Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 14 augusti 1948 - Atomforskningen just nu, av sah — W S — R-s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H augusti Ii)48
497
Atomforskningen just nu
539.155.2 : 539.17
Det var den 1(5 juli 1945 som den första atombomben
exploderade i Alamagordo, N. Mex. Ett par månader därefter,
då de två följande bomberna fälldes över de japanska
öarna, visste bela världen, att utnyttjandet av atomens
inre energi praktiskt var förverkligat. I de flesta länder,
som hade förutsättningar därtill, igångsattes jakten efter
inhemska fyndigheter av uran och andra radioaktiva
material, samtidigt som den fysikaliska forskningen
inriktades på det kärnfysikaliska området. Hur långt dessa
ansträngningar har hunnit, därom vet man relativt litet,
bortsett från några lösryckta notiser. I USA är för övrigt
det fria utbytet av informationer i atomfrågor förbjudet i
lag, och knappast någonting har sipprat ut om det arbete
som där utföres för att landet skall behålla sitt militära
och vetenskapliga försprång. Om forskningen i England
och dess resultat är litet mera känt, men om det som
göres i Sovjetunionen hör man ingenting annat än osäkra
antydningar i samband med politiska uttalanden.
Trots all sekretess har det emellertid nu blivit möjligt att
göra en icke helt menlös sammanställning av de
tillgängliga uppgifterna — om läget i USA främst genom en
omfattande reportageresa, som har utförts av
MacGraw-Hill-förlagets Washingtonkontor, om läget i
Storbritannien och Frankrike genom uttalanden av ledarna för
respektive länders atomforskning, J D Cockroft och L
Kowar-ski. Denna sammanställning innebär givetvis icke några
avslöjanden av sådant, som respektive länder önskar hålla
hemligt, men åtminstone den amerikanska rapporten
betecknas som "en så klar bild som en utomstående kan få
tillgång till".
Atombombsprogrammet
Vid slutet av kriget hade Förenta Staterna fyra större
anläggningar för tillverkning av atombomber: två vid Oak
Ridge (Tenn.), för separering av uran 235, en vid Hänförd
(Wash.) för framställning av plutonium och en vid Los
Ala-mos (N. Mex.) för tillverkning av atombombens mekanik och
elektronik samt för dess hopsättning. Bomber har
tillverkats oavbrutet sedan 1945 och produktionen kommer att
fortsätta i den nuvarande, hemliga takten t.o.m. 1950—52,
då en ny anläggning vid Hanford kommer att möjliggöra
en avsevärd ökning av tillverkningskapaciteten.
Anläggningen för elektromagnetisk separation vid Oak
Ridge togs ur produktionskedjan i början av 1947 på grund
av sin låga kapacitet och har ersatts av en ny anläggning
enligt diffusionsmetoden. Denna fabrik, vilken anses vara
den största industrin under ett tak, är den vida
framgångsrikaste av de olika atomfabrikerna, ehuru den
"tekniskt sett är dödfödd"; den är nämligen oerhört koinpli
cerad och dyrbar att bvgga — den kostade 1 000 M$ —
och utnyttjar endast 0,7 % av uranet. Processen har
emellertid undan för undan förbättrats, och arbetsstyrkan
har kunnat minskas från 12 000 till 5 200 man.
Anläggningen kommer därför att drivas så länge behov av uran
235 föreligger, främst för bombtillverkning, då
uranbomben har visat sig ha vissa fördelar framför
plutoniumbomben.
Framtiden anses i stället tillhöra den process som
till-lämpas i Hanford, där uran 238 omvandlas till plutonium
genom neutroninfångning i en reaktor. Starten i december
1942 hade sina vanskligheter —- redan efter ett par dagars
drift fick man ett avbrott i kedjereaktionen genom att
avfallsprodukterna förgiftade reaktorn, men genom ett, som
det säges, "enastående märkligt ingenjörsarbete" kunde
reaktorn redan efter några timmar kopplas in igen och den
har till allas förvåning fungerat ända sedan dess. Var och
en av de tre reaktorerna består av ett flera våningar högt
block av ren grafit, omgiven av ett metertjockt skyddsskal
av betong. 1 grafitblocket införes cylindrar av metalliskt
uran, inneslutna i aluminiumburkar. Efter en viss tid tas
dessa ut, urancylindrarna upplöses i syra och plutoniet
skiljes ut på kemisk väg. Ett svårt problem erbjuder
avfallsprodukterna, vilka produceras tonvis, och vars
radioaktivitet tar åratal att försvinna; något sätt att bli av med
dem har man ännu icke funnit, och det är möjligt att
avfallsproblemet kommer att hindra upprättandet av ett
större antal högenergireaktorer; dess lösning anses ligga i
en fullständigare kemisk behandling av reaktorprodukterna
Den ovannämnda nya anläggningen vid Hanford håller
nu på att byggas till en kostnad av 500 M$; den kommer
att använda konventionella reaktorer med grafitmoderator
och oanrikad uran. Den kommer att köras vid låg i stället
för vid hög temperatur, vilket gör att den icke kan
utnyttjas som kraftkälla. Detta betyder, att åtskilliga tusen
kilowatt går förlorade i Columbia-floden. Entreprenören,
General Electric, slåss för närvarande med svårigheten att
skaffa sådana triviala material som stål, trä och betong,
medan specialrörledningar och den komplicerade
instrumenteringen inte vållar några leveranssvårigheter.
Los Alamos-fabriken är för närvarande den svaga länken
i atombombsprogrammet. Den tillverkningstekniska delen
är visserligen löst, genom att hopsättningen nu har
övergått från laboratorie- till verkstadsstadiet, men
utvecklingsarbetet har stagnerat på grund av obestämdheten i
direktiven från Atomic Energy Commission och från militärt
håll, i förening med en kraftig avgång av de mobiliserade
specialisterna på grund av otrivsel med förhållandena.
AEG har emellertid vidtagit kraftiga åtgärder för att få i
gång ett systematiskt forskningsprogram och för att
förbättra de lokala förhållandena genom bl.a. byggandet av
trivsamma bostadscentra.
Radioisotoper för vetenskapligt och industriellt bruk
Av AEC:s årliga budget på 600 M$ går för närvarande
80 % till militära ändamål. Trots detta är det de civila
möjligheterna som för närvarande ter sig
intressan-last. 1 första hand gäller detta de vetenskapliga,
medicinska och industriella användningarna av radioaktiva
isotoper. För närvarande levereras dessa uteslutande genom
AEC (i Sverige genom IVA) men privata firmor har
öppnat underhandlingar med kommissionen för att få
möjlighet att framställa radioaktiva ämnen i kommersiell skala.
Ett par firmor åtar sig redan distribution av spårämnen,
erhållna från AEC, till laboratorier och industriella
förbrukare i för deras ändamål lämpade kemiska
sammansättning, koncentrationer och kvantiteter. Den principiella
frågan är emellertid ännu oklar och industrins hållning
avvaktande. Å ena sidan sägs det att man skall sälja
isotoperna mycket billigt och på allt sätt uppmuntra till deras
industriella användning för att därigenom bygga upp en
kommande marknad. Från andra håll sägs det, att på
detta sätt skapas endast en artificiell högkonjunktur,
baserad på subsidierade priser, som kommer att hämna sig när
produktionen sedermera skall läggas på en ekonomisk basis.
De industriella tillämpningarna av radioaktiva isotoper
kan indelas i fyra grupper: sådana som grundar sig pà
strålningens joniserande förmåga, sådana som utnyttjar
strålarnas genomträngning, sådana, där en rörelse eller
förändring påvisas genom en till rörelsen ansluten radioaktiv
substans, och slutligen sådana som grundar sig på
spår-analys.
Hur radioisotoper kan göras nyttiga skall visas genom
några exempel från konstsilkesindustrin, vilka är
tilllämpliga även vid tillverkning av gummi, plaster,
finkemikalier, oljeprodukter och papper. Exemplen avser att
illustrera vad som kunde göras, icke vad som redan är
gjort eller omedelbart kommer att genomföras i stor skala.
Genom att i den fas av konstsilkesproeessen, då alkali-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
