Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 28 augusti 1948 - Bultförband i trä, av Bengt Norén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 augusti 1948
535
Bultförband i trä
Civilingenjör Bengt Norén, Stockholm
624.078
Det följande utgör en sammanfattning, som i princip vill
visa de resultat, som jag har erhållit vid tämligen
omfattande undersökningar, utförda med anslag från Statens
Kommitté för Byggnadsforskning. En fullständigare
redogörelse är under utarbetande.
Träförbandets deformation
För att rätt kunna bedöma ett träförbands bärförmåga
måste man veta, hur förbandet deformeras under olika
belastningar. Den på ett visst sätt definierade rörelsen kan
uppritas som funktion av belastningen i ett
spännings-töjningsdiagram. Kurvorna i fig. 1 visar rörelsen i en med
bultförband utförd skarv av en planka, dels då bultar
med relativt stor diameter använts (kurva a) och dels då
dessa ersatts med flera men klenare bultar (kurva b). Vid
jämförelse av rörelsens storlek vid samma last i båda
fallen representerar kurva a det styvare förbandet. Om lasten
P är direkt proportionell mot den yttre belastningen på
hela konstruktionen, skulle de båda alternativen kunna
betraktas som tekniskt likvärdiga, eftersom de har samma
inaximibärförmåga. I praktiken uppkommer emellertid
ofta tillskottsspänningar vid konstruktionens deformation,
och i sådant fall är det styva förbandet bättre.
Rörelsen i ett träförband beror inte endast av lastens
storlek utan också av dess varaktighet. Tidfaktorns
inflytande ökar med spänningen i trät och framför allt i
förband med utpräglad flytning blir maximilasten svår
att definiera. Att döma av amerikanska försök med
bultförband2 är belastningstidens inverkan på rörelsens
storlek ej av större betydelse för laster under
proportionali-tetsgränsen. Spikförband och förband med mellanlägg av
inpressningstyp har dock ofta en från början krökt
deformationskurva, och krypningen vid långtidsbelastning kan
därvid få praktisk betydelse redan vid relativt små laster.
Teori för bultförband
Under antagande av plastiskt tillstånd eller med andra
ord befintligheten av en tydlig flytgräns, dels i trät under
bulten, dels vid bultens böjning, har K W Johansen
uppställt formler för beräkning av maximilasten
("brottlasten") för en- och tvåskäriga bultförband1. Beroende på
kvalitet och dimensioner hos bult och virke kommer
bulten att förbli rak (härvid bortses från elastiska
deformationer) eller böja sig under belastningen. Gränsvillkor
och maximilaster framgår av fig. 2, där uttrycket P c=
0,886 d2 \Jo’b ■ o’ egentligen avser flytgränsen. Den
härtill kommande friktionskraften, förorsakad av
normalkraft i bulten, är vansklig att bedöma och når sitt största
värde först efter en betydande rörelse i förbandet.
Åtminstone vid kombination av bult och mellanlägg är denna
friktion inte mycket att bygga på, då mellanläggets
bärförmåga ofta minskas vid större rörelse mellan
virkesdelarna (fig. 3). o’b är en ideell spänning, som erhålls
genom division av maximimomentet med
motståndsmo-mentet i bulten och är lika med 2—2,5 gånger spänningen
vid sträckgränsen för bult av handelskvalitet. Den andra
spänningen o’ är största hålkanttrycket i trät och kan
sättas i relation till exempelvis träts tryckhållfasthet i
fiberriktningen, bestämd på små prismor av virke utan
defekter. Fig. 4 visar resultat från försök med
dornför-band (med dorn menas här en bult utan skalle och mutter).
Med hjälp av differentialekvationen för en balk på elas-
Rörelse
Fig. 1. Bultförbandets deformationskurva; f flytgräns, p
proportionalitetsgräns, a förband med styva bultar, b
förband med slanka bultar.
Fig. 2. Bultförbandets bärförmåga (enl. K IV Johansen);
m, s virkestjocklekar, o’, o’ materialkoefficienter för trä
resp. bult, P maximilast (last vid flytning); i fältet uppe
t.h. glider bulten i sidstyckena utan att böjas.
Fig. 3. Deformation av bult och GS-bricka vid större
rörelse; en del av mellanläggets ribbor är avböjda, och
mellanläggets bärförmåga har börjat avta innan bulten
har nått sitt största värde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
