Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 1 augusti 1948 - Patentanspråken och deras betydelse för skyddet, av Halvar Khennet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45<i
TEKNISK TIDSKRIFT
sitt förslag på denna punkt bl.a. framhöll, att fall
kunde förekomma, då en sträng tillämpning av
huvudregeln (dvs. att patentanspråken skola vara
avgörande för skyddet; min anm.) kunde komma
att medföra obillighet för en patenthavare, i t.ex.
då genom uppenbart förbiseende eller av misstag
vid ansökningens behandling patentanspråk
erhållit en snävare formulering än som tydligen
varit avsett. Det är även av intresse att konstatera,
att reservationsvis på denna punkt föreslogs en
ännu kraftigare uppmjukning. — En ståndpunkt
liknande besvärsavdelningens intogs också av en
stark minoritet inom Svenska industriens
patentingenjörers förening.
I övrigt gingo de flesta yttrandena till förmån för
en strängare tolkning av patentanspråkens
betydelse för skyddet. Mot förslaget, att
patentanspråken skulle vara "i första hand" avgörande
framförde sålunda såväl Stockholms Handelskammare
som Sveriges Industriförbund, Kooperativa
Förbundets styrelse och Handelskammaren i
Göteborg och Gävle betänkligheter av den grunden
att det kunde befaras, att orden "i första hand"
toges till intäkt för en friare tolkning än den
avsedda. — Det är av största intresse att kunna
konstatera, att man just från näringslivets sida och
under åberopande av rättssäkerhetskravet så
bestämt yrkade på, att patentanspråken skulle vara
avgörande för patentskyddets omfång. Går vi
sedan till departementschefens yttrande (s. 34),
så läsa vi där: "Redan av bestämmelsen, att
beskrivningen skall avslutas med patentanspråk,
innefattande bestämd uppgift bl.a. om vad som
sökes patentskyddat, måste anses följa att
patentanspråken äro grundläggande för patentskyddets
omfång. Något patentskydd som går utöver
patentanspråkens ram synes icke kunna meddelas*.
I fortsättningen uttalar departementschefen
betänkligheter mot patentutredningens förslag till
ny lydelse och framhåller bl.a., att detsamma
"snarast (kan), enligt min mening, sägas giva
uttryck åt en alltför liberal uppfattning. Den förut
berörda bestämmelsen om att patentanspråken
skola angivas torde utan det föreslagna tillägget
bättre tillgodose önskemålet att en extensiv
till-lämpning bör motverkas". Departementschefen
strök sålunda helt bort patentutredningens
föreslagna tolkningsregel ur det förslag till lag,
som framlades för riksdagen. Riksdagen
beslöt i överensstämmelse härmed.
Nu heter det i den tolfte dommarregeln:
"Domaren akte i all lag, vad hans uppsåt var som lagen
gjorde, annars varder hon missbrukad och vändes
till ett annat sinne, än hans mening var som lagen
gjorde." Och den 42:dra domarregeln fastslår än
en gång samma sak: "Den vränger lagen, som icke
bliver vid hans mening som lagen gjorde." —
Vad i den fråga jag här avhandlar "hans mening
* Alla kursiveringar i citat äro mina.
var som lagen gjorde" framgår klart av det sagda.
När föredragande departementschefen i sin
motivering har uttalat, att "något patentskydd som
går utöver patentanspråkens ram synes icke
kunna meddelas" och att "en extensiv tillämpning
(av patentanspråken) bör motverkas", när han
just i syfte att markera detta föreslagit
borttagande av varje tolkningsregel ur lagen, och när
slutligen riksdagen godtagit det sålunda framlagda
och motiverade förslaget, så borde, mänskligt att
döma, striden om patentanspråkens betydelse för
skyddet kunna anses vara slutförd. Det torde
numera få anses fastslaget, att patentanspråken äro
avgörande på skyddet och att en extensiv
utläggning av desamma bör motverkas. Trots detta
kan det emellertid inte hjälpas, att ett patentskydd
kan komma att omfatta något annat än det, som
direkt finnes utsagt i patentanspråken. Det finns
sålunda åtminstone tre (eller fyra) olika sätt, på
vilka detta kan ske. De två första av dessa
sammanhänga med lagbestämmelser; det tredje
utgöres av "ekvivalensläran", i förhållande till
vilken departementschefen i propositionen
uttryckligen avstod från att ta ståndpunkt, och vilken
därför alltjämt torde få anses såsom i
förekommande fall möjlig att åberopa. Slutligen
förekommer också, att patentanspråken i ett eller annat
avseende äro oklara och måste interpreteras
"tolkningsvägen".
Det "indirekta produktskyddet"
§ 19 mom. 1 första stycket av patentförordningen
lyder: "Patentintrång föreligger, om någon
olov-ligen inom riket yrkesmässigt utnyttjar patenterad
uppfinning–-genom att införa, använda,
utbjuda, saluhålla, överlåta eller upplåta–—
alster, som framställts medelst patentskyddat
förfarande." — Detta innebär sålunda att om ett
visst, genom patent skyddat förfarande resulterar
i ett alster, så är det förbjudet att "införa,
använda –-" etc. detta alster, även om alstret ej
alls är omnämnt såsom skyddat i något
patentanspråk. Detta är det "indirekta produktskyddet".
Stadgandet är av ett speciellt intresse i samband
med livs- och läkemedel, vilka ju, till följd av
undantagsbestämmelsen i § 2 av
patentförordningen, icke kunna skyddas genom patent på
själva alstret utan endast på förfarande för deras
framställning. I en — enligt min mening helt
omotiverad — bokstavstrohet mot denna
undantagsbestämmelse har patentverkets
anmälningsavdelningar hittills vägrat att medgiva, att i patent, som
avser tillverkning av livs- eller läkemedel, får intas
patentanspråk, genom vilka uttryckligen anges,
att patent åtnjutes även på det genom sättet
framställda alstret. Denna "renlevnad" synes
emellertid vara utan varje patenträttslig betydelse, enär
alstret i fråga torde vara skyddat enligt det
ovannämnda stadgandet i § 19, första stycket.
Är det ifrågavarande ämnet nytt — särskilt när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
