Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- H. 24. 12 juni 1948
- Kemiska undersökningar av virus och bakterier, av Sigge Hähnel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 juni 1948
389
täcker friska slemhinneceller, kan ha andra
funktioner än blott att tjäna som mekaniskt
rengörings- och skyddsmedel. Det är möjligt, att det
även utgör ett skydd, som genom adsorption av
virus åtminstone tillfälligt hindrar detta att
komma åt mottagliga celler. Man kan vara tämligen
säker på att en vidare undersökning av
mekanismen vid virus’ primära angrepp på värdcellen
skall leda till en bättre förståelse av
virussjukdomarnas patologi och kanske öppna nya vägar
för en rationell kemoterapi.
*
Nukleinsyrorna
Proteinerna är nästan säkert livets
fundamentala molekyler, men det är knappast troligt, att
de ensamma bär ansvaret, ty de tycks alltid vara
intimt förbundna med andra slag av molekyler,
såsom nukleinsyror och polysackarider. Verkliga
framsteg kan därför endast göras, 0111 forskningen
förs fram på bred front. Härvid tycks
nukleinsyrorna ha kommit en smula efter. Man känner
visserligen i princip deras kemiska konstitution,
men det sätt, varpa de ingriper i biologiska
processer, är nästan fullständigt okänt.
Av allt att döma är nukleinsyrorna
makromolekylära ämnen, vilkas byggnadsstenar,
nukleoti-derna, bildas av en purin- eller pyrimidinbas
bunden vid en sockerart, som även binder en
fos-forsyrarest. Dessa rester bildar sannolikt
föreningslänkarna i makromolekylen.
Nukleinsyrorna anses alltså uppbyggda enligt schemat
bas—sockerart< pQ /qjj\
bas—sockerart< p^ Jqj j
bas—sockerart<
Som exempel på en purinnukleotid kan följande
formel för adenylsyra anges
ch= nx oh oh
n
X
c
n
nh2 n=ch
(adenin)
ch
(i:
ch
(2)
o — po(oh)
(3)ch (fosforsvra)
(4)ch
o (5)ch2
(d-ribos) qH
Två huvudtyper av nukleinsyra är kända. De
kallas ofta jästnukleinsyra och thymonukleinsyra
efter de vanligaste utgångsmaterialen, men
kemiskt sett mer logiska namn vore respektive
ribonukleinsyra och desoxiribonukleinsyra. De
båda typerna har nämligen olika
sockerkomponenter, under det omkring ett halvdussin olika
baser förekommer inom båda grupperna. i
jästnukleinsyra är sålunda sockerarten d-ribos, under
det den är desoxiribos hos thymonukleinsyra.
Enda skillnaden mellan ribos och desoxiribos är,
att den förras OH-grupp vid c (2) har ersatts med
en väteatom i den senare.
Nukleinsyrornas biologiska betydelse
Pneumokockernas proteinkärna har visat sig
relativt ofarlig och icke specifik, först när den
omgivit sig med sitt polysackaridhölje, blir
kombinationen en virulent bakterie. Varje pneumokocktyp
har en viss karakteristisk kombination av kärna
och hölje. Det har även varit känt, att det är
möjligt att överföra den icke specifika, icke virulenta
"råa" varianten (K) av en tvp till den specifika,
virulenta "släta" varianten (S) av en annan typ.
Man har alltså kunnat fa en kärna av viss typ att
alstra ett hölje, som är specifikt för en annan typ,
och denna kombination bibehålls vid förökning.
Det har vidare varit känt, att någon faktor från S,
som ej är dess specifika polysackarid, är
nödvändig för den nya kombinationens uppkomst.
Som exempel på, hur dramatisk nukleinsyrornas
roll kan vara i naturen, kan nämnas, att när
Avery och medarbetare lyckats isolera den faktor,
som kan överföra R-varianten av
pneumokocktyp Il till den inkapslade och virulenta
S-varian-ten av tvp iii, fann de, att den utgjordes av
desoxiribonukleinsyrans natriumsalt. Det bör
tillläggas, att pneumokockernas på detta sätt
förvärvade nya egenskaper övergick till nya
generationer utan ytterligare tillsats av
omvandlingsfaktor, dvs. de nya organismerna producerade både
specifik polysackarid och omvandlingsfaktor.
Det är kanske ännu för tidigt att acceptera den
av Avery isolerade faktorn som ren nukleinsyra,
fri från specifik protein, men i alla händelser visar
Averys och andras undersökningar, att
nukleinsyrorna är nödvändiga kuggar i biosyntesens och
ärftlighetens mekanismer. För att förstå på vad
sätt de ingriper i dessa, synes det nödvändigt att
först närmare undersöka deras makrostruktur.
Röntgenundersökningar av nukleinsyror
Hittills har man mest studerat
natriumthymo-nukleat. Detta är ett fibröst ämne, som ger viskösa
lösningar med flera anomala egenskaper, av vilka
har slutits, att makromolekylerna är stavformade
kroppar med mol vikter på kanske 1 miljon.
Antar man, att nukleotiderna, vilkas medelmolvikt
är ca 330, är tunna skivor, kan man ur kända
atomdimensioner beräkna dessas dimensioner till
8 X 13,5 Å. Om de tänkas travade på varandra i
makromolekylen, kan man med hjälp av
nuklea-tets spec. vikt (1,63) beräkna avståndet mellan
två nukleotidskivor till 3,1 A. Ehuru denna
beräkning är approximativ, visar den, att
nukleotiderna tämligen säkert är mycket tätt packade i
makromolekylen.
Antagandet, att nukleotiderna är tunna skivor,
stöder sig på följande förhållanden. Purin- och
pvrimidinkomponenten måste på grund av
dubbelbindningarna vara praktiskt taget platt, och
härav följer med mycket stor sannolikhet, dels att
sockerkomponenten måste vara åtminstone nästan
platt och parallell med baskomponenten, dvs. den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:47:19 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1948/0401.html
