Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 28. 7 augusti 1948 - Renard-serierna och ekonomisk standardisering, av Tuomas Raatikainen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 augusti 194S
48a
behärskas och bestämmas i olika fall. Dessutom
måste de vara så gott som konstanta för
tillverkning av lika karaktär, exempelvis enkel-,
serie-eller masstillverkning. Men för övrigt ha de
samma generella tendens som Kjn, dvs. de äro
avtagande för ökande dimensioner, och vid övergång
från masstillverkning till enkeltillverkning.
Eftersom vi nu antagit K/n = kP <= f (D), är det
principiellt riktigare, att införa detta i ekv. (2)
redan före differentieringen. Då erhålla vi, i
stället för dP/dD = 2 AD + 3 BD2
3D=1-*(2AD + 3*D!)
Ytterligare kan vi omskriva nämnaren
dP _ fi
dD l—k
{2 AD-{-3 BD ) =
= - I 2(aD~ + BD3+ K) + BD*—2kl>
(l — k) D L \ /i /
[2(1— k) P
(t
och erhålla
E = (1
D ’/i [2(1 —k)P+BD3]
-k)D
a) k P
BD
fi
2 P
kP
BD8 ~
+ /-*-
k{AD2 + BD3-f k)
fi [2(AD2 + ßD3
k)
BD3
l —k
lb)
Denna formel gör det möjligt för oss att med stöd
av ur praktiken vunna data eventuellt kunna
bestämma den ekonomiskt fördelaktigaste
intervallen mellan tvenne konsekutiva storlekar eller
skapa oss en bild av det ekonomiskt fördelaktigaste
förloppet av en serie olika storlekar*. Genom
denna formel kunna vi också komma tillbaka till vår
utgångspunkt, eller till frågan huruvida
tillämpningen av de geometriska serierna i allmänhet
för till en ekonomisk standardisering. För att så
skall vara fallet bör kvoten E/D bli konstant för
alla dimensioner. Endast i ett gränsfall kan detta
vara tänkbart. Villkoret är nämligen att
tillverkningen av olika dimensioner drives i någorlunda
samma fas, så att k förblir så konstant som
möjligt, och att tillverkningen samtidigt är av sådan
art, att materialkostnaderna äro relativt små (BD3
har ett förhållandevis litet värde). Intetdera av
dessa villkor kan till fullo uppfyllas. Som vi
tidigare antytt, har värdet på k i allmänhet en
fallande tendens och materialkostnader och därmed
jämförbara utgifter måste man alltid räkna med.
Gäller det en artikel, som tillverkas i mycket
varierande storlekar, varierar antalet tillverkade
exemplar av olika storlekar på grund av de olika
storlekarnas olika gångbarhet. Därmed varierar
* Som vi redan antytt, äro även k och dPldn i någon mån beroende
av D. Då vi emellertid icke känna exakta relationen mellan k och
1), kunna vi i detta sammanhang icke ta hänsyn till en eventuell
variation av k.
också tillverkningens karaktär från
masstillverkning till små serier och enskilda pjäser och då ha
vi att räkna med ett med ökande storlekar
avtagande Ä-värde. Är det fråga om en massartikel,
för vilken materialkostnaderna (B D:x) ofta spela
en betydande roll, ökar samtidigt nämnaren i
ekv. (1 b) ganska starkt i förhållande till täljaren.
Följden blir en kvot av mycket degressiv
karaktär. Serien divergerar starkt från den geometriska.
Avsteget från normaltal och andra geometriska
serier, som vi i början berört, kan således vara
fullt motiverat. Vi få icke låta blända oss av
nor-maltalseriernas skönhet, om vi på ett rationellt
sätt bättre kunna rättfärdiga en annan
fördelaktigare lösning.
Tillämpningsexempel
Vi skola nu jämföra våra resultat med vissa
exempel ur praktiska livet. Vi ta två prislistor,
som basera sig på längre erfarenhet från normala
tider, en över svart skruv av handelskvalitet och
en annan över maskinhammarsmidd kätting
Som allmänna premisser för bägge fallen gäller,
att vi tyvärr icke känna de verkliga
engångskostnaderna för de olika storlekarna. Att de spela en
praktisk roll, visa kolumnerna AP/Al) i
tabellerna. Priserna för de mest gängse storlekarna
visa sig vara betydligt lägre än för de övriga.
Detta samt den omständigheten, att man för en
prislista icke brukar ställa större fordringar på
derivatornàs och differentialkolumnernas vackra
förlopp, rubba prisfunktionernas jämna gång.
Däremot kunna de relativa engångskostnaderna
i stort sett icke ha någon principiell tendens,
varken stigande eller fallande. Tillverkningens
karaktär för de olika storlekarna är ju i princip
densamma. De tillfälliga variationerna
storlekarna emellan kunna vi i detta fall icke taga med i
beräkningen. De minsta storlekarna, under 9,5
mm, kunna vi heller icke med säkerhet räkna
med, i det de tillverkas av draget material. Detta
avbryter prisfunktionens kontinuitet.
Svart skruv med mutter
I stället för att grafiskt, medelst minsta
kvadratmetoden eller på annat sätt söka lämpliga
värden för att insätta i ekv. (2), bilda vi direkt från
tabell 1 A PjA D. För att jämförelsen skall vara
så god som möjligt välja vi skruvens relativa
längd jämnast möjlig och i detta fall ca 6 D. Som
sammanhörande värden betrakta vi A P =
— Pn+i — Pn och A Z>= Dn+i— Dn samt Pn+i.
Användningen av dessa värden och A P/A D i
stället för dP/dD är i bättre överensstämmelse
med resonemanget vid deduktionen av våra
formler. Däremot kunna vi här begå felet, att i
A P/A D, taget ur tabellen, ingår också en
eventuell variation av k. Men när vi icke känna
de verkliga engångskostnaderna och ej heller
direkt kunna finna dem ur tabellen, ha vi ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
