Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 28 augusti 1948 - Dammbyggnad vid Rossens, Schweiz, av Lars Forssblad - Reparation av en betongdamms ytlager, av G Lbg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 augusti 1948
539
Fig. 1. Dammen vid Rossens.
Dammbyggnad vid Rossens, Schweiz. I floden Saane i
västra Schweiz uppföres en ca 70 m hög valvdamm av
betong, fig. 1, nära byn Rossens, söder om Freiburg. Från
dammen skall vatten ledas genom en 5,9 km lång
betongklädd bergtunnel, dimensionerad för en maximal
vattenföring av 75 m3/s till ett kraftverk vid Hauterive.
Fallhöjden kommer att variera mellan 75 och 110 m och i
medeltal uppgå till 100 m. Kraftstationen utrustas med
generatorer på sammanlagt 80 000 hk, och den årliga
energiproduktionen beräknas till 230 milj. kWh. Ovanför
dammen bildas ett 200 milj m3 vattenmagasin.
På det ställe, där dammen uppföres, har floddalen en
trapetsformad sektion med en bottenbredd av 80 m.
Dammen är konstruerad som en helt oarmerad valvdamm,
inspänd i dalgångens botten och sidor. Berggrunden består
av hård men vittrande sandsten. Dammen är uppdelad i
21 sektioner med 13,5 m längd, åtskilda av 1,5 m
mellanrum, vilka successivt gjuts igen, sedan betongen uppnått
en ålder av minst ett år. Denna gjutning utföres vintertid
vid låg temperatur. Totala betongvolymen är 250 000 m3.
Det tillgängliga grusmaterialet för betongframställningen
innehåller en allt för hög halt av finmaterial. På
byggnadsplatsen har därför uppförts en stor tvätt- och
sorteringsanläggning, som även inrymmer betongstationen.
Grusmaterialet passerar först en roterande sikttrumma, där
stenar större än 80 mm avskiljes. Dessa krossas och åter-
Fig. 2. Behållare för betongtransport.
blandas med det ursprungliga materialet, som tillsammans
med vatten införes i en stor roterande trumma. Det
tvättade materialet siktas på en tvådäckad vibrationssikt
under kraftig vattenspolning; härvid avskiljes fraktionerna
30—80 mm och 10—30 mm. Det återstående materialet
passerar under vattenspolning en roterande
siktduksbeklädd trumma; här bortsiktas partiklar mindre än 3
mm. Vattnet från denna och från den första tvättningen
ledes till en sedimentationsbassäng, där finsanden
återvinns. Följande sand- och stenfraktion erhålles sålunda:
0—3, 3—10, 10—30 och 30—80 mm.
De materialfickor, där dessa fraktioner förvaras, tömmes
med speciella matningsanordningar, placerade under
fickorna. En fram- och återgående ränna, monterad på
hjul, matar fram materialet i en jämn ström på en
remtransportör. Denna anordning användes för dosering av
betongens sand- och stenmaterial. Matningsrännornas
rörelser inställes så, att en önskad materialmängd
frammatas på remtransportören, som tömmer materialet direkt
i biandaren. Enligt uppgift blir materialmängden
tillräckligt konstant för ändamålet, och olika fyllningsgrad i
materialfickorna inverkar ej i nämnvärd grad på
matningsrännornas kapacitet. Cementet tillsättes efter vikt.
I fyra betongblandare om vardera 1,3 m3 blandas
maximalt 50 m3 betong per timme. Betongen sammansättes
enligt de principer, som angivits av M Ros (Betong 1947
h. 4). Cementhalten uppgår i enlighet härmed till 250
kg/m3 och den maximala stenstorleken är, som framgått
av ovanstående, 80 mm.
I behållare med 1,5 m3 rymd transporteras betongen i
decauvillevagnar på en provisorisk brygga vid dammens
nedströmssida till den sektion, där betonggjutningen
utföres. På denna brygga löpa även fyra tornkranar, vilka
lyfter betongbehållarna till formen. Behållarna tömmes
genom bottenluckor, fig. 2, och betongen bredes för hand ut i
50—60 cm tjocka skikt, vilka vibreras med elektriskt
drivna vibratorstavar med 100 mm diameter och hög
frekvens, 13 000 p/min. Genom frånvaron av armering,
tät-ningsbleck o.d. underlättas betongarbetena och en styv
betongkonsistens, ca 15 vebe, kan användas. Härigenom
blir även laitance-bildningen obetydlig. Formarna utgörs
av stora plåtklädda element, fästade med bultar, vilka
införes i för ändamålet iordningställda hål på dammens
sidor. (Studiebesök sept. 1947; Hoch u. Tiefbau 1947 h. 16.)
Lars Forssblad
Reparation av en betongdamms ytlager.
Barkerdam-men (nära Boulder-dammen, USA) hade erhållit svåra
frostskador in till 90 cm djup i uppströmssidan. Dammen,
som ligger på 2 460 m höjd, har lägsta övre vattenytan
under den kalla årstiden. Betydande läckning ägde rum
genom berggrunden under dammen. Reparationen
utfördes sålunda, att skivor av armerad betong placerades
såsom ett skal något framför uppströmssidan, varefter
mellanrummet fylldes med packad stenfyllning, som
injektera-des med cementbruk under vatten. Metoden medförde icke
något hinder för den årliga vattenmagasineringen. Plattorna
anbringades i torrhet, då magasinet var tömt. Injekteringen
utfördes, då lufttemperaturen var låg, så att konstruktionens
krympning blev minimal. Sammangjutningen med den gamla
dammen gjordes medan denna hade full last.
Grundläggningen för den nya betongen nedfördes delvis 6 m
djupare än den gamla. För injektering borrades 200
hål, c/c 18 m till högst 30 m djup. Arbetena på dammens
uppströmssida utfördes från flytande ställningar, vilka
följde vattenytans sjunkning. För att helt tömma
magasinet sprängdes en 1,2 X 1.8 m tunnel genom dammfoten.
Plattorna hade måtten 1,70 X 3,60 X 0,2 m. Vid injektering
i de 3—6 mm breda fogarna var dessa utvändigt täckta
av fastklistrade tygremsor, soin genomsläppte luft men
icke cement. I utrymmet mellan plattorna och dammen
fylldes med 16—110 mm grov sten. Injekteringen häri
påbörjades, sedan vattenytan stigit till nära dammkrönet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
