Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 34. 18 september 1948 - Kulblästring, av I Göransson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IS .september lMAS
587
Kulblästringen har även prövats för all nedbringa
sprickbildning vid spänningskorrosion, minska porosileten i för
pneumatiska och hydrauliska tryck utsatta metalldelar,
s.k. trycktätt gods, prova vidhäftningen hos silverplätering,
förbättra smörjegenskapferna hos glidlager och för att
ersätta vissa polcringsprocedurer. Sprickbildning i
metallstycken har studerats, då föremålen under hög mekanisk
påkänning utsättes för korroderande angrepp, dels i
kul-bläslrat tillstånd, dels utan sådan behandling.
Magnesium-legeringar har provats vid flera tillfällen. En legering,
AMC-57SH, undersöktes genom att smala plåtprover
böjdes in i en fixtur och därefter nedfördes i en
korroderande vätska bestående av 20 g kaliumkromat och 35 g
natriumklorid per liter vatten. Vätskans pH-värde var 9,6.
Oblästrade prover brast efter några minuter, under det att
kulblästrade prover, som renats från järnförorening i
ytskiktet, ej företedde några sprickor eller större frätangrepp
efter 10 dygn. Vid liknande försök med en annan
magnesiumlegering, AMC-52SH, bombarderade man med
glaskulor i stället för stålkulor. Proceduren att rengöra ytan
från järnrester blev därigenom överflödig. De blästrade
proverna av magnesiumlegeringen uppvisade inga
spän-ningskorrosionssprickor efter 12 dygns vistelse i
salt-badet. Patronhylsor av mässing (70 Cu, 30 Zn) med ca
I mm plåttjocklek nedsänktes vid ett försök i en lösning
av I % kvicksilvernitrat med tillsats av 1 % konc.
salpetersyra. Fyra icke blästrade hylsor visade längsgående
sprickor efter en tid av 3 min—1 h. Två andra hylsor, som
kulblästrades på in- och utsidan, togs upp efter 16 b och
en tredje togs upp ur lösningen efter 24 h, varvid ingen
av dem hade spruckit.
Vid en annan serie prov bockades ca 2 mm tjocka
plåtstrimlor av magnesiumlegering, .1—-lif, över en mall av
trä med 1 dm radie och fastspändes i båda ändarna.
Legeringens sträckgräns blev därvid överskriden. Plåtproven
nedsänktes därpå i en korroderande lösning av 20 g
kaliumkromat och 35 g natriumklorid per liter vatten.
Saltsyra tillsattes i sådan mängd, att pH-värdet höll sig vid
6,2. Den tid som gick innan proverna brast sönder,
antecknades som mått på deras beständighet. Det visade sig, alt
plåtstrimlor, som blästrades efter uppspänningen, höll
bättre än sådana, som blästrades, innan de böjdes. Oblästrad
plåt höll endast bråkdelar av en timme, under det att
bläst-rad stoppade mer än 25 dygn. Det hade stor betydelse
att järnpartiklar från blästringen avlägsnades från
plåtytan genom någon kemisk behandling. Plåtar, vilka
genom blästringen blivit ytligt infekterade av järnpartiklar
men ej fått behandling mot denna förorening, höll ca
x dygn. innan de brast på grund av allmän korrosion.
Blästrade plåtar med järnet kemiskt avlägsnat från ytan
var däremot beständiga mer än 26 dygn. Blästertrycket
varierades, men för några prover var det exempelvis ca
3.5 kp/cm2.
Kulblästringens inverkan på rostfritt ståls beständighet
mot spänningskorrosion har även studerats. Provstyckena
betades, polerades, böjdes till en spänning motsvarande
ca 90 % av sträckgränsen och efter passivering 0,5 h i
en till 20 % utspädd svra nedsänktes de i hydratiserad
magnesiumkloridlösning med olika pH-värden (2,2—5,4).
Genom kulblästringen blev stålen relativt okänsliga för
sprickbildning på grund av spänningskorrosion. 1 vissa
fall hade proven ej spruckit efter tiofaldiga tiden för
normala. oblästrade prover (t.ex. blästrat 400 h, oblästrat
40 h).
Vid pressgjutning av aluminiumlegeringar fordras för
många detaljer, att de blir täta i godset. Man provar
genom att nedsänka föremålet i vatten och tillför
pressluft i tryckkroppens inre. För något år sedan hade man
stora besvär med en viss detalj. Bortemot 50 % av antalet
måste kasseras för ca 2,5 atm provtryck. En annan
liknande detalj göts under större kontroll, och kassationen
uppgick till ca 16 %. Tillverkaren tog sig då töre att
kul-blästra provkropparnas ytor, innan de tryckprovades. Här-
igenom sjönk antalet detaljer, som läckte, från 50 % till
20 % och resp. 16 % till 4 %. Porositeten i godsets inre
påverkades naturligtvis ej av kulblästringen, utan endast
ett ytligt skikt erhölls med god täthet. Metoden är ju där
för endast en nödfallsåtgärd men kan kanske tillsammans
med andra behandlingar uppfylla mera långtgående krav.
Man har även infört en metod att prova
vidhäftningsförmågan hos silverplätering genom kulblästring. Vid
blästringen verkar varje kula som en liten hammare, som
deformerar silverskiktet. Om adhesionen mellan
silvertäcket och materialet under (stål o.d.) är bristfällig, flyter
silvret ut och bildar veck eller blåsor.
Blästringsinten-siteten måste uppgå till vissa uppmätta minimivärden för
varje skikttjocklek, för att säkert omdöme skall kunna
fällas. Om den försilvrade ytan måste vara slät och fin
etter provningen av silverskiktet, måste skiktet ha en viss,
utprovad extra tjocklek för att medge bortpolering av de
småveck eller ytförvanskningar, som kulblästringen ger
upphov till.
Glid- och trycklager kan ges bättre smörjningsegenskaper
genom att lagerytan kulblästras. Det uppstår små vallar
i vtan vid kulbeskjutningen och mellan dessa
upphöjningar bildas små gropar, vilka tjänstgör som
oljereservoarer. Oljehinnan underhålles därför bättre även på
kritiska partier, och lagret får mindre benägenhet att skära
ihop. Lageregenskaperna varierar en del med
blästringsförhållandena. Man söker uppnå relativt stora kulgropar
genom att använda ett högt kulblästringstryck och större
kulor. Tryckytan mellan de små oljerummen bör uppta
en icke alltför liten andel av lagerytan, varför man genom
att lagom hastigt mata fram föremålet förbi mynningen
uppnår en önskad, gles beskjutning. Lämpliga data är
ännu ej ingående utprovade.
Kulblästring kan även utnyttjas för finbehandling av
grova ytor eller pläterade artiklar, som man vill förläna
en tilltalande, matt yta. Ofta tillämpas det på silver eller
försilvrade saker. Då kulströmmen utan svårighet kan
riktas in i hörn och fördjupningar, blir denna
ytbehandlingsmetod ofta mera praktisk för buktiga föremål än
andra mekaniska poleringsinetoder. Märken efter
maskinbearbetning, gjutgrader och andra ytfel försvinner rela
tivt väl genom kulblästring av ytan. Blästringsglättad yta
blir också billigare än mekaniskt polerad, tack vare
kortare behandlingstid och mindre arbete.
Det är emellertid inte bara för höjning av
utmattningshållfastheten hos ståldetaljer som kulblästringen latt prak
tisk betydelse inom maskinindustrin, utan denna
mekaniska ytbehandling tillgripes även för att öka livslängden
hos flygmaskinsdelar av aluminiumlegering, t.ex. kolvar
och vevhus. Detaljer av magnesiumlegering ytbehandlas
dock i mindre utsträckning på grund av risken tör
antändning av föremålet. Vid kulblästring av föremål av
aluminiumlegering är det av stor vikt, att
blästringsinten-siteten ej blir för hög. Ytskiktet kan bli kallhamrat så
kraftigt, att materialet genom kallbearbetningen mister för
mycket i tänjbarhet invid ytan för att kunna motstå de
växlande påkänningarna. Det uppstår då sprickor relativt
lätt i ytan, vilket förhållande emellertid kan undvikas
genom god övervakning av blästringen, som bör utföras
av välövad personal. Man använder ej heller så hårda
kulor som på stål. utan kulmaterialet är vanligen
låg-legerat kolstål med en hårdhet av 250—350 Vickers. Kul
diametern är ibland 0,5—1 mm. Kulradien skall i varje
fall vara mindre än den kortaste radien på föremålet.
Kulorna bör helst ha samma storlek. De skall liksom
föremålen vara torra, rena och fria från olja o.d.
Den riktiga blästringsintensiteten blir bestämd av den
legeringstyp, som skall behandlas, och vad slags
spänningar, som uppkommer, samt deras storlek.
För bedömning av blästringsresultatet är man för
närvarande hänvisad till vad föremålen visar i praktisk drift
samt i viss mån till vad laboratorieprover utvisar.
Blästringsintensiteten kalibreras efter båghöjdcn hos ensidigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
