Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 1 augusti 1948 - Patentansökningarnas handläggning, av Gunnar Reiland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
446
TEKNISK TIDSKRIFT
ket och föranleda, att patent ej meddelas. Så är
emellertid ej fallet om hindret kommit till
verkets kännedom i ett invändningsärende efter
godkännandebeslutet på anmälningsavdelning,
varvid det förutsättes, att ansökningen ej
underkastas påkallad prövning i besvärsavdelningen
eller att sådan prövning avbrytes. Således kan
exempelvis följande inträffa: en invändare
påkallar i skrift till patentverket
besvärsavdelningens prövning och åberopar härvid en ej tidigare
anförd tidskriftsuppsats, genom vilken den
patentsökta uppfinningen är identiskt förut känd.
Genom ett förbiseende glömmer invändaren
emellertid att betala påkallningsavgiften eller gör sig
skyldig till annat formfel, varigenom påkallningen
ej kan anses vara gjord i behörig ordning.
Besvärsavdelningen kan då ej uppta ansökningen
till prövning och ej heller anmälningsavdelningen
kan ta hänsyn till det tillkomna nyhetshindret.
Patentmeddelandet blir med andra ord en
nödvändig rutinåtgärd. (Att patentet senare efter
härom förd talan kan komma att av domstol ogillas
är en annan sak.)
Det kan ifrågasättas, huruvida ens sökanden
själv kan åstadkomma någon ändring i ett
ärende, där godkännande skett trots invändning
och besvärsavdelningens prövning ej påkallats.
Härför talar bl.a. det förhållandet, att — om en
ändring i ett sådant fall skulle kunna medges •—
patentmyndigheten dä ej skulle ha full
prövningsmöjlighet. Sökanden skulle nämligen alltid som
alternativ kunna återgå till de godkända
handlingarna. Han skulle t.o.m. kunna kräva, att de
inskränkta patentanspråken godkändes, då
myndigheten har uppenbar skyldighet att godta mera
vidsträckta patentanspråk. Dessa frågor om
sökandens möjligheter att åstadkomma ändringar
torde emellertid ännu ej ha prövats i
ämbetsverket i anslutning till något aktuellt fall.
Styrkande av rätt till konventionsprioritet
Som bekant kräves ej i Sverige att rätten till
begärd konventionsprioritet från utländsk
ansökning styrkes, såvida ej påträffat nyhetshinder eller
kollision med annan ansökning föranleder detta.
Liknande förhållanden gälla exempelvis i
Förenta Staterna, under det att andra stater kräva,
att rätten till begärd prioritet styrkes. I Norge,
där prioriteten i regel skall styrkas, tilllämpar
man — har det uppgivits — det
tillvägagångssättet, att prioriteten ej — om ej särskild
anledning finnes — behöver styrkas, då den
ansökning i ursprungslandet, från vilken prioritet
begäres, lett till patent med patentskriften
tillgänglig i Norge. Praxis i Sverige har medfört, att
patentansökningar i stor utsträckning beviljas
utan att begärd rätt till prioritet styrkts. Detta
medför, att i ett patent, där rätten till begärd
prioritet ej styrkts, tredje man i vissa fall ej utan
kostnader och besvär kan få konstaterat, att den-
na rätt föreligger. (Jfr vad tidigare sagts om
allmänhetens möjlighet att vid utbrytning
kontrollera det berättigade i en begäran om giltighet från
tidigare ansökning.) Tredje man är här i regel
svensk medborgare, patenthavaren ofta och
uppfinnaren i regel utländsk medborgare.
Ofullständiga handlingar
Sannolikt torde vara, att en ändring i vår praxis
beträffande behandling av ansökningar med
ofullständiga handlingar (beskrivning, ritning,
patentanspråk), då ansökningen göres, kommer till stånd.
Samtidigt med att ansökan göres inges ibland
en provisorisk beskrivning. Man gör detta,
förmodar jag, med hänsyn till bestämmelsen i
patentförordningens § 9 enligt vilken, då flera anmäla
sig för erhållande av patent på samma eller
väsentligen lika uppfinning, den har företräde, som
först inkom till patentmyndigheten med så
beskaffade ansökningshandlingar, att ansökningens
föremål därav tydligt framgår. Den som på detta
sätt inger en provisorisk beskrivning, ev. åtföljd
av enkla ritningsskisser, måste komma ihåg, att
denna beskrivning blir ursprungshandling.
Sökanden har således senare icke möjlighet till
utvidgningar. Han måste med andra ord hålla sig inom
ramen för uppfinningstanken, sådan denna
framgår av ursprungshandlingen, då han senare
utarbetar de handlingar, som skall läggas till grund
för patentverkets prövning i ärendet. Sättet att
inge provisorisk beskrivning är således mycket
försåtligt och ej att rekommendera.
Ett annat tillvägagångssätt, som också kan
medföra oväntade konsekvenser, är det delvisa
besvarande av patentverkets förelägganden. Som
bekant avföres en ansökning med
återupplivnings-rätt om svar på föreläggande ej inkommit i
ärendet inom utsatt tid eller den tid, till vilken
anstånd med svar erhållits. (Återupplivningen skall
ske inom fyra månader från utgången av denna
tid och en återupplivningsavgift av 25 kr. skall
erläggas.) Har sökande delvis besvarat ett
föreläggande, kan ej avförande ske, utan ansökningen
remitteras till vederbörande rotel för beslut. Ett
exempel skall anföras. Patentverket har i ett
föreläggande bland mycket annat anmärkt, att
sökandens yrke icke är uppgivet. I en skrift
anhåller sökanden senare om anstånd med
besvarandet av föreläggandet och meddelar, att
sökanden är exempelvis ingenjör. Anståndet beviljas,
anståndstiden går ut och sökanden svarar inte.
Ansökningen kan då icke avföras på grund av att
föreläggandet är delvis besvarat, och beslut
(exempelvis avslags- eller förfallobeslut) kan
komma att fattas i ärendet.
Inkommer sökanden med begäran om anstånd
med besvarande av föreläggande, vilken anhållan
ej bifalles, anses skriften med begäran om
anstånd numera icke utgöra ett svar på
föreläggandet och ansökningen avföres.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
