Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 24. 12 juni 1948 - Kemiska undersökningar av virus och bakterier, av Sigge Hähnel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388
TEKNIS K TIDSKRIFT
behandling med vissa kemikalier har erhållits. För
närvarande synes troligast, att de ändrade
betingelserna hos en onaturlig värd ger en något
avvikande uppsättning av byggnadsstenar, och
att det vid strävan till konstruktion av ett visst
grundmönster blir nödvändigt att utbyta vissa
normala aminosyror mot andra. Studier av
to-baksmosaikvirus antyder faktiskt, att ett visst
grundmönster följs. På grund härav får de olika
rasernas fullbordade partiklar praktiskt taget
samma storlek och form trots skillnaderna i
finstruktur.
Det faktum, att ändringar i kemisk struktur
motsvarande högre organismers mutationer kan
förekomma i så enkla strukturer som hos vissa
virus, utpekar en bestämd väg för experimentellt
arbete. Om det t.ex. skulle visa sig möjligt att
åstadkomma olika och reproducerbara
förändringar av ett virus’ struktur genom väldefinierade
kemiska reaktioner, skulle det bli möjligt att
framställa ett stort antal nya virusraser. Det torde
visserligen tills vidare bli omöjligt att förutsäga,
om dessa raser komma att vara ofarliga eller
farliga, men det borde bli möjligt att genom urval
erhålla raser, som kunde vara värdefulla som
vaccin mot sjukdomsalstrande raser av samma
virus.
Mekanismen vid virus’ inträngande i värdcellen
De ovan beskrivna undersökningarna avser
främst att framställa viruspreparat, som lämpar
sig för skyddsympning. På senaste tid har man
emellertid även fått tillfälle att undersöka det
sätt, varpå virus bereder sig tillträde till
värdcellen. Dessa undersökningar har kanske just nu
mer akademiskt än praktiskt intresse men kan
kanske i framtiden ge viktiga resultat.
Nyligen har F M Burnet vid Walter and Eliza
Hall Institute i Melbourne sysslat med betydelsen
av hämagglutinationsreaktionen för vissa virus.
Denna består i en karakteristisk hopbakning av
de röda blodkropparna i en suspension, som
försatts t.ex. med influensavirus. Det anses
konstaterat, att virus adsorberas vid blodkropparnas yta
och att dessas hopbakning beror på en
bryggbildning av viruspartiklar, som adsorberats samtidigt
vid flera blodkroppar.
Hirst fann år 1942, att hopbakningen försvann,
när provet hållits några timmar vid 37°, varvid
samtidigt virus frigjordes. Om de behandlade
blodkropparna provades med nytt virus skedde
ingen hopbakning. Virus tycktes verka som ett
enzym, vilket förstörde cellytornas "receptorer".
För att komma underfund med denna reaktions
mekanism var det tydligen önskvärt att
framställa andra preparat, som avlägsnade den del av
cellytan, som framkallade agglutination med
influensavirus. År 1946 hade man funnit två
sådana preparat i kulturfiltrat av kallbrand- och
kolerabakterier. Det senare var mest aktivt, och
de flesta försöken har gjorts med detta preparat.
När ett lämpligt kulturfiltrat fick verka på en
1 % suspension av blodkroppar vid 37°, hade
deras förmåga till agglutination med influensavirus
fullständigt försvunnit efter ca 30 min. Det aktiva
ämnet i kulturfiltratet visade sig icke
dialyser-bart, det förstördes vid upphettning och fälldes
av ammoniumsulfatlösning. Det förbrukades ej
vid reaktion med röda blodkroppar. Dessa
egenskaper visar, att det är ett typiskt enzym, och del
kallas därför kolerabakteriens
receptorförstöran-de enzym eller RDE.
Det är ett mycket intressant ämne ur biologisk
synpunkt och det kan även bli av medicinsk
betydelse. De flesta influensavirus förökas livligt i
kycklingembryots allantois, och detta organ har
därför i stor utsträckning använts vid experiment
med dessa virusarter. I vanliga fall adsorberas
virus energiskt av embryot liksom av röda
blodkroppar, men Stone fann, att RDE icke endast
förhindrade adsorption av influensavirus i
embryot utan även skyddade detta mot infektion.
Dessa experiment visar tydligt, att RDE verkar på
celler, som är mottagliga för virusinfektion lika
väl som på röda blodkroppar. Vidare framgår det
intressanta förhållandet, att en nödvändig
förutsättning för infektion av en mottaglig cell är en
förening mellan virus och ett visst ämne i
cellväggen samt förstöring av det senare. Nyligen har
man upptäckt detta ämnes natur. Det är mucin,
endera identiskt med eller mycket likt det mucin,
som avsöndras av slemhinnors körtlar. Det skiljer
$ig däremot skarpt från det mucin, som finns i
ledvätska och bindväv. Det har visats, att preparat
av olika körtelmucin verkar hämmande på
lämpligt behandlat influensavirus och att denna
hämmande effekt försvinner vid förbehandling av
mucinet med RDE. Det kan även visas, att virus
så småningom förstör mucinet. Denna process har
ett för enzymreaktioner karakteristiskt förlopp.
Det är känt, att många bakterier, som ger
infektion av vävnader, avsöndrar hyaluronidas, ett
enzym, som förstör bindvävsmucin. Kolerabakterien
är den mest aktiva bakterie, som angriper
slemhinnor, och det har visat sig, att den avger två
olika enzym, nämligen en depolymeriserande
mucinas och det tidigare beskrivna RDE. Det
förefaller mycket sannolikt, att dessa enzym
spelar en viktig roll vid inledandet av en infektion
och vid dess utbredande i tarmen. Deras funktion
torde vara fullt analog med hyaluronidasens vid
t.ex. en streptokockinfektion av bindväv. Det
återstår att fastställa, hur vanliga sådana mucinaser
är bland slemhinnornas patogeneser. Om virus
verkligen är degenererade bakterier, är det
intressant. att influensavirus under sin utveckling som
enda oundgängligt enzym har bibehållit ett, som
möjliggör passage genom de i cellväggarna
ingående mucinmolekylerna.
Det är tänkbart, att det mucinskikt, som normalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
