Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 28. 7 augusti 1948 - Generators and motors and their applications, av H Åkerblom - Electrical Horology, av F Ahlberg - Scientific Instruments, av C S - The Cathode Ray Oscillograph in Industry, av CS - TNC: 14. Några lånordsproblem, av J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 augusti 1948
491
som omfattar beskrivning av maskiner. Man väntar sig
att här finna såväl förklaring på verkningssätt som
detaljbeskrivning på utförandet av vitala delar, som bör
uppmärksammas och rätt behandlas av en reparatör. Det hela
blir dock mera en exteriörbeskrivning, även om vissa
fabrikationsprocesser återges. Boken avslutas med en
tabellarisk sammanställning över feltyper, deras sannolika
orsaker samt undersökning ocli åtgärder.
Förf. har en klar och lättläst stil ined enkelt ordval, och
ban borde ha förutsättningar att åstadkomma ett
pedagogiskt fullödigare alster. Det typografiska utförandet är
mycket gott och illustrationerna lika goda som talrika.
Det synes ej uteslutet, att boken med hänsyn till dessa
kan få sitt värde genom att visa ett genomsnitt av
amerikansk elmaskinbyggnadsteknik av i dag. H Åkerblom
Electrical Horology, av H B Langman. Technical Press,
London 1946. 200 s., 60 fig.
Då inan för ungefär hundra år sedan började använda
elektricitet som drivkraft i urmekanismer, avsåg man väl
närmast att slippa ifrån uppdragningen av verket. Så
småningom framkom emellertid konstruktioner, som i princip
väsentligt avvek från gängse mekaniska urverk och i flera
avseenden överträffade dessa. Den energi, som erfordras för
att hålla en svängmassa i gång, kan på elektromagnetisk
väg tillföras med mindre friktionsförluster och på enklare
sätt än med mekaniska steghjulssystem. Det är därför
möjligt att uppnå en hög gångnoggrannhet på elektriska
urverk även med relativt billiga tillverkningsmetoder.
Vidare kan man på elektrisk väg distribuera "tid" i form av
impulser eller svängningar till sekundära mekanismer, som
alla visa exakt samma tid. Förf. lämnar i sin lilla bok en
intressant översikt över den historiska utvecklingen av
elektriska ur och beskriver mycket detaljerat
konstruktionen på ett stort antal typer av huvudur och
sekundärapparater. Några teoretiska utredningar ger han sig inte
in på, vilket på sina ställen kanske varit på sin plats.
Boken redogör för åtminstone några typer av synkronur, dvs.
mekanismer drivna från frekvenskontrollerat
växelströms-nät, men förbigår helt och hållet sådana ur kontrollerade
från piezo-elektriska svängningskretsar. Med de senare lär
en gångnoggrannhet av några sekunder per år vara möjlig,
varför ett omnämnande hade varit motiverat. F Ahlberg
Scientific Instruments, redigerad av H J Cooper.
Hutchinson’s Scientific and Technical Publications, London
1948. 293 s., 268 fig. 25 sh.
Boken utgör en beskrivning av vetenskapliga instrument
av mera informatorisk karaktär. Den är avsedd att tjäna
som upplysningskälla vid vetenskapliga undersökningar så
att experimentatorn i sitt arbete skall kunna få
upplysning om och eventuellt använda mätmetoder och
instrument som äro lämpliga för honom men som egentligen hör
till andra områden av mättekniken. I föreliggande bok
finner han då en beskrivning av ifrågakommande
instruments principiella verkningssätt. Boken gör ej anspråk på
att ge fullständiga och uttömmande data om varje
instrument utan hänvisas man för erhållande av dylika till
facklitteraturen o.d. Ur innehållet kan nämnas: optiska
instrument, mätinstrument för mätning av de grundläggande
storheterna, navigations- och fältmätningsinstrument,
viskosimeter samt slutligen instrument av diverse karaktär
såsom akustiska instrument, räknemaskiner m.m.,
hård-hetsprovningsapparater samt vakuum- och elektronrör.
Boken fyller väl sitt enligt ovan begränsade ändamål.
C S
The Cathode Kay Oscillograph in Industry, av W
Wilson, Chapman & Hall, London 1948. 252 s., 197 fig. 18 sh.
Boken utgör en kortfattad och klar redogörelse för
katodstråloscillografens användning för teknisk-industriella
mätproblem och teknisk forskning. Den omfattar även
elektronmikroskopet såsom vidare utveckling av katod-
strålröret men utesluter samtidigt televisionsröret. En
mängd kopplingar för lösandet av mättekniska problem
visas. I ett appendix behandlas elektronrörens
karakteristiker, fotoceller, oscillator-kopplingar, piezokristaller,
demonstrationsanordningar med katodstråloscillografer för
undervisningsändamål samt slutligen något om radar, i
den utsträckning, metoden kan finna teknisk-industriella
tillämpningar. Boken är lämplig för dem som ämna sätta
sig in i detta inom mättekniken så användbara instruments
verkningssätt och användningsmöjligheter. CS
TNC
14. Några lånordsproblem
Det har vid olika tillfällen ställts frågor till TNC
angående vilka regler som bestämmer förstavelsens form i
sådana ord som koaxial, koncentrisk, kombinera, ävensom
defosforera, desoxidera; och bör man skriva bisektris eller
bissektris?
Under uppslagsordet kon- i SAOB (Svenska Akademiens
stora ordbok) står att läsa: "I enlighet med latinska
språkets lagar har prefixet i allmänhet framför ett följande 1
formen kol- (t.ex. kollabera, kollega), framför b, m och p
formen kom- (t.ex. kombatt, kombinera; kommando,
kommitté; kompakt, komplex), framför r formen
kor-(t.ex. korrekt, korrumpera); sidoformen ko- användes
framför vokal (t.ex. koagulera, koexistens), framför h
(t.ex. koherent, kohesion) och i vissa fall framför gn
(t.ex. kognat, kognoscera). I yngre bildningar finnas dock
avvikelser från dessa regler (t.ex. konrektor)." Det anges
vidare att prefixet i fråga härrör från den latinska
prepositionen "cum", med.
Ordet koaxial förekommer .inte i SAOB, vare sig i denna
form eller som konaxial, men enligt de anförda reglerna
är det klart att koaxial bör rekommenderas, trots att
vissa uppslagsböcker har det andra skrivsättet.
Förstavelserna de- och des- går båda tillbaka på det
latinska dis-, som betyder itu, åtskils. Framför vokal är
des- den normala formen (t.ex. desarmera, desinfektera,
desorganisation, desoxidera), eljest de- (t.ex. deformera,
defosforera, dehydrera, denaturera, desulfurera). — Om
rent svenska avledningar med av- kan bildas är sådana
att föredra, t.ex. avsvavla i st. f. desulfurera.
Prefixet bi- med betydelsen dubbel har vi också fått
från latinet, och likaså det mera ovanliga bis- med
betydelsen två gånger, t.ex. bigami, bikarbonat; biskvi (tvä
gånger kokad eller gräddad), bissektris (linje som skär
vinkel mitt itu). Sistnämnda ord skrives i engelskan
bi-sector och i franskan bissectrice. SAOB stavar bisektris,
men i svenska matematiska läroböcker är genom fransk
påverkan bissektris den vanliga stavningen och TNC vill
ansluta sig därtill.
En annan sak som det kan råda tvekan om är uttalet
av konsonantgruppen sc framför len vokal i vissa
lånord. Ibland utläses den med sj-ljud, ibland med s-ljud,
oftast beroende på från vilket språk orden i sista hand
lånats. Det från italienskan komna crescendo har sålunda
sj-ljud, medan det från franska inlånade scen har s-ljud.
Direkt från latinet övertagna ord har av gammalt uttalats
med sj-ljud, t.ex. oscillera, transcendent, fluorescens,
fosforescens, men sedan skoluttalet av sc i latinet blivit sk
har s-ljud blivit allt vanligare. Än så länge är visserligen
sj-uttal vanligast i konvalescent, fascinera och reminiscens,
men även s-ljud förekommer i dessa ord, och eftersom
detta uttal ansluter sig till tendensen i de flesta europeiska
kulturspråk, bl.a. engelskan, bör det uppmuntras. Ordet
disciplin uttalas alltid med s-ljud, och detta uttal överväger
också i fråga om rekognoscera. Inom elektrotekniken
förekommer en term susceptans, närmast lånad från
engelskan och franskan; den bör uttalas [suseptan/s].
J \V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
