Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 25. 19 juni 1948 - Fjärrvärmekraftfrågor i Sverige, av Folke Töcksberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 juni 1948
413
F j ärrvärmekraf tf rågor
i Sverige
Samdimensionering av svenska f järrvärmeanläggningar
och ångkraftverk
Tanken att bygga fjärrvärmekraftverk har i vårt land
framförts åtskilliga gånger under senare decennier.
Värmeledningsteknikens nestor här i landet, Hugo Theorell,
föreslog år 1909 en fjärrvärmecentral för dåvarande
östermalmsområdet i Stockholm. Mekaniska Prövningsanstalten
i Stockholm framlade åren 1910—1920 en utredning för
ett fjärrvärmekraftverk i Norrköping. Så sent som år 1940
skisserades ett fjärvärmekraftverk för hela Stockholm.
Frågan förmådde emellertid icke väcka något större allmänt
intresse. Man betraktade på sin höjd hela problemet
som en intressant fantastisk utopi, som knappast kunde
förverkligas i vårt vattenkraftrika land. Efterkrigsårens
dyrköpta erfarenheter rörande anskaffning och
distribution av bränsle i förening med knapphet på elström,
särskilt under vattenfattiga år, medförde emellertid, att man
återigen kom att kasta sina blickar på fjärrvärmekraften
och för närvarande kan man här i landet spåra ett stort
och allvarligt intresse för frågan.
Fjärrvärmekraftverket består i stort sett av två välkända
typer av anläggningar, nämligen dels ett fjärrvärmeverk
för distribution av värme till bostadsområden, dels ett
kondenseringsångkraftverk för distribution av elkraft. Ett
fristående kondenseringsångkraftverk byggt enligt
modernaste principer förbrukar minst ca 0,46 kg/kWh stenkol,
varav mer än hälften går bort som förlust i kylvatten.
Genom att höja kylvattnets temperatur till för
värmedistribution lämpliga värden, kan detta vatten pumpas ut i
fjärrvärmeanläggningen, alltså till bostadsområden, och
där nyttiggöras och debiteras som bostadsvärme. En
djupare analys av det på så sätt skapade
fjärrvärmekraftverket ger som resultat att endast ca 0,20 kg/kWh stenkol
behöver debiteras elkraften. I jämförelse med det rena
kondenseringskraftverket kan man således genom
kombination till ett fjärrvärmekraftverk spara ca 0,26 kg/kWh
stenkol.
Med tillhjälp av Bränslekommissionens bränslestatistik
för 1947 kan man, under förutsättning av att 70 % av de
större svenska städerna med mer än 20 000 invånare
anslutes till sådana fjärrvärmekraftverk, beräkna de
effekt-och energibelopp, som kan alstras och distribueras i vårt
land under eldningssäsongens ur kraftalstringssynpunkt
mest begärliga sex månader. Beroende på ytterluftens
temperaturvariationer under nyssnämnda tid kommer man till
en effekttillgång, varierande mellan ca 700 och 300 MW,
och energitillgång, uppgående till ca 1,6 miljarder kWh/år.
I kalkyler, som ligger till grund för nyssnämnda siffror,
har man utgått från att fjärrvärmekraften skall alstras
under dagtid från kl. 6 till 22, alltså under den tid av
dygnet, då landets kraftförsörjning i stort har användning
för fjärrvärmekraft som ersättningskraft för eljest
obetingat nödvändig kondenseringskraft, en
kraftförsörjningssituation, vari vi snart nog kommer att befinna oss, om
vi skall kunna tänka på att kunna följa med i den
påbörjade utvecklingstakten i vårt land. Ett sådant driftsätt
ställer emellertid stora krav på fjärrvärmekraftverkets
anpassningsförmåga, så att värmekonsumenternas
nattvärmebehov kan nyttiggöras för kraftalstring under dagtid. En
konvertering av nattvärmebehovet till dagdrift genom
pumpvarmvattenackumulering har därför förutsatts, en
Referat av föredrag vid Tekniska Samfundets och Göteborgs Elverks
Fjärrvärmekraftskongress den 27—28 februari 1948.
detalj, som i vårt vattenkraftbetonade land är kärnpunkten
i samdimensioneringen mellan själva
värmedistributions-anläggningen eller det rena fjärrvärmeverket och
ångkraftverket. En för ovannämnda anpassning avsedd
ackumulator kan emellertid även användas för skärning av
krafttoppar inom exempelvis en stad, varigenom
kraftkontrakten med allmänna distributionsföretag kan bättre
utnyttjas.
Om man utgår från att inom en snar framtid all
alstrings-bar fjärrvärmekraft kommer att ersätta
kondenseringskraft, skulle detta betyda en avlastning av vår import av
stenkol med ca 415 000 t/år. Enär fjärrvärmekraftens
anläggningskostnader endast uppgår till ungefärligen hälften
av det rena kondenseringskraftverkets blir totala
självkostnaden för fjärrvärmekraften avsevärt lägre än
motsvarande kostnad för kondenseringskraftverket.
Fjärrvärmekraftproblemet erbjuder i vårt vattenkraftrika
land en rad för ångkraftländerna okända ganska speciella
detaljproblem, bl.a. rörande anpassning av värmebehovet
till landets kraftförsörjning i stort och därmed
sammanhängande ackumuleringsproblem. Bl.a. för att komma
tillrätta med dessa problem uppföres nu vid K. Tekniska
Högskolan ett försöksfjärrvärmekraftverk för en maximal
effekt av ca 4 MW, en storleksordning, som gör det
möjligt att direkt reproducera erfarenheterna från försöken
på större verkliga framtida anläggningar i svenska städer
(L Malm).
Samspelet mellan vattenkraft och fjärrvärmekraft
Den vid eventuella fjärrvärmeverk i Sveriges större och
medelstora städer framställbara kraften låter sig på ett
fördelaktigt sätt infoga i landets allmänna
kraftproduktionsschema både ur synpunkten av den tillgång vår
vattenkraft utgör och av den tid, då fjärrvärmeverkens kraft
är tillgänglig, under förutsättning att dygnsvärmebehovet
genom ackumulering konverteras till en dagkrafttillgång.
Däremot kan sådan kraft icke i nämnvärd utsträckning
antagas bli användbar för täckandet av lågvatten- och
torrårsbristen hos den svenska vattenkraften.
För att i en tätort fjärrvärmeverk skall kunna utföras
med fullt tillfredsställande ekonomi, måste ett sådant verk
för enbart värmealstring och värmedistribution kunna
anordnas med full räntabilitet och skälig affärsvinst för
företaget, samtidigt som värme och varmvatten skall kunna
levereras till konsumenter på villkor, som för dem är
fördelaktiga, varjämte krigsrisken för tätorten och dess
innevånare icke får anses utesluta ett sådant företag. Under
dessa förutsättningar torde det för samhället vara lönande
att i kombination med fjärrvärmeverket ombesörja alstring
av elkraft. Sådan kraftproduktion torde då också bli
värdefull för landets allmänna kraftförsörjning.
Förutsättningarna för anordnandet av kraftproduktion i samband
med fjärrvärmeverken kan bäst bedömas genom en
jämförelse mellan kostnaden för sådan kraft och kraften från
stora ångkraftverk av kondenseringstyp. Sådana kan
måhända endast i begränsad utsträckning motiveras för
alstring av toppkraft till det med vattenkraft i allmänhet
matade allmänna kraftnätet men torde bli ofrånkomliga för
täckandet av kraftbristen under lågvatten- och torrår.
Behovet av sådana stora ångkraftverk kan måhända i någon
— sannolikt dock begränsad — utsträckning begränsas
genom förhandenvaron av kraftanläggningar utförda i
kombination med fjärrvärmeverk.
Vid ett kolpris av 40 kr/t kan för ett
fjärrvärmekraftverk de rörliga kostnaderna beräknas uppgå till 0,8
öre/kWh och de fasta kostnaderna till 30—33 kr/kW,
under det att energipriset under samma förutsättningar
vore 1,54 öre/kWh och effektavgiften 51 à 55 kr/kW vid
ett abonnemang enligt Vattenfallsstyrelsens industritaxa
med nuvarande indextillägg (E Sylwan).
Planer på fjärrvärmekraft i Göteborg
Orsaken till att frågan om ett fjärrvärmekraftverk
ursprungligen togs upp i Göteborg var, att Göteborgs Elverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
