Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 28. 7 augusti 1948 - Renard-serierna och ekonomisk standardisering, av Tuomas Raatikainen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45<i
TEKNISK TIDSKRIFT
till följd, att man kommer till rätta med mindre
antal av denna detalj och då blir förlusten
mycket liten. Ibland kan en överdimensionerad
detalj, t.ex. av utrymmesskäl, fördyra
konstruktionen med mycket större belopp än med sitt eget
överpris. Därför måste vi uttrycka denna förlust
med /t A P, där jx är ett positivt tal, som oftast
ligger mellan 0 och x/2, men som i vissa fall kan
uppnå avsevärt högre värden. För en och samma
artikel bör dess värde däremot vara ganska
oberoende av storleken.
Varje exemplar, som vi tar i bruk, ökar således
förlusten, som ovan beskrivits, med ju A P eller
u • dPldD ’ E. Å andra sidan sänker varje exemplar
av detaljen, som vi tillverka, enhetspriset med ett
belopp d P/d n ’ 1. Denna reduktion av
enhetspriset gäller alla n enheter, som tillverkningen berör.
Den sammanlagda besparingen utgör således
n-dP/dn • 1.
Enligt den av oss här ovan antagna principen
skall nu .
dP r
t1 Yn
o L)
eller
E =
dP n
n — = 0
d n
dP
n ö~
d n
JP
UdD
(1)
Ekv. (1) är ett allmängiltigt matematiskt uttryck
för vår princip, men säger oss i denna form litet.
Därför måste vi söka mera konkreta uttryck för
relationerna mellan P. D och n. Något exakt
uttryck i sluten form finnes icke, men en god
approximation* bör vara
A Tf + B D3 +
K
n
(2)
Här betyder termen A D~ huvudsakligast
arbetskostnader, i synnerhet finbearbetning,
maskinhyra, en del av drivkraften osv. Termen B Z>3
inkluderar framför allt kostnaderna för material
och dess behandling, bränsle, kraft, grövre
bearbetning, transporter m.m. Sista termen härrör
från alla engångskostnader för storleken i fråga,
vilka skola fördelas på varje tillverkat exemplar.
Hit höra framför allt kostnaderna för verktyg
och giggar, varför vi för detta ändamål låna den
populära benämningen "verktygskostnader", även
om uttrycket här icke är helt exakt. Till våra
engångskostnader hör mycket annat än verktyg,
t.ex. konstruktionsarbete, planeringsarbete,
modell-kostnader o.d., d.v.s. allt som fordras för
igångsättningen av tillverkning av en viss storlek.
Strängt taget borde formeln, för att kunna bestå
inför kritiken även i extrema fall, omfatta en
term innehållande D med negativ exponent. Vi
veta ju, att då man kommer till mycket små
dimensioner, stiger tillverkningspriset ånyo. Då
* Noggrannare formler med flera termer kunna vid behov användas
på samma sätt som denna trinom.
detta emellertid icke brukar beaktas i de
vanligaste inter- och extrapolationsformlerna för
priskalkyler, nöja vi oss också här, för enkelhetens skull,
med formeln utan sådan term. Ur (2) erhålles
d P 3 P K
- n = 2AD + 3ßfl2 och - =–o, eller (1)
dD dn n
E =
(1 a)
n(2AD+ 3 BD2)
Här äro faktorerna K, n, A och B i praktiken fast
bundna av räntabilitetshänsyn. Om det gäller
enkeltillverkning, är K som regel mycket litet och
likaså är n begränsat. Om man bortser från större
konstruktionsarbeten, vetenskapliga
undersökningar och dylikt, som i vissa fall kunna göra sig
gällande, kan man i allmänhet säga, att
kostnaderna K vid enkel till verkning äro relativt små,
exempelvis vid enklare arbeten i universalmaskiner.
Som ett extremt exempel kunna vi nämna
beställningsskräddaren. För honom blir täljaren Kin i
ekv. (1 a) lika med noll och sålunda kan han
gärna sy varje kostym med olika mått. För
serietillverkning kan det löna sig att göra större
föran-staltningar och för masstillverkning med därmed
stigande antal tillverkade enheter ännu större.
Förhållandet K/n dvs. verktygskostnaderna per
tillverkad enhet måste dock hållas inom rätt
snäva gränser. Helt exakt kunna de bestämmas
endast i varje särskilt fall.
Den ekonomiska poängen vid övergång från
enkeltillverkning till serie- och masstillverkning är,
att man genom ökade kapitalkostnader, däribland
även verktygskostnader, kan reducera övriga
kostnader i så hög grad, att de ökade
kapitalutgifterna överkompenseras. Med reservation för
de undantag, som en regel fordrar för att vara
god. borde man ganska generellt kunna säga att
dessa engångskostnader visa stigande tendens vid
övergång från enkeltillverkning till serie- och
masstillverkning. Som regel gäller också, att vid
övergång från de mindre dimensionerna i en
serie till de större, tillverkningen ändrar karaktär
i riktning från masstillverkning till serie- och
enkeltillverkning. Härav följer även, att täljaren i
ekv. (1 a) avtar för ökande dimensioner
(storlekar) .
Vi kunna emellertid ytterligare utveckla ekv.
(la). Kostnaderna K In måste stå i något rimligt
förhållande till enhetspriset för den tillverkade
artikeln av olika storlekar; annars måste man ju
anse igångsättandet av tillverkningen som mer
eller mindre felaktigt. Vi kunna sålunda skriva
täljaren
— = kP eller k = ~:P
n n
Här betyder koefficienten k de relativa
verktygskostnaderna. De äro ingalunda konstanta från en
godtycklig storlek till en annan, men de kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
