Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 1 augusti 1948 - Rättegång om intrång i patent, av Bengt Avellan-Hultman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45<i
TEKNISK TIDSKRIFT
Till Edens Rådhusrätt.
P.M. beträffande skadestånd.
Kärande: Eva, boende inom Lustgården, Edén.
Ombud: Abraham, patriark och advokat, Kaanans Land.
Soarande: Hustru Kain och Hustru Abel med firma Hustrurna Kain
och Abel, Hårnålsfabrik, strax bortom Lustgårdens port.
Ombud: Isak, andre patriark och advokat, Kaanans Land.
Sedan numera svarandena lämnat äskade upplysningar angående
omfattningen av den patentkränkande verksamheten, får jag på
följande sätt precisera Evas skadeståndsyrkande:
1. Eva godtager svarandenas uppgift, att deras totala tillverkning
av hårnålar under den i målet ifrågakommande tiden varit 4 711
gross, vilket ger 56 532 dussin.
2. Eva godtager svarandenas uppgift, att butikspriset för samma
hårnålar varit 25 spottstyver per dussin, vilket ger ett
sammanlagt produktionsvärde, räknat på butikspriset av 14 133 sekiner.
3. Eva godtager svarandenas uppgift, att rabatterna varit växlande
mellan 30 °/o och 35 °/o, och hon antar på grund härav, att
rabatterna i medeltal varit ca 32,5 %>. Härav erhålles ett nettofakturapris
för hela produktionen av 9 540 sekiner.
4. Eva yrkar i skadestånd 5 °/o av summa nettofakturapris, i det
att hon i licensavgift från annan person för enahanda patent
erhåller 5 Vo å nettofakturapriset. Till bevis härom bifogar jag i
bestyrkt avskrift licensavtal mellan Eva och hårnålsfabrikanten
Simson, bil 1 ad 22. Evas skadeståndsyrkande avser sålunda 447 sekiner.
Edén, den 6 april år 26 e.S.
Abraham
Fig. 8. P.M. beträffande skadestånd.
stånd skall då vara lika hans vinst på denna
köpkraftandel. Denna vinst måste alltså styrkas. Jag
har i ett fall gjort detta så, att jag låtit en
auktoriserad revisor genomgå patenthavarens bokfö
ring och av denna uträkna beloppet av vinsten
per enhet av den framställda varan. Detta skedde
visserligen före tillkomsten av den nya lagen, men
jag hade likväl hoppats att därigenom kunna
förmå domstolen att bryta med den slentrianmässiga
praxis att ta till skadeståndet på en höft och
alltid vida för lågt.
En synpunkt, som gör sig gällande i detta
sammanhang, är den, att skadeståndet erkännes böra
ha en prohibitiv verkan. Det bör med andra ord
vara så högt, att det genom sin höjd förhindrar
upprepning av patentintrånget. Denna
rättsprincip grundlades mycket tidigt, nämligen redan på
1880 talet. Det kan vara skäl att här redogöra
för fallet: Patenthavaren hade åtalat en
patent-kränkare för intrång i patentet nr 97. Skadestånd
såväl som ansvar hade yrkats. Den 13 september
1886 fällde rådhusrätt utslag, enligt vilket
svaranden ålades gälda skadestånd med 2,5 öre per
enhet, varjämte svaranden dömdes till 100 kr.
böter. Utslaget överklagades. Den 26 april 1887
fastställde hovrätten utslaget. Utslaget
överklagades ånyo. Den 13 september 1887 instämde
patenthavaren samme svarande pånytt för fortsatt
patentintrång. Den 21 november 1887 fällde
samma rådhusrätt utslag, vid vilket skadeståndet i
prohibitivt syfte höjdes till 25 öre per enhet,
samtidigt som ansvaret höjdes till 1 000 kr. Den 13
juli 1888 fastställde Högsta Domstolen utslaget
i det första målet. Den 12 augusti 1889
fastställde hovrätten utslaget i följdmålet. Den 16 septem-
ber 1889 fastställde Högsta Domstolen utslaget i
följdmålet. Detta rättsfall, som tillmätts
grundläggande betydelse för principen om
skadeståndets prohibitiva verkan, är såtillvida intressant,
som stämningen i följdmålet avsåg intrång i
patentet, som visserligen ägt rum efter stämningen
i första målet men innan lagakraftvunnen dom
i detta mål förelåg. Det nu citerade
prejudikats-fallet har åberopats flerfaldiga gånger i senare
förekomma följdmål, där svarandena trots sin
vetskap om patentet fortsatt den
patentkränkande verksamheten.
Låt oss nu återgå till vår mönsterprocess för att
se, hur denna utvecklat sig i de här omhandlade
hänseendena. Eva måste där på ett eller annat
sätt bevisa, vad som är skälig licensavgift, och
förutsättningen för rättegången var ju, att
hustrurna Kain och Abel avböjt att teckna
licensavtal, ehuru de erbjudits sådant. Vi antar nu, att
Eva lyckats träffa licensavtal med tillverkare i
annat land, där motsvarande patent förefinnes,
t.ex. i Babylonien. Eva inlämnar nu detta
licensavtal i bestyrkt kopia och bestämmer sitt
skadeståndsyrkande såsom framgår av fig. 8.
Ansvar och straff
Patentintrång är i princip en kriminell gärning.
Den innebär ju intet annat än att en person
olov-ligen tillägnar sig annans intellektuella egendom,
och den är därför jämförbar med stöld av
materiell egendom. Sådan gärning skall bestraffas.
Emellertid ställes patentintrång tillika med ett
fåtal andra brott i särklass enligt svensk lag,
såtillvida att de är målsägandemål, dvs. det är icke
allmän åklagare, utan den genom brottet
lidande, i detta fall patenthavaren, som själv skall föra
talan. Detta har lett till den för svensk
lagstiftning helt enastående omständigheten, okänd i
utländsk rätt, att en privatperson, i detta fall
patenthavaren, kan godtyckligt avgöra, om
ansvars-yrkande skall resas, ehuru ansvarsyrkandet i
vanliga fall leder till bötesstraff, och bötesbeloppet
tillhör staten. Målsäganden kan sålunda fritt
förfoga i frågan, huruvida ansvar skall yrkas eller
icke, men oberoende av hur härmed sker, förblir
målet som sådant alltid kriminalmål, och de för
kriminalmål gällande allmänna reglerna med
avseende på stämnings delgivning, besvärs
anförande, bevisnings föranstaltande m.m. förblir
gällande.
Äldre patentlag föreskrev, att svaranden kunde
för sitt brott dömas till ansvar av från och med
20 kr. till och med 2 000 kr. böter. Genom lag
år 1931 omvandlades detta straff till dagsböter.
Normala straffsatser på denna tid var ca 10—20
dagsböter, dvs. detsamma som en bilist ådömdes
för en enkel felparkering. Det är väl sannolikt,
att de låga straff, som i praktiken förekommit,
även bidragit till den rubbning av respekten för
patent, som jag nyss nämnt. Genom den nya pa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
