Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 1 augusti 1948 - Patentanspråken och deras betydelse för skyddet, av Halvar Khennet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 augusti 1948
■453
det gäller läkemedel är detta ingalunda ovanligt
— stadgar § 19 :s nästa stycke till yttermera visso,
att i sådant fall "skall, utom såvitt angår
straffansvar, sådant ämne anses hava framställts
medelst det patentskyddade förfarandet, om ej annat
visas". Lagen lägger med andra ord i dylikt fall
bevisskyldigheten på den, som blir åtalad för
patentintrång, dvs. på svaranden. Orsaken är
naturligtvis, att när det gäller ett tidigare ej känt ämne,
som blivit skyddat genom patent, sannolikheten
får anses tala för att ett titan patenthavarens lov
i marknaden uppträdande sådant ämne är
framställt genom det förfarande, som uppenbarats
genom patentet. Redan genom att påvisa, att
svaranden "infört, använt, utbjudit" etc. ämnet i
fråga får käranden därför anses ha presterat en
ganska stor sannolikhet för att ämnet också är
framställt enligt det patentskyddade förfarandet.
Motbevisning bör då åligga svaranden.
Delaktighet i patentintrång
Högsta Domstolen avkunnade den 22 december
1947 en dom, som torde komma att för framtiden
bli i hög grad vägledande. Jag anser det därför
vara av intresse att något utförligare uppehålla
mig vid det ifrågavarande ärendet. Patentet
99 719, innehavare Kulzer & Co., skyddar ett
förfaringssätt för framställning av medicinska
proteser, särskilt tandproteser, under användning av
vissa polymeriserade organiska föreningar. Dessa
senare voro i och för sig förut kända, och några
paténtanspråk på dessa ämnen eller på deras
framställning förekomma inte i patentet. AB
Bofors, som planerade att i sin verksamhet upptaga
tillverkning av de i patentet avsedda särskilda
utgångsmaterialen för framställning av proteser,
ävensom försäljning av dylika utgångsmaterial,
bland annat direkt eller indirekt till tandläkare,
yrkade vid Stockholms rådhusrätt, att rätten måtte
fastställa, att den av Bofors planerade
verksamheten icke komme att innebära intrång i det
ifrågakomma patentet. Rådhusrätten yttrade bl.a.:
"Enär ett upptagande här i landet utan
patenthavarens tillstånd av yrkesmässig tillverkning och
försäljning av i patentanspråken angivna
utgångsmaterial för framställning av dylika proteser i
syfte att sålunda tillverkade och saluförda
material skulle komma till användning här i landet
vid utövning av de patenterade förfarandena måste
anses innebära ett utnyttjande av den genom
patentet skyddade uppfinningen under förhållanden,
som i 19 § 1 mom. förordningen den 16 maj 1884
angående patent avses, alltså finner rådhusrätten
Bofors’ mot Kulzer i målet förda fastställelsetalan
icke kunna bifallas." Svea Hovrätt gjorde i
sakfrågan icke någon ändring i rådhusrättens dom.
Man skall inte kvälja dom. Att förklara, att man
inte förstår en framställning behöver ju
emellertid inte betyda ett underkännande av
framställningen; det kan ju lika väl innebära elt under-
kännande av läsaren. Jag anser mig därför inte
begå domskval om jag uttalar, att jag inte är i
stånd att förstå underrätternas motivering för
domen. Patentanspråken i patentet 99 719 ånge
endast förfaringssätt för framställning av proteser
och kunna följaktligen ej anses skydda annat än
detta förfaringssätt, samt, på grund av det
indirekta produktskyddet, de genom det
ifrågavarande förfaringssättet direkt framställda alstren.
§ 19, mom. 1 av patentförordningen omnämner
på intet sätt, att det skulle vara förbjudet att
"tillverka, införa, använda, utbjuda, saluhålla" etc.
sådana icke i och för sig patentskyddade medel,
som kunna erfordras för utövande av
patentskyddat förfaringssätt. Jag finner det därför helt
obegripligt, huru nämnda § 19, och endast den, kan
åberopas såsom hinder för käranden alt uppta
den planerade verksamheten.
1 K.Mrts ovannämnda dom heter det emellertid:
"Det för Kulzer meddelade patentet avser allenast
ett förfaringssätt för framställning av
tandproteser, och de utgångsmaterial, som därvid komma
till användning, äro icke skyddade genom
patentet.
Tillverkning och försäljning av
utgångsmaterialen här i landet utan patenthavarens tillstånd är
förty icke i och för sig att betrakta såsom intrång
i patentet.
En dylik befattning med utgångsmaterialen
möter däremot hinder av patentet i den mån de
tillverkade och försålda materialen komma till
användning vid olovligt utnyttjande inom landet av
det av patentet skyddade förfarandet och den som
tillhandagår med materialen enligt allmänna
straffrättsliga regler är att bedöma såsom
omedelbar gärningsman eller delaktig i det därigenom
skedda intrånget.
Bofors talan i målet får anses avse att få
fastställt i vad mån patentet över huvud taget utgör
hinder för tillverkning och försäljning här i landet
av ifrågavarande utgångsmaterial utan
patenthavarens tillstånd.
På grund av det anförda prövar Kungl. Maj:t
lagligt att, med ändring av hovrättens dom i
huvudsaken, förklara, att patentet icke utgör hinder
för Bofors att utan patenthavarens tillstånd inom
landet tillverka och försälja ifrågavarande
utgångsmaterial, i den mån Bofors icke därigenom
på nyss angivet sätt medverkar i annans intrång i
patentet."
Genom denna dom har sålunda K.M:t (Högsta
Domstolen) påpekat en omständighet, till vilken
underrätterna ej alls tagit hänsyn, nämligen de
allmänna straffrättsliga regler, enligt vilka en
person kan bedömas såsom "medelbar gärningsman"
och därigenom delaktig i ett brott. Dessa
straffrättsliga regler återfinnas i kap. 3 Strafflagen.
§ 1 av detta kapitel lyder: "Var som bjuder,
le-ger, trugar eller eljest uppsåtligen förleder annan
till brott; den anstiftare skall för brottet, om det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
