Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 35. 25 september 1948 - Litteraturtjänstproblem, av Ejnar Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C) 16
TEKNISK TIDSKRIFT
delar som DK-systemet erbjuder för
litteratur-tjänsten böra så effektivt som möjligt utnyttjas.
Så göres dock inte för närvarande som av det
följande framgår.
Typografisk uppställning av tidskrifter 111.111.
Accepterandet av systemet att klassificera
tidskriftsuppsatser måste anses innebära det första
steget på vägen mot övervinnandet av det hittills
tillämpade systemet att antingen slänga
tidskrifterna i papperskorgen — med en gång eller efter
någon tid — eller att arkivera dem i tidsföljd —
inbundna eller oinbundna. Det rätta sättet att
behandla en tidskrift med klassificerade
uppsatser är — för dem som önskar kunna utnyttja sina
tidskrifter effektivt — att riva isär tidskriften,
läst eller oläst, och häfta ihop uppsatserna var
för sig, håla dem, ordna dem i
klassifikations-systemets nummerföljd och insätta dem i
samlingspärmar. Många företag och personer ha
sedan länge för eget bruk praktiserat detta system,
men dessa ha nog ofta betraktats som originella
kurrar och många ha förfasat sig över deras
hänsynslöshet mot tidskrifterna. Teknisk Tidskrifts
och flera andra tidskrifters ledningar ha
tydligen varit medvetna om läsarnas önskemål i
detta hänseende, ty där är den typografiska
uppställningen sådan att en ny uppsats alltid börjar
på högersida, men de flesta tidskrifter följa ej
denna princip. Knappast i någon tidskrift har
heller steget tagits fullt ut. Som exempel kan
nämnas de ofta synnerligen värdefulla referaten i
Teknisk Tidskrift av nyutkommen litteratur, som
ej klassificeras och ej kunna särskiljas genom
urrivning, då de gå i varandra på vanligt sätt.
Man kan välja ut vissa referat, som ej stå på
samma blad, men valet blir ofta svårt. Bättre vore
då om referaten placerades på ena sidan och
bladets andra fylldes med notiser eller annonser.
Med all sannolikhet kommer klassificeringen att
förr eller senare medföra en helt ny epok för
tidskriftssystemet. Inbindningsepoken kommer att
efterträdas av sönderdelning se poken. Framtidens
tidskrift kommer enligt min mening att utgöras
av en serie löst sammanfogade hålade blad eller
häften. Detta system kommer att medföra flera
problem, varpå här ej i detalj kan ingås.
Exempelvis kan dock nämnas att det kanske ofta bör
ifrågasättas att dela upp sådana uppsatser, som
ha ett innehåll som täcker flera skilda delar av
klassifikationssystemet, på flera uppsatser.
Exempelvis kan en uppsats om ’ bil- och
flygplansindustrin i Sverige" delas upp på en uppsats om
bilindustrin och en om flygplansindustrin. Helt
kan man nog ej undvika uppsatser som gälla
flera olika DK-nummer. Härvid får man sätta in
den urrivna uppsatsen på det ena numret och
skriva ut ett eller flera hänvisningsblad, som
in-sättes på det andra eller de andra numren.
Svårigheter kommer alltid att erbjudas, t.ex. av upp-
satser som huvudsakligen ge uttryck åt någon,
mer eller mindre känd, persons personliga
uppfattning (t.ex. en artikel av ett statsråd om olika
tekniska problem som beröra honom). Här kan
man ej kräva en uppdelning av uppsatsen, men
man skulle kunna klassificera uppsatsen med
vederbörandes namn och placera den i en
alfabetiskt ordnad bihangsserie, liggande utanför
DK-systemet. Andra detaljer som beröra
tidskrifternas uppställning äro kraven på tillräckligt stora
innermarginaler, samt på enhetligt format. Helst
bör endast ett format existera för facktidskrifter.
Förutom tidskrifterna finnes en annan grupp
periodiskt utkommande kunskapskällor,
nämligen vad som på biblioteksspråk kallas för "acta",
dvs. publikationer som utges av olika
institutioner o. d., t.ex. Statens Offentliga Utredningar,
Acta Polytechnica, Vattenkraftföreningens
publikationer m. m. För dessa gäller i stort sett
samma önskemål som för tidskrifter i vad det
gäller klassificering, uppställning och enhetlighet i
format. Även på reklambroschyrer, som ju ofta
innehålla mycket värdefulla uppgifter, kunna
dylika önskemål framställas.
En serie pärmar, där man systematiskt samlar
alla tidskriftsuppsatser, handlingar, broschyrer
m.m. är ett nödvändigt tillbehör på varje kontor
och det är därför ett rimligt krav att alla utgivare
av facklitteratur av olika slag såvitt möjligt
underlätta uppläggandet av dylika samlingar, i
synnerhet som detta ej kan stöta på några
oöverkomliga ekonomiska hinder. Många av de viktigaste
tidskrifterna i Sverige ägas ju av ideella
organisationer, som ju kunna förväntas vara
intresserade av att möjlighet beredes att utnyttja
tidskrifterna mer effektivt än hittills. Om de större
tidskrifterna gå i täten, skall det nog visa sig att
de flesta övriga följa med, liksom att varje
utgivare av värdefulla reklambroschyrer kommer att
inse värdet av att broschyren kommer att sparas
på sin rätta plats och ej hamna i papperskorgen.
Gynnsam erfarenhet finnes härvid av t.ex.
Järnhandlarnas katalogsystem. Mindre gynnsam
erfarenhet har gjorts av andra utgivare av
lösblads-broschyrer, beroende på konkurrensen från
inbundna annonssamlingar. En inbunden bok är
ju alltid trevligare att handskas med än en
lös-bladspärm. Detta framhålls ofta av
lösbladssyste-mets motståndare. Det aktuella problemet är ju
dock att systematiskt och kontinuerligt samla
spridda dokument och härvidlag erbjuder sig ju
ingen annan möjlighet än lösbladssystemet. Vill
man därvid avstå från att samla lösa annonsblad
och i stället lita till inbundna samlingsverk, om
sådana erbjudas, är det givetvis vars och ens ensak,
Kataloger över facklitteratur
Ett annat lätt realiserbart önskemål gör sig
även gällande, nämligen en systematiskt uppställd
katalog över befintliga svenska acta, som genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
