Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 1 augusti 1948 - Rättegång om intrång i patent, av Bengt Avellan-Hultman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 augusti 1948
■469
håller reda på de patent, som kan beröra av
honom framställda eller importerade, försålda eller
uthyrda varor osv. Nu kan man invända, att en
enklare lanthandlare icke har samma
förutsättningar att känna till föreliggande patent som en
stor grossistfirma; en importör med enbart
merkantil utbildning har heller icke samma
förutsättningar som en stor industrifirma, som
måhända t.o.m har egen patentavdelning. Lagen tar
även hänsyn härtill men dock endast då det
gäller skadeståndets storlek, däremot icke i den
mer principiella frågan, huruvida skadestånd alls
skall utdömas. Likaså beröres frågan om straff
— eller som lagen uttrycker det, om ansvar —
av vetskapsmomentet. Om vetskap om patentet
uppenbarligen icke föreligger kan man förutsätta,
att uppsåt till patentintrång icke förelegat, och då
skall straff alls icke utdömas, i motsatt fall
däremot skall svaranden straffas för sin förseelse.
Antag nu, att någon blir åtalad för
patentintrång, och att det är ostridigt eller uppenbart, att
han använt den uppfinning, som anges skyddad
genom patentet, vilka möjligheter finns då för
honom att likväl bli frikänd? Det finns två
sådana möjligheter, nämligen om han kan bevisa,
att patentet bör anses ogillt, och om han har
för-användarrätt. I praktiken visar det sig, att icke
blott dessa argument utan åtskilliga fler vanligen
kommer till diskussion. Svaranden plägar som
regel dra fram de mest osannolika skäl för att
han borde bli frikänd, och det generar vanligen
alls icke svaranden, om dessa skäl påfallande
motsäger varandra. Min egen uppfattning om
Edén, den 1 januari år 26 e.S.
Hustrurna Kain och Abel, Hårnålsfabrik
Härstädes
Betr. patent
Sedan jag iakttagit, att från Eder v. hårnålsfabrik emanerande
hårnålar försålts å marknaden, och jag haft tillfälle att undersöka
sådana hårnålar, har jag ansett mig kunna fastställa, att dessa varit
framställda i överensstämmelse med mitt av Edens Patentverk
utfärdade patent nr 1.
Eder utnyttning av den patenterade uppfinningen har emellertid
skett utan mitt medgivande, varför Ni äro skyldiga att upphöra
därmed.
Jag vill emellertid framhålla, att jag icke är obenägen för en
uppgörelse i godo, eventuellt i samband med ett för båda parter
fördelaktigt avtal om licens, och jag vore därför Eder förbunden för ett
meddelande, hur Ni tänka Eder att reglera denna angelägenhet.
Emotseende Edert snara svar, tecknar jag
högaktningsfullt
Eva
Fig. 1. Varningsbrev.
Edén, den 1 februari år 26 e.S.
Hustrurna Kain och Abel, Hårnålsfabrik.
Härstädes.
Betr. patent.
Utan svar på mitt brev till Eder av den 1 januari a.c. ber jag få
erinra om den däri berörda frågan, och hemställer, att Ni ville
delgiva mig Edert ställningstagande senast före den 1 nästkommande
mars, enär jag i annat fall skall se mig nödsakad vidtaga de laga
åtgärder, som kunna befinnas påkallade.
Högaktningsfullt
Eva
Fig. 2. Påminnelse om varningsbrev.
Edén, den 28 februari år 26 e.S.
Fru Eva
Härstädes.
Betr. patent.
Vi bekräfta mottagandet av Edra skriverier av den 1 januari och
1 februari a.c., av vilka vi trott oss förstå, att Ni skulle hysa den
felaktiga uppfattningen, att Ni skulle innehava ett patent, med vilket
Ni kunde hindra oss i vår lovliga och fria näringsverksamhet.
Såsom strävsamma och hederliga undersåtar i ett fritt land böja
vi oss icke för några maktpåbud, allra minst från Eder sida. Vi
kunna därför icke betrakta Edra oförsynta tillvitelser som annat än
grova ärekränkningar, och vi skola icke dröja med att vederbörligen
inför domstol inskrida däremot.
I det längsta hade vi hoppats, att Ni skulle vara besjälad av
samma ädla vilja som vi att undvika allt onödigt bråk med patent och
liknande samhällsstörande medel. Dä vi emellertid nu funnit, att
vi misstagit oss i detta hänseende, men icke vilja utsätta Eder för
obehaget av att förlora den av Eder mot oss planerade rättegången,
ha vi beslutat att i rent ädelmod föreslå Eder en uppgörelse.
Enligt denna äro vi villiga att årligen till Eder erlägga en
fredspenning av 2 spottstyver mot villkor, att Ni icke irriterar
marknaden med Edert nämnda ogiltiga patent eller med något annat
patent, som Ni kan komma att samla på Eder. Vi vilja särskilt
påpeka, att vi icke erkänna något patent som giltigt, och att den
ovan angivna avgiften av 2 spottstyver om året icke får betraktas
som en licensavgift utan uteslutande som en orättfärdig men av
oss likväl motvilligt accepterad gangsterlösen.
Om Ni icke accepterat detta vårt generösa anbud inom en vecka
från detta brevs datum, förfaller anbudet.
Hustrurna Kain och Abel
Hårnålsfabrik
för framställning av trustfria hårnålar
Hustru Kain Hustru Abel
Fig. 3. Svar på varningsbrev.
saken är, att svaranden genom att på detta sätt
blanda samman goda och dåliga skäl försvagar
sin egen sak.
Anhängiggörande av åtal om intrång
Vad har nu patenthavaren att göra i fall av
patentintrång? Det första blir givetvis, att han
på ett eller annat sätt gör patentkränkaren
uppmärksam på intrånget, och detta bör lämpligen
ske på sådant sätt, att han dels icke utmanar en
eventuellt sturskt sinnad patentkränkare, och
därigenom förstör sina utsikter till en anständig
uppgörelse, dels samtidigt efteråt kan bevisa, att
han uppmanat patentkränkaren att upphöra med
sitt patentintrång. Fig. 1 ger förslag på ett sådant
brev. Jag har därvid liksom i min tidigare
uppsats utgått från exemplet med Eva och hustrurna
Kain och Abel som patenthavare. Efter detta
brev kan egentligen endast endera av två saker
inträffa. Den ena är, att hustrurna Kain och Abel
vänder sig till Eva och träffar en uppgörelse,
förmodligen i form av ett licensavtal (Eva kan dock
helt förbjuda dem tillverkningen, och då måste
de lägga ner den). Den andra möjligheten är,
att hustrurna Kain och Abel spelar upp den gamla
kända melodin om näringsfriheten och Evas
oanständiga ingrepp däri genom innehav av det
kriminella patentet, om trustbildning, om karteller
och annat lika ovederhäftigt. Eva får i så fall
förmodligen icke inom rimlig tid svar på sitt
brev, och hon skriver ett påminnelsebrev enligt
fig. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
