Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 24. 12 juni 1948 - Silikonfett kontra vanligt smörjfett, av Vladimir Billow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392
TEKNISK TIDSKRIFT
peratur enbart genom luftens syre, auto-oxidation. I
allmänhet accelereras oxidationen genom kedjereaktion. Vid
närvaro av vissa metaller sker oxidationen snabbare. En
sådan verkan har koppar på mineraloljornas oxidation.
Kör silikonvätskor verkar koppar i motsatt riktning. Man
kallar den en negativ katalysator för oxidation av
silikon-vätska och för en positiv för oxidation av mineralolja. Då
hällarna för rullkropparna i rullningslager ofta innehålla
koppar, är silikonfett av denna anledning lämpligare vid
höga temperaturer än fett baserade enbart på mineralolja.
Olika mineraloljor är mer eller mindre benägna till
oxidation. De bestå av ett otal olika organiska radikaler, av
vilka de omättade äro lättare att oxidera än silikonvätskans
radikaler, som äro bundna vid kisel. Även den i
oxidationshänseende bästa mineraloljan oxideras därför lättare
än silikonvätskan. På senare år har man genom s.k.
in-hibitorer i viss mån lyckats nedsätta mineraloljors
benägenhet till oxidation. Inhibitorerna ha emellertid en
begränsad verkningstid och kunna icke öka mineraloljornas
oxidationsfasthet så mycket, att de komma i klass med
silikonvätskorna.
I silikonvätskorna oxideras först de organiska radikalerna,
under det att de grupper, som förutom kisel endast hålla
syre, äro mera beständiga. När även dessa börja oxideras,
erhålles emellertid den farligaste oxidationsprodukten,
kiselsyra. Vid oxidation av silikonvätska avspaltas således
i första hand metylradikaler från dimetylsiloxangrupperna.
De oxideras till formaldehyd, som övergår i myrsyra. I
andra hand, och först vid högre temperatur, sker
utfällningen av kiselsyra ur SiO-gruppen.
Silikonvätskors smörjförmåga är under vissa
förhållanden icke lika stor som mineraloljors. De ha emellertid i
svåra smörjningsfall vid högre temperaturer, just på grund
av sin förmåga att motstå oxidation, visat sig väsentligt
bättre än mineraloljor. Enligt en amerikansk källa3 synes
silikonvätska vid ren glidning ge högst varierande värden
på smörjförmågan. Tre olika sorters silikonvätska, A, B
och C, jämfördes med en mineralolja av typ SAE 20.
Därvid fick en härdad stålkula med diametern 6,25 m
nedsänkt i resp. vätskor glida mot olika metaller under ett
tryck av 2 kp. Det slitage i tiondels mg av resp. metaller,
som uppstått efter 2 h anges nedan.
Förslitning Specifik
i 0.1 mg per 2 h vikt
mässing aluminium järn
Mineralolja ...... 4 65 0 —
Silikonvätska A . . . .. 130 250 750 0.97
B . . . . . 40 430 330 1,08
C . . 3 300 0 1,11
Som framgår av denna tabell ha de olika silikonvätskorna
högst olika egenskaper. Då man vet, att det vid metallisk
kontakt under glidning lokalt uppstår mycket höga
temperaturer, med lätthet över 1 000°C, avspeglas genom de
utförda försöken två egenskaper, som kunna antagas vara
högst olika för de tre undersökta silikonvätskorna. Den
ena av dessa egenskaper är att kunna bära last, utan alt
kontakt inträffar mellan kula och provstrimla under
glidning. Den andra är att motstå oxidation, så att icke
kiselsyra avspaltas.
Av tabellen framgår, att det prov på silikonvätska, som
givit bästa resultatet, har den högsta specifika vikten.
Fastän källskriften icke anger något härom, torde man
kunna förutsätta, att detta prov även varit mest
polymeri-serat. Genom ökad polymerisering förstoras nämligen icke
blott de enskilda molekylerna, utan vätskan blir även
tätare, dess specifika vikt ökas. Man kan förenklat
föreställa sig, att det vid ökad polymerisering, dvs. vid längre
kedjor, blir ett färre antal mellanrum mellan molekylerna
och därmed högre vikt per volymsenhet. En förklaring till
att en mer polymeriserad silikonvätska oxideras mindre
lätt än en mindre polymeriserad, kan vara, att antalet
kedjor per polymsenhet och därmed antalet ändgrupper
—O—CH3 blir mindre per volymsenhet. Dessa grupper äro
mest instabila och därmed lättast att oxidera. Ändgruppen
CH3—Si— är mera stabil.
I
För tillverkning av silikonfett lämpliga silikonvätskor
böra därför vara polymeriserade i tillräckligt hög grad.
Hur hög denna grad bör väljas har icke kunnat
konstateras. Sambandet mellan polymerisationsgrad och specifik
vikt för silikonvätskor tillhörande samma klass har icke
heller kunnat utredas. Denna relation borde kunna
användas för att, åtminstone approximativt, på ett enkelt sätt
få ett begrepp om polymerisationsgraden genom
bestämning av specifika vikten. Det är möjligt, att man därigenom,
inom vissa bestämda klasser av silikonvätskor, kan
bedöma dessas inbördes lämplighet för tillverkning av
silikonfett.
Användningsområden för silikonfett
Det är vanligt att indela smörjfett i grupper med
avseende på de temperaturområden, inom vilka de bäst lämpa sig
för användning. Man talar sålunda om köldfett,
normal-fett och varmfett.
Om man bortser från det för silikonfetten för närvarande
mycket höga priset, kunna dessa fett anses lämpliga inom
hela temperaturskalan med undantag för den extremt låga
delen av densamma, under ca — 28°C. Det mest trängande
behovet fylla emellertid silikonfetten inom den extremt
höga delen av temperaturskalan, över ca + 100°C. På
grund av silikonvätskornas flacka viskositetskurva
konkurrera silikonfetten dessutom mycket starkt med
varmfetten, som ofta bli besvärande fasta vid
starttemperaturerna. Dessa ligga oftast väsentligt lägre än de
fortvarighets-temperaturer, vid vilka varmfett användas.
Ett av de mest intressanta områden, inom vilka
silikonfett för närvarande användas, är smörjning av
hypermoderna elmotorer; därmed avses de, som per viktsenhet
utveckla avsevärt större effekt än tidigare varit vanligt.
Intressant är, att andra silikoner möjliggjort tillverkningen
av dessa motorer. Effekten per kg kunde nämligen tidigare
icke höjas, därför att den elektriska isolationen av
lindningarna icke var tillräckligt motståndskraftig mot värme.
När man lyckats tillverka ett tillfredsställande
isolerings-lack av silikoner4. 5 kunde man emellertid ej utan särskilda
konstruktiva uppoffringar använda tillgängliga
smörjmedel. Silikonfetten undanröjde denna svårighet.
Jämförande försök
mellan silikonfett och bästa klassiska varmfett
Vid SKF.s Centrallaboratorium har man utfört ingående
försök med smörjning av rullningslager, där silikonfell
Fig. 1. Maskin för körprovning av smörjmedel; A
prov-lagerhus, B hänglagerhus, C elektriska värmepatroner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
