Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 14 augusti 1948 - Atomforskningen just nu, av sah — W S — R-s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45<i
TEKNISK TIDSKRIFT
Radioaktiv integrator
mäta arean hos oregelbundna plana vtor. En
polonium-bestruken platta, som är den nedre elektroden, är belägen
så långt ifrån ett trådgaller, att endast den vinkelräta
alfastrålningen kan jonisera mellanrummet mellan gallret och
den övre elektroden. Om en platta lägges på gallret, avtar
joniseringsströmmen med ett belopp, som är direkt
proportionellt mot plattans storlek. Denna apparat är
värdefull för mätning av den öppna ytan hos finmaskiga nät
eller perforerade plattor, för integrering av kurvor, för
bestämning av bästa utbytet vid stansning av plåt eller
tillskärning av tyg samt slutligen för mätning av ytor av
ädla metaller, pälsverk, läder o.d.
Atomkraften
Utnyttjningen av atomenergi för kraftändamål har man
hittills ägnat relativt liten uppmärksamhet i Förenta
Staterna, beroende på att ett större behov av denna
kraftkälla inte finns där. Man anser emellertid att
atombränslena är en praktiskt taget outtömlig källa av elenergi,
billigare än kol men dyrare än vattenkraft. Dessutom kostar
atombränslet lika mycket överallt, det må vara mitt i New
York eller på en öde bergstopp. Atomkraftens mest
uppenbara fördel för närvarande är därför, att den skulle göra
det möjligt att bygga vissa industrier, särskilt de
elektrokemiska, närmare sin råmaterialkälla. Dessa ekonomiska
betraktelser mer än tekniska svårigheter är det, som gör
att man inte räknar med att något egentligt
atomkraftverk skall vara klart i USA före 1952. AEG själv siktar på
1960 men anser att år 1970 skall 20—25 % av Förenta
Staternas kraftbehov levereras i form av atomenergi.
I den övriga världen torde kraftproblemen vara betydligt
mera brännande, och detta är orsaken till att t.ex. det
kolsvultna Storbritannien har satt kräftproblemet i första
rummet på sitt atomprogram. På den mellaneuropeiska
slätten — Balkan och västra Ryssland — gör den där
rådande kombinationen av en väl utvecklad industri med
bränslebrist och dyra transporter atomkraften synnerligen
attraktiv. Det är därför troligt att det första
atomkraft-verket kommer att se dagen utanför USA. Det må dock
nämnas att USA:s flygvapen tillsammans med
flygindustrin arbetar på en atommotor för flygplan.
Den enda reaktor som i dag kan leverera sin energi i
användbar form är plutoniumreaktorn i Los Alamos; den
arbetar med snabba neutroner och använder ren plutonium
utan moderator, och är alltså egentligen en atombomb med
kontrollerad reaktionshastighet. Reaktorn startades i
november 1946 och lämnar sin energi vid ganska hög
temperatur; den betecknas emellertid som "en
klockkedjeminiatyr av ett atomkraftverk". En andra
högtemperatursreak-tor bygges för närvarande vid Brookhaven-laboratoriet på
Long Island och blir klar 1949; det är en luftkyld
natur-uranstapel med grafitmoderator, liknande Oak
Ridge-reak-torn, men med högre effekt än dennas 1 000 kW. Den är
huvudsakligen avsedd för alstring av neutroner och för
bestrålning. Huruvida den heta kylluften kommer att
användas för ångalstring är ännu icke bestämt; plats för
värmeväxlare är emellertid förutsedd, men den alstrade effekten
kommer knappast ens att räcka till för att driva
kylfläk-tarna.
Vid Argonne-laboratoriet i Chicago skall nu byggas en
reaktor för snabba neutroner och anrikat atombränsle,
Zinn-reaktorn. vilken blir huvudsakligen avsedd för
forskning: den kommer emellertid att kunna lämna en relativt
hög effekt vid temperaturer motsvarande pannångas. Ett
par reaktorer för ren energialstring planeras, den ena av
Manhattan District, den andra av General Electric; föga
är känt om dessa projekt annat än att de avses bli stora
nog för att möjliggöra en demonstration av driftproblemen
vid en praktiskt användbar atomenergikälla.
De tekniska svårigheterna för byggandet av en
atomenergikälla synes annars vara lösta. Smyth-rapportens
förslag att som värmeöverföringsmedium använda flytande
natrium, legerat med kalium för att sänka smältpunkten,
synes lovande, då natrium har goda termiska egenskaper.
Metallen reagerar emellertid häftigt med vatten, men en
användbar, ehuru komplicerad värmeväxlare har
konstruerats. Konstruktionsmaterialproblemet har också lösts
genom förslaget att använda metalliskt titan, vilket har goda
hållfasthetsegenskaper och kan motstå de höga
reaktortemperaturerna; för liknande och andra ändamål
undersökes beryllium och zirkon, vilka har i och för sig
värdefulla kärnfysikaliska egenskaper.
Ett problem som nu är klarlagt är frågan om, huruvida
kärnmaterialen finns i tillräkligt stor mängd för att
atomkraften skall kunna bli en av huvudkraftkällorna. Nu
förekommer uran i och för sig synnerligen rikligt i
naturen, men eftersom endast 1 del av 140 är klyvbar, skulle
denna metall ensam icke räcka till. När emellertid uran
235 förbrukas i en reaktor och därvid alstrar kraft,
omformas något av uran 238 till plutonium, och därmed ökas
bränsletillgången. Om man nu erhåller 1/B kg plutonium
ur 1 kg förbränt uran 235, så erhåller man vid
förbränningen av detta halva kilo kg nytt atombränsle osv.,
varigenom av den totala uranmängden 1 del av 70
kommer till användning. Detta innebär en avsevärd förbättring
av uranutnyttjningen, men den är inte tillräcklig. Om man
emellertid kan öka utbytet till 1 kg plutonium för varje
kilo uran, kan all uranen utnyttjas. Kan man sedan få ut
mer än 1 kg plutonium per kilo uran, får man en
"avels-reaktor", som ständigt producerar extra bränsle, vilket
kan användas i andra reaktorer. Samma sak gäller torium,
som omvandlas till U 233.
En sådan "avel" är möjlig. När en U 235-atom klyvs
utsänder den i medeltal något över 2,2 neutroner. En av
dessa behövs för att klyva en annan U 235-atom och hålla
kedjereaktionen i gång. Om den andra neutronen
användes för att omvandla en U 238-atom till plutonium, lämnar
detta en marginal för förlusterna, om dessa hålles
tillräckligt små. För närvarande synes de ännu vara för stora,
men man har anledning tro, att de reaktorer som nu står
på konstruktionsstadiet kan bli effektiva nog att alstra
nytt bränsle. Därmed blir atombränslekällorna praktiskt
taget outtömliga.
Atomforskningen i Europa
Det land utanför USA och Kanada (där en större reaktor
för låg effekt är i gång sedan hösten 1945 vid Chalk
River), som har kommit längst är Storbritannien, där den
första atomreaktorn utanför Amerika sattes i drift i
Har-well i augusti 1947 (Tekn. T. 1948 s. 38). Reaktorn
använder grafit som moderator och lämnar omkring 100 kW;
den är i första hand avsedd för experiment och
framställning av radioaktiva isotoper. En andra reaktor, luftkyld
och för en effekt av 6 000 kW, sattes i gång den 3
juli 1948; även den skall användas främst för
isotopframställning men också för byggnadsuppvärmning. En
tredje reaktor planeras, med direkt inriktning på
energiproduktion, som känt ett mycket brännbart problem i
England just nu.
I Harwell finns nu en välutrustad forskningsanstalt. För
den kärnfysikaliska forskningen har byggts en van de
Graaf-generator för 5 MeV. Till hösten 1948 beräknar man
få färdig en frekvensmodulerad 110" cyklotron för
protoner på 200 MeV. En svnkrotron för snabba elektroner
på 15 MeV är färdig och ett par andra på 140 resp. 300
MeV planeras. En linjär accelerator på 5 MeV blir snart
färdig och en annan maskin på 20 MeV planeras. Ett par
avancerade kemiska laboratorier väntas bli färdigställda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
