Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 1 augusti 1948 - Utnyttjandet av patent, licens, av Bengt Avellan-Hultman - Rättegång om intrång i patent, av Bengt Avellan-Hultman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45<i
TEKNISK TIDSKRIFT
I fig. 5 och 6 ges exempel på ett poolavtal och ett
tillhörande manageravtal; det är nämligen vanligt,
att en patentpool, som består av ett antal
medlemmar, utnämner en gemensam manager för
förvaltning av licensgivningen. Avtalen torde vara
klara i sig själva.
Tyvärr finner man, att pooler ofta förväxlas
med truster eller karteller. Med dessa senare
förstår man i regel ett företagarekomplex, som i
konkurrensbegränsande syfte kontrollerar alla
eller flertalet företag inom viss bransch, varvid
trusten karakteriseras av, att ett överordnat bolag
genom aktiemässig kontroll över de inom
branschen verksamma bolagen utövar den
konkurrensbegränsande verksamheten, medan kartellen
snarare har en förenings karaktär, i vilken de
verksamma företagen är sammanhållna genom
föreningsstadgar, eller genom ett inbördes
kartellavtal. Det är nu uppenbart, att en trust eller
en kartell är alldeles särskilt väl betjänt av att en
uppfinning göres, genom vars förtjänstfulla
egenskaper trustens eller kartellens produkter vinner
i konkurrens med den "trustfria" industrins
produkter. Även om man kan ogilla trusten eller
kartellen såsom sådan, kan man näppeligen klandra
den för att den i sin tjänst tar patent, ty patentets
ändamål är just att under uteslutande av andra
möjliggöra för patenthavaren eller dennes
licenstagare ensamma att utöva den patenterade
uppfinningen. I den mån trusten eller kartellen
använder patent som medel för ernående av målet,
så sker detta därför i full överensstämmelse med
god rätt och lagens mening.
Icke heller varje fall, där en verksamhetsgren
helt kontrolleras av en enda eller en begränsad
grupp av företagare, kan betecknas som en trust
eller kartell i den av samhället vanligen ogillade
form, mot vilken man även i lagstiftningsväg in-
skridit. Det finns sålunda åtskilliga områden
inom tekniken, där en liten grupp av företagare
för undvikande av förlustbringande prisstrider
träffar överenskommelser om viss prisavstämning,
gemensamma försäljningsvillkor eller
kvalitetsbeteckningar, och åtskilligt annat. Intet av detta
behöver med nödvändighet ha samhällsskadliga
verkningar, och svensk lag förbjuder heller icke i
princip bildandet av konkurrensbegränsande
sammanslutningar; den ställer endast sådana
sammanslutningar under kontroll.
Främst sker detta i vårt land genom Lagen om
övervakning av konkurrensbegränsning inom
näringslivet den 29 juni 1946. Denna övervakning
har till ändamål att åstadkomma ett hinder för
oberättigat höga priser, men om priserna på
grund av berättigade omständigheter är höga, så
ger lagen icke staten något medel att ingripa.
Enligt lagen har ingen någon skyldighet att av
eget initiativ anmäla sina avtal eller
överenskommelser. Skyldighet till sådan anmälan föreligger
endast, om övervakningsmyndigheten, som i detta
fall är Kommerskollegii Monopolutredningsbyrå,
därtill anmanar vederbörande. Vidare behöver
endast sådana avtal anmälas, som har
konkurrensbegränsande natur. Här uppkommer emellertid
en intrikat fråga: patents ändamål är ju att
åstadkomma en begränsning av konkurrensen inom
ramen för den patenterade uppfinningens
utövning. Skall då ett vart avtal som berör patent
även anmälas efter anmaning? Härom har
Mono-polutredningsbyrån yttrat, att anmälningsplikt
förelåg endast då yrkesutövaren själv fann, att
hans överenskommelse var av
konkurrensbegränsande natur. I tveksamma fall borde dock avtalet
anmälas med motivering, så att byrån kan skapa
sig en uppfattning om det är registreringspliktigt
eller icke.
Rättegång om intrång i patent
Civilingeniör Bengt Avellan-Hultman, Lidingö
347.771.038
En patenthavare erhåller i Sverige genom sitt
patent en rätt att förbjuda andra att utöva den
genom patentet skyddade uppfinningen. I den
äldre svenska lagen fordrades ett verkligt förbud
i form av en bevisbar åtgärd från
patenthava-rens sida. Lagen förutsatte, att endast den hade
begått patentintrång, som utnyttjat uppfinning,
varpå honom veterligen patent åtnjöts. Detta
"honom veterligen" utlades genom gängse
rättspraxis så, att patenthavaren eller någon annan
på patenthavarens vägnar måste ha i bevisbar
form uttalat förbudet i kraft av patentet, varvid
man i identifierbar form måste ha hänvisat till
patentet. I åtskilliga fall har i själva verket
svarande i uppenbart fall av patentintrång blivit
frikänd enbart av den grund, att
patenthavaren-käranden icke kunnat bevisa, att varning för
patentet mottagits av svaranden.
1945 års nya patentlag har medfört en ändring
häri. Det gamla systemet befanns i alltför många
fall leda till uppenbara orättfärdigheter. Den nya
patentlagen förutsätter därför, att var och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
