Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 34. 18 september 1948 - Kulblästring, av I Göransson - Ny tidskrift, av CS - Internationell skeppsprovningskonferens - TNC: 17. Några beteckningsfrågor, av J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
510
TEKNISK TIDSKRIFT
blästrade normplåtar, och den ökar med blästringstiden.
Denna ökning sker raskt upp till en viss båghöjd, varefter
intensiteten växer relativt långsamt. Den s.k.
mättnings-intensiteten är uppnådd. Den kortaste tid, som åtgår att
nå mättningsintensiteten, har valts på en del håll som
behandlingstid. Man undviker härigenom att blästra för
kraftigt. Man har hos blästringsmaskiner funnit, att
centri-fugalanordningar ger stor spridning av kulorna, vilket är
en fördel, då föremålen är stora. Genom hjulets konstanta
hastighet erhålles en jämn täckblästring. Hjulbladen måste
dock ses över var fjärde timme och är besvärliga att byta
ut. Hjulen kan inställas för endast en blästringsriktning
varje gång. Vid pneumatiska anordningar är de gängade
munstyckena lätta att utbyta och behöver granskas endast
var femtionde timme. Kulkärven täcker i detta fall ej så
stor area, vilket dock är fördelaktigt vid en mera lokal
blästring. Olika blästringsvinklar användes relativt lätt
även på svåråtkomliga ytor. En nackdel är, att slitningen
av de till denna maskintyp hörande stålrören och
gummislangarna blir rätt hög (R B Huyett i Steel Proc. sept.
1947; L J Weeschhaus i Prod. Engng aug. 1947; C H Wick
i Machinery nov. 1947). I Göransson
Ny tidskrift. Såsom arvtagare till den tidigare tyska
"Zentralblatt für Mechanik" och "Zentralblatt fiir
Werk-stofforschung" har tidskriften "Applied Mechanics Review"
startats i USA. Den är avsedd att vara ett
clearingscent-rum för information inom mekanik, hållfasthetslära och
angränsande ämnen samt omfattar referat av teoretisk
och experimentell forskning inom bl.a. svängningslära,
stötteori, gyroskopteori, elasticitetslära, hållfasthetslära,
högre byggnadsteknik, hydrodynamik, hydraulik samt
aerodynamik. Vidare omfattar programmet även tillämpningar
inom geofysik, jordmekanik, akustik, ballistik,
smörj-ningsteori, marina framdrivningsmaskinerier, och
servo-mekanik. Speciell tonvikt kommer att läggas på områden av
stor aktualitet såsom turbulens, kompressibilitetsfenomen
vid högre flyghastigheter, gasturbiner, reaktionsaggregal
samt moderna brotteorier inom hållfasthetsläran.
Tidskriften utges inånatligen fr.o.m. januari 1948 av American
Society of Mechanical Engineers i sammarbete med ett
flertal amerikanska forskningssammanslutningar.
Ansvariga utgivare är L H Donnel, S Timoshenko och T von
Kårmån. Prenumerationspriset är 9 $/år för medlemmar av
de utgivande sammanslutningarna och 12:50 $/år för
övriga. CS
Internationell skeppsprovningskonferens. Under liden
13—17 september hålles i London "Fifth International
Conference of Ship Tank Superintendents" under värdskap
av The British Shipbuilding Research Association, London.
Under veckan hålles föredrag och diskussioner samt
studiebesök. Ett 50-tal delegater, däribland även från Sverige,
deltar.
TNC
17. Några beteckningsfrågor
För snart fyra år sedan rekommenderades i en TNC-spalt
— se publikationen TNC 6 s. 38 — ett visst sätt att
beteckna serieområden, så att det tydligt skulle framgå om
gränsvärdena skulle medräknas eller inte. Som exempel
anfördes en serie av tråddiametrar, där för avsnittet
0,5—3 mm vissa bestämmelser gällde, och för större
diametrar upp till 6 mm andra bestämmelser. Om man ser
detta högre avsnitt angivet som 3—6 mm kan man inte
veta vart den gemensamma termen 3 mm skall räknas.
TNC rekommenderade att gränsvärde som inte var avsett
att medräknas skulle sättas inom parentes. Man har
generellt sett fyra olika fall:
3—6 mm
(3)—6 mm
3—(6) mm
(3)—(6) mm
och hur dessa uttryck skall tydas torde utan ytterligare
förklaring inses; i sista fallet åsyftas alla diametrar större
än 3 mm men mindre än 6 mm.
Det visade sig emellertid att man på vissa håll tvekade
att använda detta bekväma beteckningssätt, eftersom del
inte var allmänt vedertaget. För någon tid sedan vände
sig därför TNC till Kungl. Skolöverstyrelsen och till Kungl.
Överstyrelsen för Yrkesutbildning med begäran om ett
uttalande, dels om själva skrivsättet i fråga, dels om
utsikten att få det bekantgjort i skolorna. Kungl.
Skolöverstyrelsen fann, såsom var att vänta, frågan rätt likgiltig
för sitt undervisningsområde. Kungl. Överstyrelsen för
Yrkesutbildning hade större intresse för saken, och
svarade att den fann det föreslagna systemet enkelt och väl
användbart; skolorna hade gjorts uppmärksamma på
metoden och uppmanats alt där så kunde ske använda den
vid undervisningen.
Efter detta bör teknikerna inte tveka att använda det av
TNC anbefallda beteckningssättet där det erbjuder fördelar,
särskilt i tabeller ined begränsat utrymme och i alla
sammanhang där överskådlighet eftersträvas. Man gör dock
klokt i att till en början omtala vad beteckningarna
innebär.
En annan beteckningsfråga som TNC tidigare yttrat sig
om — se TNC 4 s. 9 — är ett allmänt åtskillnadstecken
mellan sifferuppgifter. Det rör sig i detta fall om
sifferuppgifter vilkas innebörd måste anges på annat sätt, men
som för beteckningsändamål o.d. skall sammanföras på
litet utrymme. Om man inventerar redan förekommande
tecken för matematiska och interpunktionsändamål, skall
man finna att blott tre sådana kan komma i fråga,
nämligen ett vågrätt streck (minustecken, bindestreck,
tankstreck), ett snedställt streck (divisionstecken, ibland
parentesersättning), och semikolon. Specialtecken som inte
finns på skrivmaskiner är ur räkningen.
Det vågräta strecket är estetiskt tilltalande. 1
kombinationer av nummer är det erkänt användbart, t.ex. ett
ril-ningsnummer 12—51025—3, där 12 kan vara ett
avdelningsnummer, 51025 ett löpande nummer och 3 ett
variantnummer. Om siffrorna representerar måttuppgifter får
man se upp ined faran att strecket inisstydes som
minustecken, t.ex. 10—0,5, eller områdestecken, t.ex. 20—25.
Denna fara är väl i allmänhet liten.
Det snedställda strecket har TNC anbefallt särskilt i
sådana fall då en utförd division skulle ge ett förnuftigt
resultat, t.ex. en prisuppgift 2:50/2:— för brutto- och
nettopris. TNC är dock nu beredd att tolerera snedstrecket
även i andra rimliga fall där det är bekvämt, dock inte i
stället för vågrätt streck för att ånge områden. Risken att
det skulle uppfattas som verkligt divisionstecken (eller
parentestecken) torde vara obetydlig men kan naturligtvis
förekomma, t.ex. 1000/2. Estetiskt tilltalande kan
beteckningen inte anses vara, särskilt om flera tal kommer i
följd med mellanståcnde snedstreck, t.ex. 20/5/16.
Semikolon har ännu inte fått användning som
åtskillnadstecken av här ifrågavarande slag, och skall heller inte
rekommenderas här. Det är dock en möjlighet att tänka
på om andra utvägar skulle vara stängda.
Ett tecken som tycks vara lockande för många, fast det
i regel inte finns på skrivmaskiner, är det korsformiga
gångertecknet X- TNC måste emellertid härvidlag stå fast
vid sin tidigare uttalade åsikt, att detta tecken inte lämpar
sig som allmänt åtskillnadstecken. Det måste sparas till
sådana fall, där det antingen är fråga om längdmått i mot
varandra vinkelräta riktningar eller där eljest en uträknad
produkt skulle innebära ett förnuftigt resultat, t.ex. ett
tvärsnitt 50 X 15 mm, eller spänningen 2 X 220 voit i ett
treledarsystem för likström. J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
