virus på vävnader.
Vi befinner oss i ett otillfredsställande läge, så
länge vi är beroende av tillfälliga mutationer vid
framställning av raser, som kan användas till
skyddsympning. Emellertid har alltför litet varit
känt om virus’ natur och om mekanismen vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
