Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 35. 25 september 1948 - Litteraturtjänstproblem, av Ejnar Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 september 19b8
605
Lilteraturljänstproblem
Civilingeniör Ejnar Wåhlin, Stockholm
Facklitteraturen har ökat oerhört i omfång
under senare tid och fortsätter att öka. Denna
företeelse sammanhänger intimt med teknikens
utveckling, varvid ordet "teknik" kan fattas i en
vidsträckt betydelse såsom alla materiella
hjälpmedel och arbetsmetoder för den materiella och
andliga kulturens höjande. Teknikens utveckling
kräver en ökning av facklitteraturens omfång,
ty allt fler och fler personer sysselsättes med
tekniskt arbete av mer och mer kvalificerad art. Men
teknikens utveckling underlättar samtidigt
utgivningen av facklitteratur, dels genom
förbättrad grafisk teknik, dels genom det ökade behovet
av annonser, som finansierar nya tidskrifter.
Kan och bör facklitteraturfloden begränsas
eller ledas i andra banor?
Ovannämnda utveckling är väl, åtminstone ur
teknikerns synpunkt i första hand glädjande, men
det finnes dock vissa anledningar till att icke
utan vidare låta utvecklingen rusa i väg hur som
helst. För det första innebär denna väldiga
litteraturproduktion en nationalekonomisk
belastning. Det är således ett samhällsintresse att
försöka dämma upp floden om detta kan göras utan
att effektiviteten blir lidande. För det andra
medför den ökade svårigheter för forskare och
biblioteksfolk som vill orientera sig i facklitteraturen.
På bokmarknaden råder för närvarande i
Sverige en utpräglad högkonjunktur. Det ena
"standardverket" efter det andra utkommer, och de
torde i regel vara lönande affärer för förlagen.
Även om mycket kanske ej är av förstklassig art,
torde dock en köpare mer sällan göra någon större
förlust, ty i regel finner man väl något av intresse.
Här blir det den skärpta konkurrensen som
kommer att pressa upp kvalitetskraven. Någon
kon-kurrensmotverkande branschöverenskommelse
torde ej existera.
För tidskrifter gäller nog att vissa saklöst
kunde undvaras. En del bjuda ju sällan
några värdefulla originalartiklar, men tyckas bära
sig ändå tack vare annonser. Det är här
an-nonsörernas sak att tillse att de använda sina
pengar förståndigt, vilket nog inte alltid sker, och
det förefaller således som om man borde kunna
förvänta att utvecklingen härvidlag kommer att
sköta sig själv. Vad föreningsorganen beträffar
ligger saken till på ungefär samma sätt. Så länge
002
025.45
en förening anser sig böra ha en tidskrift och
an-nonsörerna anse sig böra gynna den, är det väl
ingenting att göra åt saken.
Det är således de ekonomiska lagarna som fritt
ha att reglera bok- och tidskriftsmarknadens
omfång. Upplysningsarbete bland allmänhet och
annonsörer kan dock verka höjande på kvaliteten
och bidraga till att utmönstra onödiga organ, men
i stort sett ha vi endast att acceptera den
kommande ökningen och böra därför helt inrikta
ansträngningarna på att leda utvecklingen i en
sådan riktning att facklitteraturen blir så effektivt
utnyttjad som möjligt. Hur detta skall tillgå, dvs.
litteraturtjänstens ordnande, är ämnet för denna
artikel.
Utvecklingen inom litteraturtjänsten under senare tid
Litteraturtjänsten är en gren av tekniken, men
en gren som ej utvecklats i samma snabba takt
som tekniken i övrigt. Med undantag för vid
vissa institut och industrier, som själva ordnat sin
litteraturtjänst, går man i sort sett på samma
vägar som på 1800-talet. Bibliotekens organisation
är i huvudsak densamma; de äro i första hand
utlåningscentraler, dvs. inrättade för personer
som söka efter en viss bestämd bok eller annan
handling. Ställes man inför uppgiften att sätta
sig in i vad som är skrivet av fackmännen inom
ett visst detaljområde får man nu som förr
bereda sig på mycket arbete och tidsödande studier.
Tidskrifterna gå som förr lästa eller olästa i
papperskorgen, stundom till inbindning. De flesta
läsare konstatera med viss besvikelse att det är
omöjligt för dem att spara på tidskriftshögarna
och tvingas därför att slänga dem.
Ett viktigt framsteg har dock gjorts inom
litteraturtjänstens område under senare tid nämligen
det internationella samarbetet betr. klassificering.
Ett flertal internationellt använda system
existera, men endast ett går djupt ned i detaljerna,
nämligen DK-systemet. Denna omständighet ger
DK-systemet en särställning i jämförelse med
andra system, ty man måste se ett systems
detaljindelning för att kunna bilda sig en
uppfattning om dess förtjänster och fel. DK-systemet
anses nog av de flesta som känna det närmare,
som ganska bristfälligt. Det existerar dock och
det kan förbättras. Det kan också ge impulser till
liknande, mer logiskt uppbyggda system. De för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
