Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 24. 12 juni 1948 - Silikonfett kontra vanligt smörjfett, av Vladimir Billow - Sveriges Industri, av W S - Svensk-engelsk ordbok, av Nils Fr. Etterling - Kortfattat kompendium i geoteknik 1946, av E R—s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 juni 1948
393
fått ersätta klassiskt varmfett. Försöken ha utförts i
maskiner enligt fig. 1. I lagerhuset A monterades ett sfäriskt
rullager 22312, det egentliga provlagret. Detta belastades
via hänglagerhuset B med vikter verkande på ett
hävarms-system. Belastningen var rent radiell, 851 kp, motsvarande
en specifik belastning på provlagret av 0,5 kp/mm2. I huset
B var monterat ett sfäriskt kullager 2310. Dess specifika
belastning blev 0,6 kp/mm2. Maskinen kördes med 1040
r/m. Genom elektriska värmepatroner, införda vid C i det
specialkonstruerade lagerhuset A, hölls detta och därmed
provlagret vid önskad temperatur så länge smörjningen
fungerade tillfredsställande. När denna försämrades, steg
lagertemperaturen.
Resultaten vid samma provningsbetingelser för det
hittills undersökta bästa silikonfettet och det bästa klassiska
varmfettet ha sammanställts i tabellen.
Droppunkt °C
enl. Ubbelohde
begyn- slutlig
nande
t Lagfr" or Körtid
temperatur °C ^
nied. max.
Silikonfett ’>08 212 162 177 8061
Klassiskt
smörjfett 150 197 162 173 382®
158 164 + 1812
160 165 + 2072
157 167 + 363
1 Torrgång; lagret icke slitet. 2 Torrgång; lagret onismort med 50 g fett.
3 Avbrott på grund av att parallellagret med silikonfett gick torrt;
lagret hårt slitet.
Av denna framgår, att lagret med det klassiska fettet fick
smörjas om tre gånger för att kunna köras samma totala
tid som lagret smort med silikonfett. Detta gick dubbelt
så lång tid som lagret med klassiskt fett, innan
oinsmörj-ning behövde ske. Trots detta var lagret med silikonfett
icke slitet. När lagret med klassiskt fett gått samma tid, dvs.
sammanlagt 806 h, var det kraftigt förslitet. Det i lagren
kvarvarande smörjmedlet hade även mycket olika utseende.
Silikonfettet hade praktiskt taget förbrukats utan att
kvar-lämna några lagret förslitande rester. Det kvarvarande
silikonfettet hade sålunda blivit något fastare, men det
innehöll icke några hårda sönderdelningsprodukter. Någon
kiselsyra hade således i detta fall icke avspaltats.
Det klassiska smörjmedlet hade delvis övergått till en
förkoksad massa. Det utgjordes i dessa partier av ett torrt
pulver. I andra delar hade fettet övergått till en
beck-artad massa. Det klassiska fettet hade således oxiderats i
mycket högre grad än silikonfettet, som huvudsakligen
förbrukats genom avdunstning. Detta ger förklaringen till att
lagret med silikonfett icke blivit slitet, vilket däremot
in-I räf fat för det lager, som smorts med klassiskt fett. Lagret
med silikonfett skulle kunnat smörjas om för fortsatt
körning utan föregående rengöring. Lagret med det klassiska
fettet måste först noggrant befrias från alla
oxidationsprodukter genom omsorgsfull tvättning, om verkligen trots
förslitningen fortsatt körning skulle ha ägt rum.
Litteratur
1. Doede, C M & Panagrossi, A: 1’olysiloxane Elastomers,
Symposium ön Organic Silicon Compounds, Ind. Engng Chem. nov. 1917.
2. Fieser, L F & Fieser, M: Organic Chcmistry, D C Heath & Co.,
Boston 1941.
3. Kauppi, T a & Pedersen, W W: Silicone Oiis and Greases,
Machine Design, juli 1946.
4. de Senarclens: Lcs Silicones; leur utilisation dans la
construction électrique, Bull. SEV 1946 h. 5; referat i Tekn. T. 1946 s. 863.
5. Lindroth: Silikoner — oorganiska konslhartser, Tekn. T. 1945
s. 610.
Sveriges Industri, redigerad av Torsten Althin.
Sveriges Industriförbund, Stockholm 1948. 580 s., ill. 18 kr.
Boken utgör en omarbetning och aktualisering av
föregående upplaga, som utkom 1935, och avser liksom denna
alt ge en översikt över den svenska industrins uppbyggnad,
omfattning och allmänna karaktär. Boken är liksom sina
föregångare uppdelad på två avdelningar. Av den första
avdelningens tre kapitel är den historiska översikten en
av docent Ernst Söderlund utförd omarbetning av
professor Eli F Heckschers uppsats i föregående upplaga.
Avsnittet om industrins lokalisering har skrivits av intendent
Althin i samarbete med professor Helge Nelson, medan
kapitlet om den industriella utvecklingen under senare tid
är författat av fil. lic. Erik Ambjörn. Den andra
avdelningens branschkapitel har till stor del omarbetats eller
helt nyskrivits av fackmän inom de olika branscherna.
Framställningen har i huvudsak begränsats till en
beskrivning av den industriella produktionsapparaten och gjorts
så lättillgänglig som möjligt genom riklig användning av
illustrationer, kartor, tabeller och diagram. De flesta
kartorna är branschkartor, vilka på grundval av antalet
arbetare på olika orter anger industrigrenarnas lokalisering;
vissa kartor visar även olika naturtillgångars utbredning i
landet. Till varje branschkarta finnes fogat ett diagram,
som visar såväl produktionsvolymens som
sysselsättningens relativa förändringar under åren 1915—1944. Varje
kapitel i boken är försett med litteraturhänvisningar, och
varje branschkapitel avslutas med en företagsförteckning.
Huvudredaktörens välförfarna hand och de olika
författarnas branschkännedom har gjort boken säkert både
nyttig och underhållande för de läsare den riktar sig till:
de i näringslivet arbetande och den studerande ungdomen
vid universitet och högskolor, gymnasier, folkhögskolor
och andra undervisningsanstalter. W S
i
Svensk-engelsk ordbok, 3:e uppl., av Einar Engström.
Vid genomläsningen av denna tredje upplaga av ordboken
märker man det oerhörda redigeringsarbete och den stora
ambition, som förf. här nedlagt på sitt verk. Att göra en
uppslagsbok av detta slag fulländad torde väl med de
snabba framsteg, tekniken varje dag gör, vara ett hart när
omöjligt företag. Förf. har också i företalet till sitt arbete
framhållit denna omständighet. På det hela taget är
redigeringen god och väl utförd. Det är dock klart, att fel och
inkonsekvenser här och var förekommer i texten och det
torde vara svårt att begära, att en enda man, han må vara
aldrig så skicklig, skall räcka till att vara sakkunnig, då
det gäller att filologiskt och tekniskt omspänna så många
områden av tekniken, som är företrädda i verket. Det hade
ur denna synpunkt varit tacknämligt, om i boken införts
en förteckning över de medarbetare, tekniker och tekniska
institutioner, som förf. eventuellt har samarbetat med. En
sådan stämpel bidrar otvivelaktigt till att höja läsarens
tilltro till vederhäftigheten i ett uppslagsverk av detta slag.
Som prov på de vanligaste inkonsekvenserna ur
redigeringssynpunkt kan i korthet nämnas följande. Än finns
de specifikt amerikanska uttrycken angivna i texten, än
icke alls. Några tekniska områden är i förhållande till
andra svagt representerade; detta är till, exempel
förhållandet med byggnads-, verkstads-, telefon- och
kyltekniken. I vissa fall finns efter orden anmärkningar, som ger
anvisning om till vilken grupp inom tekniken respektive
ord hör, i andra fall ej. Efter de kemiska grundämnena
och föreningarna har ibland formlerna och specifika
vikterna angivits, ibland ej. Nils Fr. Etterliny
Kortfattat kompendium i geoteknik 1946, Stat.
Geo-tekn. Inst. Medd. 1, Stockholm 1946. 58 s. 4,50 kr.
Geotekniken är en ung vetenskap, som för närvarande är
stadd i mycket kraftig utveckling. Trots detta har en del
betydelsefulla resultat redan uppnåtts. Detta meddelande
innehåller i koncis form den nu gällande eller använda
nomenklaturen och undersökningsmetodiken samt diverse
intressanta sifferuppgifter och kurvor. Alla
begreppsdefinitioner, som här äro sammanförda på översiktligt sätt,
fyller stora luckor i den svenska litteraturen på området.
För alla, som ha med grundläggnings- och andra mark-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
