Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 34. 18 september 1948 - Bearbetningstekniska perspektiv, av Olov Svahn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
510
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 7. Strukturerna hos material enligt fig. 6; överst typ
(>981), underst typ b’988.
hang givna ekvationer för att bestämma
ekonomiska bearbetningsdata.*
Frågan för dagen kanske ändå inte riktigt är
den ovan berörda. I)et synes i många fall vara så,
att de förbättringar som kunna nås i nämnda
avseende icke utnyttjas eller icke kunna utnyttjas
vid materialens bearbetning. Vi måste betänka, all
de siffror som man tar fram på ett
bearbetningslaboratorium visserligen äro mycket tillförlitliga
genom att alla på resultatet inverkande faktorer
behärskats, men att man mera sällan i praktiken
kan arbeta exakt under samma förhållanden.
Ännu saknas mycket i fråga om den omsorg, som
nedlägges på verktygsslipningen.
Kylvätskekon-trollen är ofta obefintlig. Stabiliteten hos
arbetsstycke, uppspänningsanordningar och maskiner
lämnar en del övrigt att önska osv. Man ligger
inte heller i närheten av de gränsvärden, där
variationer i bearbetbarheten märks, t.ex. i
fråga om utslitningstiden (fig. 8). Härdningen av
verktygen lämnar ofta mycket övrigt att önska
och härdningsresultaten äro svåra att kontrollera.
Man ledes av nämnda anledningar ofta till farliga
felslut när det gäller att bedöma de bearbetade
materialen. Det kan alltså anses vara fullt
befogat att vara försiktig med att för mycket trycka
på bearbetningsegenskaperna, då det t.ex. gäller
materialstandardisering, såsom i en del fall har
varit tendensen inom vårt land. I)et kan t.ex.
nämnas, att Jernkontorets forskningsverksamhet
har påtagit sig att utreda frågan, om något prov
existerar, som entydigt änger djupdragbarheten
hos plåt. En materialstandard med dylika
föreskrifter har varit föreslagen. Det visar sig enligt
de preliminära resultat, som föreligga, tills vidare
icke möjligt att med något förenklat provnings-
* Svahn, O: Ekonomiska synpunkter på grovsvarvning,
Affärseko-noini 1944; Ekonomiska synpunkter på borrning, Affärsekonomi 1945.
förfarande nå normgivande resultat. Alltför många
faktorer spela in i en djupdragningsprocess.
Sammanfattningsvis kan alltså anföras, att ett
givande samarbete håller på att utvecklas mellan
tillverkare och förbrukare av stål och metaller,
och att detta samarbete väntas leda till jämnare
/)rodukter med förbättrad bearbetbarhet liksom
I ill en djupare insikt om bearbetbarhet kontra
materialdata.
1 sammanhanget får man inte heller glömma
bort, att vi redan ha en påtaglig och accepterad
skillnad i bearbetbarhet mellan olika
konstruktionsmaterial. Det är tydligt, att om en viss
egenskap är accepterad, är det variationerna som i
första hand medföra anmärkningar och ett ofta
positivt intresse för frågan i ett bestämt fall. Av
detta följer dels att bearbetningen är betjänt av
största möjliga jämnhet, dels att en liten
’försämring’’ då och då väcker ett för vidare
utveckling nödvändigt intresse. Man måste då också
taga med i beräkningen, att en kontroll med
bearbetningsprovning kostar pengar, men att man i
bearbetningsprocessen gör motsvarande vinster
såväl i fråga om en jämn produktionstakt som i
fråga om möjligheten att tillämpa
rekommenda-dationsdata.
Ytjäninhetsproblemet
De slutgiltiga standarbladen SMS <>71 och 672 för
ytjämnhet äro under utgivning. Man torde kunna
vänta, att en bel rad av de problem, som rullades
upp och fortfarande existerar på många häll, när
det gäller vårt vanliga måttoleranssystem, komma
att reproduceras praktiskt taget i detalj, när det
gäller att sätta ytjämnhetstecken, att mäta
ytjämnhet och att framställa ytor av önskad
kvalitet. Betraktar man konstruktörens situation i
detta sammanhang är den i stort sett densamma,
antingen han skall sätta ytjänmhetstecken eller
Fig. 8. Mot olika
skärhastigheter
svarande totalt
borrat håldjup L vid
borrning i
gjutjärn; under
normida förhållanden
arbetar man högt
på den branta delen
av kurvorna. I
gjut-hud med sand,
s = 0,196 mm/varv;
II gjuthud,
si= 0,196 mmjvarv;
III högkant,
s i=0,196 mm!varv;
IV planslipat,
s = 0,105 mmjvarv;
V högkant,
s<= 0,105 mm/varv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
